Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. Den 1 Februari 1903 - Prins Eugén - Ett 200-årsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINS EUGÉN.
Undenätteisen om prins Eugens sjukdom och
den nyligen företagna operationen har väckt sorg
och förstämning icke blott inom kretsar, som stå
hofvet nära, utan långt däröfver. Ty fastän prins
Eugen endast vid ett par tillfällen personligen
framträdt på ett mera officiellt sätt för den stora
allmänheten, är han dock känd och uppskattad af den
samma och det i långt högre grad än många
furstar, hvilka gärna visa sig bland allmänheten och
älska ett gladt lif i det offentliga. Prins Eugen
älskar stillheten, arbetet i det tysta och, vågar man
väl säga, för sin person obemärktheten. Men litet
hvar vet, att det arbete, som prinsen bedrifver, sker
med största intensitet och allvar, och litet hvar har
respekt för den mycket begåfvade och outtröttlige
artisten. Därför hoppas man också nu öfverallt, att
prinsens sjukdom skall vara af snart öfvergående
beskaffenhet, så att han inom kort åter må kunna
föra sin pensel.
Prins Eugens konstnärliga begåfning uppenbarade
sig redan tidigt, och under skoltiden tog han, om
vi äro väl underrättade, lektioner för professor
Soloman. Ar 1885 företog ban en resa till Italien,
Egypten och Syrien och återvände hem öfver
Konstantinopel, och i den af prinsarne Oscar, Gari
och Eugen 1886 utgifna boken »Våra minnen» finnas
jämte några skildringar af prins Eugen afbildningar
af tre af honom utförda akvareller med motiv från
Palästina. Under sitt uppehåll som student i
Uppsala 1885—86 — studentexamen hade prinsen
aflagt 1884 liksom officersexamen — erhöll han
undervisning af landskapsmålaren W. von Gegerfelt, och
1887 studerade han i Paris å Bonnats atelier, där
bland annat de utmärkta artisterna Puvis de
Chavannes och Roll meddelade undervisning. Prins Eugen
öfvergick sedermera till Gervex’ atelier, där Roll och
Humbert undervisade. Det var vid denna tid icke
ovanligt att påträffa den flitige »målareprinsen»
sittande vid en af Paris’ kajer och i sitt arbetes svett
tagande studier.
Somrarne 1887 och 1888 uppehöll sig prinsen
under Hugo Salmsons ledning i Dalby i Skåne och
de båda följande somrarne i Norge. Å
världsutställningen i Paris 1889 exponerade prinsen för första
fången och erhöll mention honorable. Iian har
sedermera haft atelier i Stockholm, men sommartiden
vistats först å Tyresö, hvarifrån han fått motiv till
flera af sina taflor, och därefter å sin egendom
Valdemarsudde å Djurgården, som han för några år
sedan inköpte.
Jämte Oscar Björck, till hvilken prinsen står
i särskildt vänskapsförhållande, samt Liljefors och
Alf Wallander, anordnade prinsen 1891 en
utställning, på hvilken man bl. a. såg hans »Månsken i
Valders», det arbete, som anses beteckna prinsens
utveckling till själfständig konstnär. Bland hans
sedermera utförda målningar märkas för öfrigt
»Insjön», »Skogen», »Det gamla slottet», »En sista
sol-ilimt», »Sommarnatt», »Molnet», hvilka påträffas i
olika gallerier i norden, de dekorativa
väggmålningarna i den k. foyern å operan i Stockholm, den i den
svenska villan å Parisutställningen 1900
exponerade stora bilden af Stockholms ström med slottet,
J. s. v. Prins Eugen har för öfrigt exponerat å
åtskilliga utställningar i utlandet. 1889 valdes lian
ill förste hedersledamot af Akademien för de fria
konsterna. Han var 1891 hederspresident vid
konstutställningen i Göteborg och 1897 ordförande inom
konstafdelningen vid Stockholmsutställningen, i
hvilken. egenskap han företog en utländsk resa för att
erka för talrik anslutning till expositionen från de
främmande artisternas sida, något som också hade ett
godt resultat.
»Det är hos prins Eugen den individuella
känslan för naturen, som i målningen söker sig ett in-
j^) en 16 jan. var det 200 år sedan grefve Erik Dahlberg, den
store krigaren och fästningsingeniören. afled i Stockholm.
Född i okt. eller dec. 1625, utbildade sig D., några och
20 år gammal, i ingeniörsvetenskapen och blef 1648 »ingeniör»
i armén. Efter att ha företaeit vidsträckta utländska resor,
inträffade han vid svenska lägret 1656 och utnämndes af
konungen till generalkvartermästare-löjtnant Sin största
rykt-baihet som krigare vann D under de svenska krigen, särsk ldt
genom tågen öfver Bält Som fä«tninesbyggare har D.
jämförts med själfve Vauban. Den högt begåfvade,
fosterlandsälskande mannen blef 1693 k. råd, grefve, fältmarskalk och
generalguvernör öfver Bremen och Verden och 1696
generalguvernör öfver Livland samt kansler för Dorpats och Pernaus
akademier. En särskild berömmelse har D. förvärfvat genom
sina teckningar till planschverket Suecia ant qua et hodiema,
hvilket utgör ett äreminne öfver Sveriges stormaktstid.
dividuellt intryck», säger Nordensvan i Svensk konsi.
»Målet är att med största intensitet, med ett
kärleksfullt fördjupande i motivet fixera det omedelbara
intrycket af en stämning eller ock att i enkla drag,
men med djup känsla återgifva motivets karaktär».
Ja, en djup känsla tager sig uttryck i prins Eugens
taflor, hvilka verka som stora lyriska poem. I breda
linier och breda penseldrag gifver konstnären bilder
af den mest svenska karaktär, bilder af en både
kraftig och poetiskt drömmande verkan. Det är
öfver prins Eugens målningar en helhet, som
påträffas hos få andra målares alster, det är en
verkligt stor blick på tingen. Denna helhet är liksom
en återspegling från prinsens karaktär, och han har
heller aldrig stuckit under stol med sina åsikter
i konstnärsfrågor.
ETT 200-ÅRSM1NNE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
