Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 14 December 1902 - Med Selma Lagerlöf i Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED SELMA LAGERLÖF I JERUSALEM.
»En vacker dag i augusti hade korsbäraren gått ut genom Damaskusporten.»
»Då han sålunda hade tillryggalagt Kristi
lidandes väg, började han genomvandra hela staden i
oroligt sökande. På den trånga, folkuppfyllda
Davidsgatan, åstadkom han ett lika svårt hinder för
samfärdseln, som en kamel lastad med risknippor, men ingen
människa hvarken bannade eller ofredade honom.
»Under dessa vandringar hände honom någon
gång, att han kom in på den trånga förgården till
den heliga grafvens kyrka. Men här lade ej den
stackars korsbäraren ned sin börda, här ryckte han ej
törnekronan från hufvudet. Så snart han varseblef den
tungt gråa fasaden, vände han sig bort och flydde.
Icke vid någon af de glänsande processionerna, inte
ens vid det stora påskundret syntes han där.
Den gamle botgöraren tycktes vara öfvertygad
om att på detta enda ställe skulle han omöjligt kunna
finna hvad han sökte.
»Men eljes passade han på att möta karavanerna,
som aflastade sina varor vid Jaffaporten. Han satt
utanför gästhusen och beskådade alla främlingar
med forskande blickar. Sedan järnvägen mellan
Jaffa och Jesusalem kommit till stånd, företog han
nästan hvarje dag en vandring ned till
järnvägsstationen. Han uppsökte patriarker och biskopar i
deras bostäder, och alla fredagar infann han sig
på platsen framför gråtomuren, där judarne tryckte
sig intill den kalla stenen och gräto öfver palatset,
som var förstördt, öfver muren, som var kullstörtad,
öfver makten, som var gången, öfver de store männen,
som lågo döda, öfver prästerna, som hade farit vilse,
öfver konungarna, som hade föraktat den Allsmäktige.
»En mycket varm och vacker dag i augusti
hade korsbäraren gått ut genom Damascusporten
och vandrade omkring på de kala och öddiga
marker, som omgåfvo den Gordonska kolonien. Medan
han stapplade fram vid vägkanten, blef han varse
en lång rad af vagnar, som kommo Irån
järnvägsstationen och körde fram mot kolonien. I
vagnarna sutto människor med sträfva, allvarliga
ansikten. Flera af dem voro mycket fula med ljust
hår, som stötte en smula i rödt, med tunga
ögonlock och utskjutande underläpp.
»Då dessa människor foro förbi korsbäraren,
gjorde han, som han alltid brukade, då nya
pilgrimskaror drogo in i Jerusalem. Han släppte ned
korset på marken, hans ansikte klarnade, och han
lyfte armarna mot himmelen.
»Då de åkande sågo honom, som stod därmed
damaskusporten.
Kliché.■ Kem. A.-B. Bengt Silfversparre, Sthlm—
kolonien. Kliché, Kem A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Ghg.
De Gordonska kolonisterna funno det väldiga kortet ligga på trappan framför deras hus.’
— 166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
