Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. Den 26 Oktober 1902 - HVAR 8 DAGS Novellblad. XXVIII: Madame Sarah Bernhardts krokodiljakt. Af Fredrik Moore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
(Forts. fr. sid. 61).
det besvärligt eller kostsamt att föra dem till
staden. Sedan krokodilhonan lagt äggen på ett soligt
ställe i sanden, tycker hon, att hon gjort sin plikt
och aflägsnar sig. Solen kläcker ut äggen och,
så snart skalen brustit, börja ungarne att sörja
för sig själfva. Jägarne plocka upp dem och stoppa
dem i bröstvecket på blusen liksom för att hålla
de små gynnarne varma, till dess de kunna släppa
dem i ett ännu varmare hörn af sina hyddor.
Till slut inbjöd Dellyfet sin nya bekantskap att
följa med på en jakt. Madame Bernhardt antog med
nöje inbjudningen; och några aftnar senare, iklädd
en vanlig jägardräkt med en kort tröja och höga
stöflar, begaf hon sig, åtföljd af tre af sina
vänner, åstad på den lilla elektriska järnbanan ut till
West Ends sommartillhåll vid Pontchartrain-sjön.
Här voro Dellyfet jämte två andra jägare med
några piroger och nödig attiralj till mötes.
Klockan var åtta, då sällskapet under ledning
af jägarne, paddlade iväg i riktning mot en
lämplig vik. Natten var månbelyst och sjöns lugna vatten
liknade en yta af glänsande silfver. Hade det icke
varit så lugnt, skulle det varit nödvändigt att taga
stadigare båtar, ty, ehuru infödingarne, vana som
de äro att sköta dessa bräckliga farkoster, förstå att
hålla dem upprätta i nästan hvilken sjö som helst,
måste nybörjaren dela sitt hår i midten för att kunna
hålla dem på rätt köl.
Då man paddlat framåt ungefär en half timme
i hastig fart, kommo båtarne i närheten af
operationsområdet, och Dellyfet befallde, att all
konversation skulle upphöra. Paddlingen skedde nu något
långsammare och alldeles ljudlöst.
Efter ankomsten till ett kändt tillhåll för
krokodiler inne i en mörk bukt, kantad af hög vass,
tände man i kanoterna furvedsfacklor samt
begynte att i strandbrädden söka efter »kodib-hålor.
Efter några få minuter hade man funnit en samling
af tre sådana hålor.
Madame Bernhardt, som var särdeles angelägen
om att själf få fånga en krokodil, fick efter
jägarens anvisning lägga en rännsnara af ett groft rep
omkring öppningen till en af hålorna. Dellyfet hade
valt ut den minsta hålan i tanke, att det var bättre
att fånga en unge, som .ej skulle förorsaka något
vidare besvär, hellre än att riskera att få taga itu
med en alltför stor best vid ett tillfälle som nu,
då han hade oerfarna gäster att taga vara på —
ty, ehuru krokodilen vanligen skyr människan, är
han ytterligt farlig, då han blir retad eller då han
tvingas att försvara sig. Men madame Bernhardt ville
att hennes krokodil skulle vara en stor best och
påyrkade därför, att den vidaste öppningen- skulle
blifva den för ändamålet utsedda.
Snaran utlades och den andra ändan af repet
fästades omkring ett groft träd. Men nu begynte
den del af förberedelserna, då konstnärinnan, huru
begåfvad hon än är, var alldeles ur stånd att lämna
något bistånd, förberedelser, som förutsatte ett
intimt studium af krokodilernas vanor och en
buktalaretalang af ingalujida medelmåttigt slag.
En af jägarne gaf till ett svagt, förunderligt
fnysande, som lät som om det kommit långt bort
ifrån. I nattens stillhet och midt i denna dystra
ödemark ljöd det hemskt. Inom några få minuter,
hördes ett nytt skrik, liksom närmare. Därpå ännu
ett, hvarefter ljudet upprepades, till dess det
slutligen steg till ett våldsamt tjut, som slutade i ett
oredigt sludder bland gräset vid stranden, alldeles
som om en ofantlig reptil just kommit i land efter
en lång simtur. Det var ett mycket skickligt slags
härmande.
