Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. Den 18 Januari 1903 - Telegrafering utan tråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Det är själfklart, att ju starkare den inducerade
elektriska kraften är, desto större kunna de afstånd
vara, inom hvilka densamma skall verka.. Starka
och hastiga elektriska strömvariationer erhålla vi t.
ex. vid den allbekanta Leydnerflaskans utladdning.
De utladdningar, som äga rum från detta instrument,
utgöra dock icke en enkel sammanhängande ström at
elektricitet från det inre belägget genom utladdaren
till det yttre belägget, utan elektriciteten svänger
fram och åter och gör beläggningen inom ytterligt
kort tid (mindre än 1 milliondels sekund) än
negativt, än positivt elektrisk, till dess flaskan är
utlad-dad. Det beror på det befintliga motstånd, som
elektriciteten har att öfvervinna, hur hastigt
svängningarne kunna försiggå.
Dessa svängningar vid Leydnerflaskans
utladdning konstaterades först af amerikanaren Henr y
1842. Han har äfven påvisat styrkan af deras
induktionsverkan. Sålunda kunde han vid utladdningen
af en flaska i sitt rum märka induktion därifrån på
den magnetisering af vissa föremål, som ägde rum i
husets källare på ett afstånd af 30 fot.
Det var äfven han, som observerade, att en
at-mosferisk utladdning på IV2 mils afstånd åstadkom
så stark induktion, att synålar magnetiserades
därigenom, etc.
Nästa steg för att få till stånd ett bättre
öfver-bringande af verkningarne af de elektriska
svängningarne på längre afstånd togs af H. Hertz. För
ändamålet begagnade ban sig af ett system af tätt
upp till hvarandra stående ledare, och det lyckades
honom att därifrån påvisa induktionen på ett afstånd
af ända till 10 à 20 meter. Genom att använda
tillräckligt finkänsliga apparater för att göra
induktionen verkningar synliga, hade han säkerligen
funnit, att verkningarne i själfva verket utbredde sig i
det oändliga och med ofantlig hastighet åt alla sidor.
Ett dylikt finkänsligt instrument har konstruerats
af Branly .
Vi äro med omnämnandet af Hertz’ frambringare
af svängningarne eller vågonia (oscillator) och af
Branlys mottagare af desamma (resonnator) så långt
framme i tiden, att vi måste nämna den man, som
gifvit bela uppfinningen sitt namn.
Det. är GUGLIELMO MARCONI, som har äran
af att hafva på allvar fört experimenten med de
elektriska vågornas öfverföring och därigenom med
den trådlösa telegrafen ut öfver kammarens tröskel
och af att hafva fört och fullföljt dem så långt
fram, att uppfinningen nu står på väg att skaffa sig
fullt erkännande som praktiskt duglig och användbar
samt så långt, att densamma, inom kort synes ämna
upptaga konkurrensen med tidigare
telegraferingsme-toder.
Marconi var, då hans namn 1897 flög öfver
världen, en 22-årig italiensk ingeniör och f. d. elev
af professor Righi i Bologna. Dennes experiment
med elektriska svängningar förde Marconi på den
djärfva tanken att begagna dessa för telegrafering utan
tråd.
Sedan flera år tillbaka hade chefsingeniören vid
det engelska post- och telegrafväsendet W. H. Preece,
delvis med lyckligt resultat, etablerat telegrafisk
förbindelse från kuster till fyrskepp eller fyrar på
klippöar. Han hade härvid begagnat sig af induktionen
mellan, två parallelt med hvarandra gående ledare,
såsom vi ofvan nämnt på tal om telefonisk
öfverled-ning. Titi honom hänvände sig den unge Marconi
och lyckades utverka åt sig rättighet att för engelska
telegrafverkets räkning göra försök enligt sin metod.
1 maj 1897 ägde det första officiella försöket
111111 på Bristolkanalen. Det utföll till full belåtenhet
och ett afstånd af 14 km. uppnåddes. Samma som
mar utförde Marconi för den italienska regeringens
räkning försök med telegrafering från land till ett
seglande fartyg. Det lyckades honom härvid att fram
skaffa signalenia på 18 km. afstånd.
1 England kunde uppfinnaren ungefär samtidigt
glädja den gamla drottning Victoria med att från
»Osborne», ombord å hvilken prinsen af Wales låg
sjuk, sända bulletiner utan tråd till Osborne House.
1 nedanstående skola vi lämna en kort och ske
matisk framställning af Marconis telegraf och
anordningarne därvid. Liksom alla
telegraferingssy-steni består densamma, af en afsändnings- och en
motfagningsapparat.
Som alsändningsapparat användes en Hertz’
oscillator eller radiator i den form, som den erhållit at
professor Righi. Två massiva metallkulor A. och B.
(se fig.) äro inneslutna i en tät af ett isolerande
ämne bestående hylsa på sådant sätt, att halfva
hvardera kulan blir fri, under det att andra hälften om
gifves af i hylsan varande petroleum. Nära do stora
kulorna äro fästa två mindre (M. och N.), hvilka båda
äro förenade med hvar sin ända af den sekundära
ledningen i en induktionsrulle C. 1 denna induktions
rulle uppväckes den primära strömmen af batteriel.
E., som in- och utkopplas af en vanlig telegraferings
nyckel K. För hvarje gång sålunda K. nedtryckes
uppväckes i induktionsrullen strömmar och öfvergå,
gnistor mellan de fyra kulorna. Och detta har till
följd, att i systemet uppstå oscillationer af utom
ordentlig frekvens, man kan antaga ända till 250
millioner pr sekund. Verkningarne af de sålunda
uppväckta elektriska vågorna sprida sig i alla väder
streck och på olika afstånd beroende på induktions
rullens styrka, kulornas storlek, etc.
Den af Marconi begagnade mottagningsapparaten
för upptagandet af de alstrade vågorna grundar sig
på den af oss förut nämnda Branlys upptäckt, att
motståndet i kontakterna mellan metallkorn varierar
under inverkan af elektriska vågor.
I ett smalt glasrör, kohärern, D., hafva två
poler af silfver insmälts på ett afstånd från hvarandra
af endast V2 millimeter. Mellanrummet fylles af en
blandning pulveriserad nickel-och silfvcrfilspån. Detta,
rör utgör en del af en elektrisk strömledning, i
hvilken ingår ett batteri samt en känslig telegrafapparat
R. I vanliga fall, d. v. s. innan någon elektrisk våg
träffat röret, ligga kornen där inne huller om buller
och röret bildar så att säga en isolator. Något led
ningssammanhang finnes sålunda icke, hvarigenom
telegrafapparaten kan påverkas. Men så snart en
elektrisk våg träffar röret, ordna sig kornen i täta
led, utsättas för tryck sinsemellan och bilda en led
ningskedja, hvarigenom ström kan passera.
Telegraf-apparaten R. påverkas då, och man kan på
densamma afläsa allt som skrifvits af nyckeln K. på
afsändningsstationen.
— 250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
