Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. Den 26 Oktober 1902 - En framstående svensk meteorolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FRAMSTÅENDE SVENSK METEOROLOG.
PROFESSOR ROBERT RURENSON †.
Meteorologien eller atmosfärologien är
vetenskapen om luftkretsen och dess företeelser. En del
äldre författare hänföra till denna vetenskap äfven
vissa närliggande vetenskapsgrenar, såsom delar af
den fysikaliska geografien och läran om
jordmagnetismen. Jämte meteorologien bilda dessa
vetenskapsgrenar en alla jordens fysikaliska förhållanden
omfattande vetenskap, geofysiken eller den
terrestri-ska fysiken.
I medeltiden trodde man, helt naturligt, enär
astrologien då härskade, att väderlekens
förändringar berodde uteslutande på planetemas ställning till
hvarandra samt förnämligast af månens olika faser
och ställningar. Först genom uppfinningen af
barometern och termometerns förseende med
temperaturskala blef det möjligt att noggrant bestämma
lufttrycket och lufttemperaturen samt därigenom insamla
dugligt material för vetenskapliga undersökningar.
Ett sådant insamlande började i större skala i midten
af 1700-talet.
En ny period inträdde i meteorologien, då
Alexander von Humboldt 1817 utgaf sin berömda
afhandling om isotermerna, hvarigenom början gjordes
till de jämförande klimatologiska undersökningar, som
för ett 50-tal år gåfvo vetenskapen dess prägel. Med
Dove, hvilken på 1820-talet begynte sin ett halft
sekel långa verksamhet i meteorologiens tjänst, nådde
den klimatologiska perioden sin höjdpunkt. Han
meddelade ett ofantligt stort observationsmateriel öfver
temperatur och nederbörd från alla delar af jorden
och lämnade viktiga bidrag till kännedomen om
klimatförändringarne under året i olika världsdelar.
Från midten af 1850-talet beträdde dock den
meteorologiska forskningen en ny väg, och det
klimatologiska arbetet fick träda tillbaka för
väderleksläran. Det dröjde emellertid omkring tjugo
år, innan det nyare uppfattningssättet förmådde
uttränga de äldre föreställningarne om
väderleksförän-dringames natur och orsak. Den moderna
meteorologien karaktäriseras däraf, att i den samma
väderlekens växlingar i tid och rum göras till föremål
för vetenskaplig undersökning, medan den
klimatologiska forskningen afser att finna de konstanta
medel-förhållanden, som äro oberoende af väderlekens
tillfälliga växlingar. Den metod, som den moderna
meteorologien använder, består i upprättande af
synoptiska kartor, och de nya idéerna vunno först
genklang i de skandinaviska länderna. Den nu i
meteorologien införda undersökningsmetoden erfordrar ett
noggrannare regleradt nät af observationsstationer,
vidare att iakttagelserna därstädes utföras med
noggranna och jämförbara instrument och efter likartade
metoder, samt att de oupphörligt kontrolleras och,
så fort sig göra låter, sammanställas. Och detta
kan ske endast genom meteorologiska
centralanstalter, hvilka också kommit till stånd i kulturländerna.
De nya lärorna ha äfven blifvit föremål för
matematisk behandling, och meteorologien har också i andra
afseenden gjort stora framsteg, t. ex. i afseende på
de anordningar, som röra hennes tillämpning på
sjöfarten samt beträffande väderlekstelegrafen och de
härpå grundade meddelandena om väderleksutsikter
och stormvarningar.
Den man, som har hedern af att ha i Sverige
infört och utvecklat den moderna meteorologien, är
professor Robert Rubenson, hvilken den 14
oktober lade sitt grå och trötta hufvud till evig
hvila. Född i Stockholm den 10 april 1829, blef
han student i Uppsala 1848 och filosofie doktor 1854.
Under åren 1859—1862 företog han en utrikes resa,
hvarunder han bland annat i Italien utförde en
omfattande undersökning öfver det atmosfäriska ljusets
polarisation. Efter hemkomsten ordnade och ledde
R. i samråd med dåvarande föreståndaren för
astronomiska observatoriet i Uppsala, framlidne professorn
Gustaf Svanberg, de meteorologiska iakttagelser, som
under åren 1865—1868 anställdes i Uppsala hvarje
timme på dygnet af en förening af 125 studenter,
hvilka frivilligt och utan ersättning åtagit sig detta
arbete. Hos deltagarne lefver ännu i friskt minne
det nit och den hänförelse, hvarmed Rubenson då
arbetade, och hvarigenom han förstod att rycka
ungdomen med sig. Arbetet publicerades vid Uppsala
universitets jubelfest 1877. Sedan år 1869 de
frivilliga iakttagarnes arbete till större delen ersatts
af de af A. G. Theorell konstruerade
själfregistrerande apparaterna, ledde Rubenson arbetet med
dessa3 beräkning och utgifning. År 1870 utnämndes
han till e. o. adjunkt i meteorologi vid universitetet.
R. blef, helt naturligt, 1873 föreståndare för den
då inrättade Meteorologiska centralanstalten i
Stockholm, som stod under Vetenskapsakademien inseende,
kallades s. å. till ledamot af Vetenskapsakademien och
erhöll 1876 nytt förordnande såsom föreståndare för
anstalten med professors titel. R. ägnade sig icke blott
åt praktiska rön, utan äfven i hög grad åt forskningar
inom meteorologiens historia samt insamling och
bearbetning af gamla iakttagelser.
Ett utmärkt resultat häraf är hans katalog öfver
alla i Sverige observerade norrsken till och med 1877.
R. var Sveriges ombud vid de meteorologiska
kongressenia i Wien 1873 och i Rom 1879 samt var 1875
en af de tre kommissarierna för Sverige vid
geografiska utställningen i Paris. År 1878—1887 var
han t. f. lärare i fysik vid Stockholms högskola.
Äfven i lifförsäkringsmatematiken har han arbetat dels
såsom praktisk räknare, dels såsom författare, och
jämte annan person hade han i flere år en
räkne-byrå, afsedd för allmänt behof. Han var ledamot af
Vetenskapssocieteten i Uppsala och
Landtbruksakademien i Stockholm.
Robert Rubenson var en på naturvetenskapens
olika områden ovanligt väl hemmastadd person,
hvilken af godt hjärta delade med sig af sina kunskaper
åt hvem som helst, som önskade draga nytta däraf.
Han var enkel och flärdlös som få. Det är icke
underligt, om den gamle — hvilken på äldre dagar såg
ut som en patriark — lämnar ett godt minne efter sig.
— 51 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
