Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 14 December 1902 - Med Selma Lagerlöf i Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED SELMA LAGERLÖF I JERUSALEM
hvarje gång han märkte, att han misstagit sig, drog
han åter en af sina tunga suckar och vandrade
vidare.
»Det tunga korset slamrade mot den af stenar
och gamla byggnadsrester betäckta marken på Sion.
Det fördes nu framåt med större fart, liksom om
otålig förväntan hade gifvit dess bärare bättre
krafter. Han vandrade in i staden genom Sionsporten
och nedlade ej korset på marken förrän utanför
den tunga grå byggnad, hvilken vördas som kung
Davids graf, men äfven säges innesluta salen, där
Jesus instiftade den heliga nattvarden.
»Den gamle brukade här lämna korset, medan
han själf gick in på gården. Då den
muhammedanske portvakten, som eljes kastade vreda blickar
efter alla kristna, såg honom komma, böjde han sig
ned inför den, hvars förstånd var hos Gud, och
kysste hans hand. Hvarje gång den gamle mötte
denna vördnadsbetygelse, såg han mannen
förväntansfullt in i ansigtet. Men i nästa ögonblick
ryckte han till sig sin hand, torkade af den på sin
långa, grofva kåpa, vände om ut i det fria och lyfte
upp korset på sina axlar.
»Med oändlig långsamhet brukade han sedan
vandra ned mot norra delen af staden, där Kristi
lidandes väg löper fram i sin tunga dysterhet.
Så länge som han befann sig på folkfyllda gator,
blickade han in i hvarje ansikte, stannade, forskade
och vände åter bort blickarna i evig missräkning.
Godsinnade vattenbärare, som sågo att han
svettades under sin svåra vandring, räckte honom ofta
en liten tennskål fylld med vatten, och
grönsakshandlarna brukade kasta till honom en handfull
böner eller pistacher. Då dessa gåfvor bjödos
honom, mottog han dem först med strålande
vänlighet, men sedan vände han sig bort från dem,
som hade han väntat något helt annat och bättre.
»Då han kom in på passionsvägen, såg han
hoppfull re ut än under förra delen af vandringen.
Han stönade mindre djupt under tyngden af korset.
Han rätade upp ryggen och såg sig omkring likt
en fånge, som nu var säker om sin befrielse.
VIA I)< |LOIV ISA. Kliché; Ben/rt Silfversparre.
»Han utgick från den första af de fjorton stationerna på
Kristi lidandes väg».
»Han utgick från den första af de fjorton
stationerna på Kristi lidandes väg, hvilka hela
gatan uppför äro utmärkta med små stentaflor.
Men han stannade ej förrän utanför
Sionsystrarnas-kloster i närheten af Ecce Homo bågen, där
Pilatus visade Krittus för folkmassan. Här slängde
Kliché: Bengt Silfversparre^.
DEN HELIGA GRAFVEN. DEN HELIGA GRAFVENS KYRKA.
»Så snart han varseblef den tungt gråa fasaden, vände han sig bort och flydde".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