Nästan på ögonblicket kom ett svar — men
icke ur den rätta hålan. En liten gynnare
omkring tre fot lång satte ut nosen ur en håla vid
sidan af den, omkring hvars öppning snaran var
lagd, och uppgaf ett fnysande till svar. Snabbt
som blixten kastade den vaksamme Dellyfet en lasso,
som han hade till hands, omkring djurets hals,
ryckte till i ändan af repet och drog reptilen fram
till ett träd, under det han noga höll sig på
afstånd från honom för att undvika slagen från
hans piskande stjärt och faran af hans
förskräckliga käftar. Jägaren hade knappt tid att fästa
repet och bemäktiga sig krokodilen, förrän ett larm
från den öfriga delen af sällskapet tillkännagaf, att.
flera villebråd »stoppades i sack». Madame Bernhardt,
som fattat tag i sitt rep för att rycka till i
detsamma, då djuret skulle passera genom snaran,
underrättades plötsligt om att det kritiska ögonblicket
hade kommit, just då hon ägnade blott föga
uppmärksamhet åt den sak hon åtagit sig att sköta.
Under det hon nämligen ifrigt såg på huru den
första krokodilen infångades, kände hon en lindrig
dragning i repet. Hastigt vändande sig om, såg
hon ett krokodilvidunder kräla ut ur hålan, hvarpå
hon omedelbart halade i repet, därvid öglan åtdrogs
tätt omkring odjurets buk.
Den kolossala besten upphäfde tjut al raseri
och rusade rundt trädet, vid hvilket han märkte
sig bunden. Han rörde sig därvid fortare än
någon af jaktsällskapet, ehuru deltagarne däri flydde
huller om buller i alla riktningar. De hade nätt
oCh jämnt tid att komma ur vägen, då odjuret,
med stjärten svängande från sida till sida och med
sina stora käftar ilsket smällande, nådde den plats,
där. de voro. Den genom hans våldsamma
ansträngningar att komma lös förorsakade intryckningen af
repet omkring hans kropp skulle hafva skurit itu
ett djur med mindre tjock och seg hud. Hade
krokodilen haft förstånd nog att söka bita af repet, skulle han
lätt hafva kunnat göra det i ett enda tag. Emellertid
började plötsligt ansträngningen att visa sin verkan;
hans vilda anlopp afmattades; och snart låg odjuret
alldeles uttröttadt.
En för ändamålet medförd tung furuplanka
lades nu bredvid krokodilen. Han insnärjdes så
mycket som möjligt i repet; och då all fara från hans
käftar och stjärt var öfverstånden, blef han säkert
fastbunden vid plankan och snaran omkring hans
kropp afskars. Plankan med sin börda fördes
därpå till en af båtarne. Den mindre krokodilen blef
likaledes bunden och buren ombord, hvarpå
expeditionen anträdde återfärden. Dellyfet paddlade sitt
sällskap tillbaka till West End och såg dem i
säkerhet återvända till New Orleans. Han band
därpå sina båtar i rad efter hvarandra och
paddlade så i väg till sitt hem vid Bayou Saint
John.
Madame Bernhardts krokodil befanns vara ända
till tio fot lång och väga 275 pund. Jägaren fick
en dollar och 25 cents pr fot i betalning för honom,
ett pris, som knappt synes uppväga den stora
risken af hans infångande. Men jägaren hade ju
haft den enastående tillfredsställelsen att beledsaga
madame Sarah Bernhardt på hennes första och sista
krokodiljakt.
Krokodilens lifskraft var förunderlig. Han
repade sig snart, sedan snaran afskurits, och lefver
ännu kry och rask; och så framt han icke drabbas
af en för tidig död, skall hans naturenliga lif i längd
vida öfvergå deras, som deltogo i det ryktbara
jaktparti, som gjorde honom till fånge.
- 64 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
