Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 23 November 1902 - Det vackra Tottieska huset i nytt skick - En herregårdssägen. Af C. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Foto. Lamm, Stockholm.
Kliché: Bengt Silfversparre.
TOTTIESKA HUSET: Städernas Allmänna Brandstodsbolags sessionsrum.
EN HERREGARDSSÄGEN.
Orginalberättelse för HVAR 8 DAG af C. C.
»Jo, jo men, så är det, friherrinnan! tro mig:
när något fördoldt, som ej skall blifva uppenbart, är
på väg att komma i dagen, brinner stället ned med
hela kalaset.» Och gamla mor Annika nickade
eftertänksamt med sitt gamla 80-åriga hufvud åt den unga
frun, som satt framför henne.
Denna senare kände sig så uppskakad och rädd
efter nattens hemska tilldragelser. Så främmande
äfven i det nya landet. Den gamla stränga husfrun à
det under den förflutna natten nedbrunna slottet
hade dött för ett år sedan, och nu had© hennes
förut aflidne mans dotterson i ett föregående gifte
(den unga fruns man) kommit öfver från Finland
för att. arrendera stället af den nuvarande ägaren
— den gamlas sonson. Da hade slagit sig ned i den
närbelägna hufvudstaden medan det nya hemmet
inreddes, och den unga friherrinnan reste därunder
till och ifrån.
I går hade hon lagt sista handen vid
anordningarna. i det ståtliga slottet — Gustaf den 1 :stes
födelseort. Hon hade stått i solnedgången uppe på
kullen, där nu endast grunden återstod af den gamla
borg, hvarest en af våra största konungar såg dagens
ljus, och hört sin man förtälja hans saga.
Så hade hon ännu en gång gjort en rond genom
det »nya» slottet, som äfven det var gammalt, och
hade gått igenom många händer innan den snåla,
men kraftfulla gamla friherrinnan, som nu gått bort,
där styrde och ställde, sedan hennes man blifvit
landsförvisad för delaktighet i Anjalaförbundet.
Unga friherrinnan B. slutade sin afsyning i köket,
och stod just och resonnerade med sin tjänarinna
om huru bra det skulle vara att hafva ett litet skåp
eller väggkontor därstädes. Därunder strök hon i
tankarne öfver väggen, och fick känna konturerna af
en dörr under tapeterna. Raskt ref hon af ett stycke
af dessa sednare och blottade verkligen en dörr, som
hastigt frigjordes från det döljande papperet, och lätt
bändes upp med en stark köksknif. Innanför dörren
fann hon ett litet prång, i hvars ena hörn en smal,
brant trappa skymtade.
»Se hit, Lotta! Det här måste vi undersöka.
Däruppe kunna vi kanhända få en liten treflig
handkammare.»
Matmor och tjänarinna trefvade sig upp för
trappan, och funno sig framför en dörr, genom hvaTS
tomma, nyckelhål en svag dager silade. Således fanns
här ett rum eller kontor med fönster.
»Spring efter en tång och något att bända med,
Lotta. Jag vill ändtligen hafva reda på detta
innan jag reser in till staden i kväll.»
Medan hon väntade på Lotta, sökte friherrinnan
med sina späda fingrar bända upp dörren, och
profvade alla nycklarne i sin nyckelkorg i låset — men
allt förgäfves. Emellanåt lade hon ögat intill en
springa i öfre dörrspegeln och sökte titta in; men
(Forts, å sid. 128)
125 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
