Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 14 December 1902 - Ur häfdernas kuriosa. V. Konung Teodor I af Corsica. Af P. M. G. - En svensk minnesgåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
och Giafferi) till öns »primater» med titel af »kunglig
höghet»(l). Såsom suverän erkände man blott —■
Den Heliga Jungfrun.
Emellertid tyckes man ej långt därefter ha
funnit, att det kunde vara nyttigt att ha någon så att
säga mer påtaglig (förlåt uttrycket!) och verksam
suverän. Dessutom kunde det ju liksom höja den
nya statens aktier, om den kunde skaffa sig en
verklig konung, — då nu ingen af de närliggande
monarkierna visat sig villiga att protegera ön mot
genoveserna.
Under sådana förhållanden var det, som Teodor
von Neuhoff i Firenze sammanträffade med de
upproriske korsikanarnes »agent i Toscana», signor
Rira-vola. Från hvem initiativet utgått, torde väl numera
ej kunna afgöras; alltnog — Neuhoff begaf sig
genast ut på en rundresa kring Europas hof för att
tigga om hjälp för Corsica, som han redan ansåg
såsom sitt blifvande konungarike.
Färden vardt emellertid ej mycket gifvande. Blott
i Konstantinopel hade han någon framgång (tack
vare bland andra den franske renegaten Bonneval
pascha — en annan af denna tids många
äfventyrar-existenser), men först hos sjöröfvar-bejen i Tunis
lyckades han att få ihop en liten flotta med en
sammanrafsad besättning af allehanda löst folk, 10
kanoner, 4,000 gevär och hvarjehanda andra förråd.
Den 15 mars 1736 lopp den lilla flottiljen in i
Alerias hamn på Corsica, hälsad af befolkningens
jubel, som nu för första gången såg någon hjälp,
någon hjälpare komma utifrån. Det dröjde ej länge,
förr än den nye hjälparen, hvart han gick och kom,
hälsades med ropen: »Viva il nostro re IVodoro!», —
och den 15 april valdes han formligen till konung
af Corsica samt kröntes högtidligt i kyrkan
Ta-vagna.
Den nye konungen bestämde tillsvidare slottet
Cervione till sitt residens, bildade sig ett lifgarde
af 300 korsikanare, utnämnde kammarherrar och
andra hoffunktionärer samt instiftade något senare (i
september) t. o. m. en orden, »Befrielsens Orden».
Således, som vi se, alldeles à 1’européenne; där
saknades ingen af »royauténs imposanta emblemer».
Emellertid fordrar rättvisan att erkänna, att den
nye konungen äfven visade sig verksam och
dåd-kraftig i andra hänseenden. Porto Vechia intogs,
därpå Bastia, — och snart hade genoveserna blott
kvar ett par, tre fästen vid kusten. Men konung
Teodors och korsikanarnes alla företag förlamades
af ständig brist på så godt som allt; de af den
nye konungen medförda förråden hade ej räckt länge.
Konung Teodor hade låtit påskina, att han väntade
nya hjälpsändningar »från makterna», med hvilka ban
gaf sig skenet af att stå på särdeles god fot. Men
inga sändningar afhördes. Så växte knotet och
missnöjet, — och till sist ansåg Teodor det bäst att på
någon tid lämna ön för att söka personligen skaffa
hjälp; nu var han ju en verklig, krönt konung,
hvilket ju alltid kunde ge någon kredit.
Han sammankallade en nationalförsamling till
•Sartène, där han tillsatte ett regentskap (Paoli och
Giofferi), tog förnyad trohetsed af de närvarande och
därpå embarkerade å ett litet fartyg, lofvande att
snart återkomma. Det var den 11 november 1736.
— Nu följa sju år af ständigt kringirrande,
hvarunder denne kunglige vagabond anropar alla
Europas hof och bankirer om hjälp — och stundom
lyckas. Redan följande år, 1737, utrustar han
således från Amsterdam en expedition, men vågar
ej själf landstiga, alldenstund fransmännen kommit
genoveserna till hjälp vid Corsicas underkufvande.
Teodor lät sätta i land sina medförda trupper
(äfven sin son Friedrich och sin neveu, Drost), men
återvände själf omedelbart för att skaffa mera hjälp.
Amsterdams judar skaffade honom tre mindre fartyg
och en fregatt mot hans löfte att gifva dem en
del handelsmonopol i sitt konungarike. Den 15 sep-
tember 1738 landstiger han ånyo i Aleria. Men de
franska trupperna under Boissieux tvinga honom att
ånyo inskeppa sig; ban försöker att landstiga på en
annan punkt, men drifves af storm in till Napoli.
Hans neveu och son kämpa under tiden tappert och
stundom lyckligt, men måste snart också de vika
för öfvermakten.
Ännu en gång skulle dock »konung Teodor»
återse sitt konungarike. I Januari 1743 fick han en
engelsk fartygsbeiälhafvare Mathews att landsätta sig
och en liten skara anhängare vid Torre della
Bru-nette. Men nu mottogs han med liknöjdhet och
kallsinnighet af sina förra anhängare. Sedan han
med några medförda små kanoner förgäfves
beskjutit Ajaccio, måste han äfven denna gång ge spelet
förloradt.
De närmaste åren är det omöjligt att göra reda
för alla hans irrfärder, som förde honom bland annat
ända upp till Köbenhavn. Men 1749 finna vi
honom i London — och kort därpå sättes Corsicas
förre konung in på bysättningshäktet i den engelska
hufvudstaden.
Ministern Walpole föranstaltade fyra år senare
en subskription, som gjorde det för exkonungen
möjligt att lefva något mer komfortabelt i sin arrest.
Detta skedde 1753, och året därpå upptäcktes han
i London af sin son, som kallade sig »öfverste
Friedrich.» Denne lyckades att 1756 genom Walpole
utverka, att fadern lösgafs ur häktet, »sedan hans
fullständiga medellöshet konstaterats». Blott några
få månader öfverlefde han sin frigifning; han afled
nämligen den 11 december 1756.
Konung Teodor af Corsica begrofs på S:te Annes
kyrkogård i Westminster. På grafven läses: »Ödet
skänkte honom en krona, men nekade honom bröd.»
Sonen tog sig afdaga med ett pistolskott en
vinternatt 1797 under Weslminsterkyrkans portal.
»Dynastien Neuhoff» slocknade med honom ...
en svensk minnesgåfva
från svenske deltagare i Hotellägarekongressen i Budapest
sistl. september, till Hotellägareföreningen därstädes, sfgår i
dagarne. Skölden, sväidet och hillebarden äro med skicklighet
och smak utförda af Bernh. Beskow, den bekante ståletsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
