Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 23 November 1902 - Prins Gustaf Adolf - I Oxford. Af P. G. Norberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINS GUSTAF ADOLF.
Den 11 innevarande nov. fyllde H. K. H.
hertigen af Skåne 20 år. Närmast med anledning häraf
återgifva vi det senast af den unge prinsen tagna
porträttet, hvarpå han synes iförd sin uniform som
underlöjtnant i Svea lifgarde. Prinsen, som inträdde
i krigstjänst den 6 juni 1891, utnämndes nämligen
den 21 januari i år till underlöjtnant i nyss nämnda
regemente samt till samma grad i Kronprinsens
husarregemente.
Prins GUSTAF ADOLF har, liksom alla
medlemmar af vår nu varande svenska konungafamilj,
erhållit en omsorgsfull och djupgående uppfostran, hvari
det bokliga spelat en stor roll, såsom det höfves
för en furste och tronföljare. Han vistas nu som
bekant i Uppsala i och för studier. Prins Gustaf
Adolf tager äfven del i studentlifvet och har för
visso genom sitt enkla och naturliga uppträdande
blifvit populär bland Uppsalastudenterna.
Intresserad sportsman, har prins Gustaf Adolf
verkat för idrottens utöfvande i Uppsala.
Den unge prinsen kommer att under vårterminen
studera vid Kristiania universitet. Som bekant, har
ban upprepade gånger förut besökt Norge och där
fört ett friskt turistlif i fjällen med både nöjen och
umbäranden.
I OXFORD.
För HVAR 8 DAG af P. G. Norberg.
All världens studenter, huru olika de än i mångt
och mycket kunna vara i skilda land, torde dock
bland alla nationer hafva ett väsentligt drag
gemensamt, nämligen en sträfvan att göra studentåren till
ett slags dagar i Aranjuez. Ett villkor för detta
är att en klangfärg af herdestämning alltid skall
finnas i den blåsta melodien, hurudan än pipan är,
på hvilken den spelas. Af herdestämning med dess
sorglöshet, dess drömmande skönhetsdyrkan, dess
obestämda svärmeri.
Det vore nog icke lätt att finna en
universitetsstad, där alla betingelser till att göra idyllen
fullständig så finnas för handen, som i Oxford. Det
ligger i den vänaste natur, bland gröna ängar ocli
lummiga mjuka kullar, mellan hvilka Isis (som
Tham-sen heter häruppe) och dess tillflöde, Chorwell,
slingra sig fram under makliga själf betraktelser.
Klimatet är mildt och saftigt. Luften är endast sällan
skarpt klar, och dess vanliga disighet eggar icke
blicken att spana åt osäkra horisonter, utan att njuta
livad som är närmast och närvarande.
Och hela universitetslifvet, så som det ännu
lefver kvar i sina ålderdomliga former, passar så
bra i ramen. Där bo studenterna som ordensbröder
i sina romantiska colleges. Iklädda vida kåpor,
vandra de omkring i genljudande hvalfgångar, där deras
steg väcka urganüa ekon till lif. Trappornas nötta
afsatser påminna dem om, hur många generationer
djupt det fotspår är, i hvilket de träda. Hela den
atmosfär i hvilken de röra sig är starkt mängd med
ärevördig medeltid, och medeltiden är icke möglig,
utan beväxt med frisk murgröna. Midt ibland allt
det gamla, rufvande och vittrande smyga dock
solstrålarna omkring, och när de .smeka gräsmattans
ständigt lena sammet på borggården, locka de
tanken att dröja vid lifvets evigt unga, evigt omätligt
djupa källa. Att drömma, icke att pejla.
Collegets stora fyrkant famnar en värld för sig,
och utanför denna kommer studenten knappast vid
andra tillfällen än de, då han spelar boll på de
öppna fälten, eller sträcker ut till rodd i sin smala
båt uppför de spegelblanka åarnas många bukter.
Friluftsnöjen i sällskap med muntra kamrater är det
enda han söker utom sin borg.
Ur många synpunkter har det engelska
studentlifvet en för oss alldeles säregen prägel. Och efter-
som vi i Oxford hafva att söka dess fullödigaste
uttryck, kan det löna sig att äfven kasta en blick
på den tafla som innefattas af den idylliska ramen.
Universitetet har en helt olika ställning mot hos
oss. Det har nämligen en ganska abstrakt tillvaro
som förenande länk mellan de olika colleges, på
hvilka studenterna äro fördelade. Dess
hufvudupp-gift är icke att bibringa kunskaper, utan att
kontrollera de kunskaper som studenten annorstädes
förvärfvat sig. Professorerna hafva visserligen
föreläsningsskyldighet, men eftersom den studerande i
regel har alla studiebehof tillgodosedda inom sitt
college, äro föreläsningarne icke mycket besökta.
Härvid är dock väl att märka, att flertalet engelska
studenter ligga vid akademien blott för att komma
i åtnjutande af en allmän, högre uppfostran, och
icke tillhöra någon bestämd fakultet. De som
bedrifva fakultetsstudier äro gifvetvis skyldiga att
besöka resp. universitetsprofessorernas föreläsningar.
Hufvudsakligen blir universitetet därför en
examensanstalt. Ty inom colleget kunna inga
examina afläggas. Dessutom utöfvar det disciplinär
myndighet. De ämbetsmän som handhafva denna
myndighet och tillse att föreskrifna ordningsregler
iakttagas af studenterna kallas proctors. Skulle det
någon gång genom vederbörandes brist på
tillmötesgående behöfvas handgriplig auktoritet, har proc tom
i sina »bulldoggar» benämnda tjänare medel att göra.
den gällande.
Någon studentexamen i vår mening finnes icke
i England, men universitetet vill naturligtvis ändå ha
säkerhet för, att de som vilja bli dess lärjungar äro
något så när kvalificerade. Den som anser sig ha
förvärfvat förkunskaper nog för att öfvergå till
akademiska studier, eller tycker tiden vara inne att
njuta några glada ungdomsår på klassisk mark måste
därför, såvida han icke kan förete »mogenhets»-intyg
från giltig auktoritet, underkasta sig en
inskrifnings-pröfning. Då han fullgjort hvad härutinnan
föreskrifves, anmäler han sig till matrikulation, och
sedan han aflagt ed på att vara den regerande
fursten och hans hus trogen, samt högtidligen
förbundit sig att ställa sig universitetets statuter till
efterrättelse, är han immatrikulerad som akademisk
medborgare.
Statuterna äro delvis ganska egendomliga. De
föreskrifva till exempel att studenten skall bära en
mörk eller gråaktig dräkt, och förbjuda honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
