Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 20. Den 15 Februari 1903
- Hvarför farbror Ek aldrig log. Af Th. Randal
- »Cornevilles klockors» kompositör †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVARFÖR FARBROR EK ALDRIG LOG.
Berättelse för HVAR 8 DAG af Th. Randal.
Vi barn kunde aldrig fatta, hvarför farbror Ek
aldrig log, utan gick omkring så dyster och fåordig.
Han var en aktad gammal sjöbuss, stor och grof,
med ett väderbitet ansikte och valkiga händer.
Vi pojkar beundrade honom storligen och hyste
en ofantlig respekt för honom och hans rynkiga
panna. Han var finne till börden och hade deltagit
i det sorgliga kriget år 1808 mot ryssarne.
Farbror Ek hade sedermera begifvit sig öfver
till Sverige och bedref fiske tillsammans med far.
Då han en dag omkom under en storm på hafvet,
sörjde vi honom mycket, ty vi hade fäst oss vid
honom, trots hans fåordighet och sträfhet.
* *
*
Många år därefter, då vi bröder en stonnig kväll
sutto samlade kring härden, förtäljde far oss gamle
Ekens historia och hvarför han aldrig log.
»Då finsk-ryska kriget utbröt år 1808, bodde Ek
tillsammans med sin enda dotter, Ragnhild, i en
liten stuga ute vid kusten. Han hade tidigt förlorat
sin hustru och därefter koncentrerade han all sin
kärlek på den fagra Ragnhild.
Då Ek gick att förena sig med den finska hären,
öfverlämnade han Ragnhild i en gammal prästfrus
vård och tog ett löfte af henne, att städse vara
Finland trogen, hvad som än kom att hända.
Ragnhild lofvade honom dyrt och heligt att aldrig svika
sitt fädernesland — och så drog han ut i strid
och kamp för sitt älskade Finland.
Det var efter det sorgliga nederlaget vid
Oravais, som Ek tillsammans med många andra bussar
blef som fånge förd till ryssarnes läger.
Det var en stjärnklar novembernatt, då ban i
sällskap med sina olyckskamrater låg vid en
lägereld, hvilken kosackerna hade upptändt. Hans
tankar vandrade bort till den tysta prästgården, till
hans dotter Ragnhild, och han bad en tyst bön
för henne.
Ett stenkast från lägerelden låg befälhafvaren
tält. Dörren på detta sköts åt sidan och en kvinnlig
gestalt, åtföljd af befälhafvaren, trädde ut.
Elden, flammade upp och belyste tydligt ocli klart
kvinnans ansikte. Vid åsynen af detta sprang Ek
upp som stungen af en orm.
Ragnhild! Ragnhild här 1 Allt blodet ruSi .de
upp i hans ansikte och pulsarne bultade vildt. Han
ville rusa fram till henne, men i detsamma stötte
en kosack sin långa bajonett mot hans sida. Han
blef stående med vidt uppspärrade ögon och
blickade efter paret. Slutligen vände han sig till en
gammal kosack och sporde hest: »Hvem var den
•dam, som gick ut med öfversten?»
»Hans hustru! En fager finsk tös, hä!»
genmälde kosacken med ett elakt grin.
Alldeles tillintetgjord sjönk Ek åter ned på sin
plats. Ragnhild! Hans Ragnhild — en rysk
soldats hustru! Hvilken oerhörd skam. Han stönade
tungt och gömde ansiktet i de valkiga händerna.
Följande dag vid soluppgången gjordes uppbrott.
Just då fångarne fördes förbi öfverstens tält, steg
denne jämte sin gemål till häst. Ek stannade en
sekund framför henne. Hans väderbitna ansikte var
likblekt och i ögonen brann en dyster glöd. Vid
åsynen af den gamle mannen ryckte hon häftigt
/ill och sträckte händerna mot honom, hviskande:
»Far!»
Eftertryck förbjudes.
Då ljöd Eks röst, kall och hotande, genom den
frostiga morgonen:
»Jag känner dig ej! Löftesbryterska som du
är Förbannad vare du, som svek din far och ditt
fädernesland!»
Därpå vandrade han med högburet hufvud bort
med de öfriga fångarne, under det Ragnhild föll
af-svimmad i sin mans armar.
Ek blef sedermera frigifven och begaf sig då till
Sverige, hvarest han, tillsammans med mig, bedref
fiske. Aldrig såg jag ett leende på hans ansikte
och aldrig kom ett gladt ord öfver hans läppar,
men en redlig och bra kamrat var han. Frid öfver
gamle Eken!» slöt min far sin berättelse, och vi
pojkar instämde af hela vårt hjärta.
* *
Med tankarne ännu fullt upptagna af farbror
Eks historia gick jag ut och skådade ut öfver det
upprörda hafvet. Hvita och skummande bröto sig
de grönblå böljorna mot de branta klipporna, under
det stormen tjöt sin hemska melodi. I detsamma
gled månen fram bakom ett moln och kastade en
bred silfverglittrande strimma öfver hafvet
»Ljus öfver farbror Eks graf!» mumlade jag för
mig själf och gick tyst tillbaka in i stugan.
»CORNEVILLES KLOCKORS»
KOMPOSITÖR.
ROBERT PLANQUETTE. †
Hvem, som gjort bekanskap med operettmusiken,
har icke tjusats af den graciösa, melodiska musiken
i »Cornevilles klockor»! Denna operett hör till dem
som eröfrat världen, som icke berörts af tidens
modeväxlingar, utan alltid med lika stor förtjusning
mottages af publiken. Egendomligt nog har
kompositören af den så omtyckta operetten förblifvit så godt
som okänd för den stora allmänheten. Hans namn
har väl ofta nämnts, men världen har icke mycket
sysselsatt sig med honom. Först nu, då han aflidit,
påminner man sig honom, Robert Planquette.
Planquette var född 1840 i Paris. Han har strött
ut en mängd kompositioner i världen, men utom
»Cornevilles klockor» har blott en af dem, operetten
»Ripp-Ripp», lefvat längre än för dagen.
- 309 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:38:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/4/0327.html
