Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. Den 9 November 1902 - Abelinska fruktutställningen - Baileys fångenskap. Af Radscha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABELINSKA FRUKTUTSTÄLLNINGEN.
|H n fiuktutställning har i dagarne ägt rum
i Stockholm, anordnad af den kände
fruktodlaren direktör R. Abelin å Norrviken.
Utställningen har väckt särskild uppmärksamhet, dels
tillfölje dess förträffliga beskaffenhet i och för sig, och dels
såsom exponent för det rationella och visserligen af olika
å»ikter bestridda fruktodlingssystem, hvilket dir. Abelin
hyllar. Och bättre kunde väl ej hans åsikter frambäras än
genom dessa härliga frukter alstrade under ett eländigt:
Iruktår.
rott,. UTAH S DAG.
Klirhé : P.m"t SVfceritparTf.
BA1LEYS FÅNGENSKAP.
Originalberättelse för HVAR 8 DAG af RADSCHA.
Bailey har naturligtvis inte själf berättat
historien. Detta beror inte på någon falsk blygsamhet
hos honom, utan snarare på helt andra
omständigheter. Vi hafva fått del af händelsens sista
skeden genom Stanford, som i sin ordning uppsnappat
saken af en fransk kapten nere i Biskra.
Stanford är god vän med Bailey, och på så
sätt hafva de mystiska omständigheterna dunstat ut.
Hösten 1900 var kuslig, som vi litet hvar
erinra oss. Termometern stod ganska högt, men
barometern så mycket lägre, kortligen, det rådde en
obehaglig, kväfvande luft med mycken dimma i
London. Bailey kände på sig, att han inte kunde
trifvas på engelsk mark och beslöt att företaga
en resa. Först lär han ha funderat på Indien,
efter hvad som påstods, men sedan kom han på
andra tankar och tog vägen till de franska kolonierna
i Norra Afrika.
Algeriet är ett underbart land, och Tunisien står
inte mycket efter. Hamilcars, Hasdrubals och
Hannibals trupper hafva tågat fram där, romerska
legioner hafva trampat ökensanden, och dit flydde de
från Spanien fördrifna mohrema. Lägger man
därtill, att djärfva pirater från algerisk mark dikterat
vissa för sjöfarten under några århundraden ganska
besvärliga lagar, hvilka hyste ett afsevärdt förakt
för skillnaden mellan mitt och ditt, kan man ju
våga påstå, att Bailey hade goda skäl för att vilja
betrakta det intressanta folket på nära håll.
Han hade dock i viss mån misstagit sig angå-
— 93
ende dess karaktär, och detta berodde kanske på,
att ban ej studerat den så noga, innan han slösade
sitt förtroende på dessa profetens bekännare. Han
trodde, att han hade att göra med dessa stolta,
ordhålliga semiter, hvilka någon gång på 1500-talet
utgjorde Spaniens fasa, eller ock med andra koranens
bekännare, hvilkas löften voro dem lika dyrbara som
deras lif.
Det är fjärran från mig att vilja säga ett ondt
ord om fransmännen, men jag vågar påstå, att la
Grande République icke just fästat så stort afseende
vid koloniemas moraliska uppfostran. Den lär vara
litet underhaltig.
Nog af, Bailey kom till Alger en vacker
decemberdag och tog in på Splendid Hotel i Mustapha
Supérieure. Han gjorde så, därför att hotellet var
engelskt och bekvämt. Att inackordera sig i
franska pensionater är att afsäga sig all lifsens glädje.
Sedan började ban ströfva omkring i Casbah,
långt uppåt de snuskigaste kvarteren, tills han blef
bortkörd nattetid af militärpatruller och snokande
polismän.
Det låg en viss spänning i dylika promenader,
hvilka i sin mån bidrogo att öka hans lust för
äfventyr. Slutligen önskade han få upplefva något riktigt
rafflande, som han skulle kunna skryta med här
uppe i klubben.
Han hade hört, att karavaner söderifrån brukade
slå sig ned vid Charnps de Manæuvre, och
följaktligen förlade han sin verksamhet dit i stället.
(Forts, å sid. 96).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
