Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 34. Den 24 Maj 1903 - A. T. Odelberg. Af Lorenzo - Carl Snoilsky †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a. t. odelberg.
SVERIGES FÖRSTE JORDBRUKSMINISTER.
Dä riksdagen den 11 mäj i år genom att antaga
de omfattande förslagen till lagstiftning rörande den
enskilda skogsvården i riket med stor
majoritet i båda kamrarne anslöt sig till det väsentliga
af hvad k. m: t i detta hänseende föreslagit, kunde
den ledamot af konungens råd, som beredt detta
ärende, med skäl betrakta utgången såsom en stor
och viktig framgång. I 50 år förberedd, blef nu
under vår förste jordbruksministers auspicier den
lagstiftningsreform genomförd, som afser att åt
kommande generationer bevara så mycket som möjligt
af den ofantliga nationalförmögenhet, våra skogar
ännu innehålla. Det var årets största riksdagsfråga.
Bilden på första sidan hör därför ock i eminent
grad till dagens krönika, och den bör i detta
ögonblick beledsagas af några meddelanden, genom hvilka
konturerna till ett politiskt porträtt kunna skönjas.
Statsrådet A. THEODOR ODELBERG är ännu en
man i sina bästa år, född den 21 december 1847.
Fadern var den på sin tid så framstående
jordbrukaren Axel Odelberg, ägaren af en bland vårt lands
förnämsta mönstergårdar, Enskede, invid Stockholm,
som af sonen sedan många år innehafts och alltjämt
uppehållits på dess höga nivå. Efter aflagd
studentexamen och ett par års vistelse i Uppsala,
ingick Theodor Odelberg vid Ultuna landtbruksinstitut,
vistades efter dess genomgång utomlands för studium
af jordbruk och d*s binäringar samt blef 1873
förvaltare på Enskede. Till statens tjänst kallades han
1889, då han utnämndes till öfverdirektör och chef för
landtbruksstyrelsen, tio år senare öfvertog ban
lands-höfdingeposten i Gäfle, och då
jordbruksdepartementet bildades den 1 april 1900, blef han dess förste
chef. Riksdagen har han såsom ledamot af första
kammaren tillhört sedan 1892 och i några år varit
ledamot af bevillningsutskottet. Bland de
förtroendeposter, han i öfrigt beklädt, må nämnas
ordförandeskapet i Stockholms läns landsting.
Det var som jordbruksminister Theodor Odelberg
på allvar började sin politiska bana. Dessförinnan
hade man ej haft att från hans sida iakttaga mycket
utöfver den framstående fackmannens arbete inom
sin egen krets. Från och med den dag, då han
tillträdde sin nuvarande ansvarsfulla ställning, har han
stått fram såsom en skicklig, framgångsfull och med
allmänna sympatier, särskildt inom andra kammaren,
omfattad representant för den
moderat-tullskydclsvän-liga politik, som fullföljes af excellensen Boström.
Redan hans parlamentariska debut som minister clen
29 april 1901, då jordbruksdepartementets stat första
gången, efter lyckligt genomgående af statsutskottets
skärseld, var af den art, att man kunde förutspå det
bästa samarbete med riksdagen. Anledningen till den
gynnsamma stämningen genast i början var nog
emellertid ej blott af personlig art. Den fråga, som vid
nyssnämnda tillfälle mest väckte intresse och rent af
solskenshurnör i Andra kammaren gällde endast ett
anslag å 25,0€0 kr. »till det mindre jordbrukets
främjande» genom preiniering och studieresor — åtgärder,
hvarom icke ens den nye departementschefen själf
uttalat några öfverdrifna förhoppningar. Men när
nu landtmannapartiet en gång varit med och skaffat
sig ett särskildt jordbruksdepartement, så tycktes man
på detta håll vara nöjd och glad öfver hvarje förslag,
som kunde inge förhoppningar om, att den
departe-mentala reformen skulle visa sig vara något mer än
en arbetsfördelningsreform till lättnad för det förut
öfvertyngda civildepartementet. Hvad som sedan
denna debut följt, har också berättigat sådana
förhoppningar.
Såsom parlamentariker besitter Theodor Odelberg
den sällsynta egenskapen att förena grundlig
sakkännedom på sitt område med en enkel, klar och
lättflytande framställning, som bäres lika mycket af
manlig fasthet och oräddhet som af värme och
öfvertygelse. Hur sjöng han icke ut i skarpa och
dock väl öfvervägda ord, då han för ett par
månader sedan inför första kammarens något häpna
majoritet karaktäriserade dess motstånd mot
majstullens upphäfvande såsom motiveradt med idel
svepskäl ! Senatorerna ha af andra ledamöter i konungens
råd blifvit något bortskämda med en viss
undfallenhet inför utbrotten af deras, som bekant, stundom
koleriska temperament. Det finns anledning antaga,
att ett motsatt förfarande mera väcker deras respekt.
Ett annat drag må här àtergifv clS, Sel att bilden
af statsrådet Odelberg såsom offentlig personlighet
må bli fullständigad. Den 4 maj 1902 inträffade
den enastående, man skulle vara frestad att säga
oerhörda tilldragelsen, att Andra kammaren beviljade
ett af k. m: t begärdt anslag mot en afstyrkande
hemställan af kammarens samtlige ledamöter i
statsutskottet. Det gällde ett pensionsbelopp på 800 kr.
om året, åt änkan efter stiftaren och ledaren af
Svenska mosskulturföreningen, C. H. J. von Feilitzen
— alltså ej för någon statstjänst utan endast för ett
stort, uppoffrande, entusiastiskt arbete för
fosterlandet. Utgången var uppenbarligen och obestridligen
att tillskrifva effekten af hvad jordbruksministern
anförde i debatten eller kanske snarast af kraften i
den djupt kända öfvertygelse, som talade därur. För
en gång hade man sålunda lyckats bryta igenom den
isvägg af invändningar, som i Andra kammaren,
åtminstone under landtmannaparliets maktöfvervikt,
reste sig mot hvarje vädjan till känslan. Äfven nu
hördes från några håll det bekväma argumentet: det där
är ju bara en känslosak! Men det var efter
jordbruksministerns anförande ej den vanliga resonnansen
härför, och utgången blef en déconfiture för hela
den politiska grundåskådning, som här för tusende
gången tagit sig uttryck i statsutskottets utlåtande.
Den stund då andra kammaren fattade sitt beslut
om detta lilla anslagsbelopp, drog en välgörande fläkt
af idealitet genom dess plenisal, och som glad
segrare stod den förste målsmannen i konungens råd för
vårt svenska jordbruk.
LORENZO.
CARL SNOILSKY †.
Klichi: Bevgt Silfversparre.
Just när tidning-en skall presslägges ingår meddelande om
att skalden, öfverbibliotikarien Grefve Carl Sr.nilsky afled den
19 maj å Sofiahemmet i Stockholm efter en undergången
operation, 62 år gammal. Helsidesporträtt och biografi återfinnas
i I och II årg. af HVAR 8 DAG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
