Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21. Den 22 Februari 1903 - Bortglömda franska konungastoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
exkäjsarinnan af Frankrike, när hon vid ett af sina
korta besök i Paris obeaktad passerar någon af de
gator å hvilka förr tusendens jubelrop mötte henne,
och när hon ser ödelagd den plats där hennes palats
en gång reste sig. Men säkerligen skulle hon känna
det hårdast, om hon någon gång kom att bese den
afsides liggande Dépöt des Marbres, och
därvid finge se sin egen hvita bild förflyttad till den
enkla ställning den där intager i denna Nirvana.
Visserligen vet man ju att franska nationen icKe
älskar henne, men förvisningen af hennes bdd till
mörkret utomhus i detta gömsle, synes nästan mera
ohöfviskt och hämdlystet än en fullständig
tillintetgörelse skulle vara.
Exkäjsarinnan är den enda kvinna i denna
samling af fördrifna kungligheter. Hennes man håller
heime sällskap. Den stackars Napoleon III hade
mycket att svara för, men icke desto mindre, om
så endast för den historiska fullständighetens skull,
borde Paris äga en staty af honom. Man kan ju
nog förstå att det icke tilltalar en republikan att
hylla en monark, ens genom en så tvifvelaktig
hedersbevisning som en staty, men i hvarje fall
förtjänar han en offentlig plats likaväl som Guy de
Maupassant eller deputeraden Baudin. I öfrigt skulle
en staty med en inskrift som »Frankrikes siste
käjsare» tjäna dels som varning för pretendenter
och dels utgöra en ständigt synlig trohetsed till
republiken.
I ett annat hörn finna vi återigen Napoleon
III, denna gång i sällskap med Karl X och
Ludvig Filip. Med alla «.ina fel förtjänade dock
hufvudet för det andra käjsardömet ett bättre sällskap
än det han fått. Det bästa som kan sägas om
Karl X är, att när han, såsom grefve af Artois,
besteg tronen, var han en stackare, fullständigt i
kyrkans klor. Han gjorde aldrig något riktigt bra
och aldrig något riktigt dåligt — han var
fullständigt färglös.
Icke mindre än tre statyer finnas af Ludvig
Filip samt en basrelief. Denna senare är värd att
lägga märke till, icke så mycket tillfölje dess
konstvärde som på grund af det moment det återgifver:
Ludvig Filip mottager prinsen af Joinville, hans andre
son, vid dennes återkomst från St. Helena med »den
lille korporalens» stoft.
Det är ju svårt att veta, om föreståndaren för
Dépöt des Marbres är symbolist; men nog måtte
ban äga en god portion ironi, att. döma af
placeringen af dessa marmorverk. När Napoleon III
landsteg i Boulogne, »le beafteck dans son chapeau»,
som fransmännen säga, hade han med sig en tam
örn, hvilken han kallade »Bonapartes örn». Kan
det nu vara möjligt att marmorörnen sneglar bort
till käjsarbysten för att erinra om att den som
flyger högst faller djupast eller kanske för att antyda
att ännu månde en Napoleon och en örn kunna
höja sig öfver Frankrike. Och kanske man inser det
oriktiga i att förstöra hvad som målaända kan fin-"
nas bruk för i morgon om icke idag. Om nu en
Bonaparte eller en Orléans komme upp på tronen
igen, så vore ju ej otänkbart att denne ville hedra
sina förfäder, och då finnes ju allt färdigt. 1
Frankrike kan mycket hända.
Emellertid är det melankoliskt att vandra
omkring här i Pariserlifvets utkanter och se en mängd
strand gods från de revolutionära stormame. Man
skulle nästan vara redo tro, att därest parisarne
kände till dessa minneslämningar, skulle de gifva
både republikanism och bildstormning katten, och
på några dagar ha dem resta i Luxembourgträdgården,
bland de andra minnena från förgångna tider. Där
skulle de icke så mycket likna sönderslagna leksaker.
Efter fotografi. Kliché: Kem. A.-B, Bengt Silfversparre Sthlm—>
BORTGLÖMDA FRANSKA KONUNGASTODER: I förgrunden Napoleon III, i midten Ludvig Filip, i
bakgrunden Karl X. Basreliefen mot väggen föreställer Ludvig Filip mottagande prinsen af Joinville vid
dennes återkomst med Napoleon I:s lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
