Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 28. Den 12 April 1903 - Adolf Noreen - Utländska ministrar vid svenska hofvet. III. Turkiets sändebud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adolf noreen.
Att en person bildar skola, det må nu vara
på vetenskapens, litteraturens, konstens eller något
annat område, behöfver ej nödvändigtvis innebära
mera, än att han, i besittning af lämpliga
uttrycksmedel för sin egendomligt formade energi och
begåfning, förmått att för tillfället sätta sin egenarts
stämpel på det material han har mellan sina
händer. Så mycket har han alltid uträttat, att han
lyckats skära in sina initialer i historiens bark. En
annan sak är, hur pass djupt de blifvit ditskurna,
ofcli hur pass vackert. Betraktaren bör fyllas med
■glädje, när han ser dem, och ständigt påminnas om
•den varma hand, som ristade dem. I annat fall
tör han beklaga, att barken skadats och föga bry
■sig om, att den påträngande safven ärrar och
kan-=ske läker såret.
Hvad nu professor Noreen beträffar, så är han
som bäst i färd med att föra sitt ristjärn. A. G. N.
iia vi redan allesamman läst i barken, läst med
tillfredsställelse, ty bokstäfverna äro särdeles
vackert formade, konstfullt och sinnrikt flätade, men
ändå klara och lätt-tydda. Hvarje vår återvända vi
till det gamla minnesrika trädet för att se till, att
icke slingorna grumlats, och för hvarje gång finna
vi med glädje, att ristaren själf nyss varit framme
med alltid lika egghvasst och säkert fördt järn, och
sett om och fördjupat sitt monogram. Men detta
är redan oförstörbart och outplånligt.
ADOLF GOTTHARD NOREEN föddes i Östra
Emtervik, Värmland, den 13 mars 1854. 1871 blef
han student i Uppsala, 1878 fil. d:r och docent
i nordiska språk därsammastädes. Sedan 1887
innehar han clen ordinarie professuren i nordiska språk,
en post, som han redan dessförinnan flera år
beklädt på förordnande.
Härmed äro tränne sidor af den yttre
lefnads-ramen antydda. Den fjärde och afslutande sidan
ligger lyckligtvis djupt inne i det okända. Vi må
hoppas, att innan den tillkommer, de båda
långsidorna blifvit betydligt tillökade.
Hvad som i dag främst rinner oss i tankarne
vid nämnandet af professor Noreens namn, är hans
senaste verk »Vårt språk», den stora nysvenska
grammatik, hvars första häfte nyss utkommit. Den är
frukten af årslånga mödor och kommer säkert att
bli banbrytande på sitt område. Den blir nog inte
ett Amen i sitt slag, många komma att vilja ha ett
ord med i laget, men att stora resultat så
småningom skola kristalliseras ut, det har man hvarje
skäl att antaga, och hufvudsakliga förtjänsten häraf
måste tillskrifvas detta storartade arbete som gifvit
impulsen till det hela.
»Vårt språk» är redan i många delar känd af
de studenter, som i Uppsala varit professor Noreens
lärjungar, och som hört (och sett) honom »ex
ca-tedra» på sitt lifliga, medryckande sätt förkunna sina
satser. Det är med flit jag använder ordet förkunna.
En föreläsning bör nämligen, för att höja sig till
något som det skrifna och tryckta ordet aldrig kan
ersätta, vara en förkunnelse.
Se Neapel och sedan dö. Höra professor Noreen
och sedan lefva för att kämpa sig fram till det
framtidsland han upprullar för våra blickar. Ett
land med förnuftig rättstafning, odladt och
själfmed-vetet språksinne, en grammatik ej byggd på de
antika språken utan afpassad efter det lefvande
modersmålets (djupt kända) behof, med reformskolor
och utvecklad skötsel för alla spirande frön i
vetenskapens trädgård, med bildning för alla o. s. v.
Det är den eldiga personligheten, som fångar
oss. Här hagla Alexandershuggen, här radas
massor af Columbusägg upp framför oss, och hela tiden
sitta vi i en beundrande känsla af att 111 e facit.
Kanske knackas somliga af äggen väl häftigt i bordet,
hvad gör det, i värsta fall tillgripa vi argument ur
Cyrano: Men gesten!
Vi hade trott, att runornas trollmakt var bruten,
att runstafvarne icke dugde till annat än alnmått
numera. Hvilket misstag! Originalitet och
fornisländska, sprittande liflighet och urgermanska, det
trifs allt lika väl under samma tak.
Professor Noreen debuterade med en (gradual-)
afhandling om Fryksdalsmålets ljudlära, för hvilken
han belönades med fil. fakultetens stora pris. Det
var hembygdens dialekt, som inspirerade honom till
att gifva sig ut på outforskade marker, och
troheten mot hemtorfvan, Gösta Berlings land, är ett
utmärkande drag för professor Noreen. Han är
entusiastisk värmländning (fast inspektor för Göteborgs
nation i Uppsala) och provinsen och dess son omfatta
hvarandra med ömsesidig stolthet.
Ett uppräknande af professor Noreens större och
mindre arbeten skulle taga för mycket af HVAB 8
DAGS utrymme i anspråk. Blott några bland de
viktigaste må nämnas: Altisländische und
altnor-wegische Grammatik, Scandinavian languages (i
En-cyclopædia britannica), arbeten om Gotlands,
Dalarnes m. fi. dialekter, Bättstavningslära, Geschichte der
nordischen Sprachen, de mycket spridda »Spridda
studier», hvaraf nyligen en andra samling utkommit,
Altschvvedische Grammatik o. s. v.
Och nu senast början af »Vårt språk». Detta
verk sätter väl professor Noreen som sitt lifs
betydelsefullaste, liksom det är hans omfångsrikaste.
Blott icke det sista!
utländska ministrar vid
svenska hofvet.
III. TURKIETS SÄNDEBUD.
Foto. Florman, Stockholm. Kliché: Bengt Silfversparre.
General CHERIF PASCHA.
Som bekant, har turkiska regeringen nyligen
hänvändt sig till svenska regeringen för att i sin
tjänst få några svenska officerare, som kunna leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
