- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 4 (1902/1903) /
594

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37. Den 14 Juni 1903 - John Arsenius † Af —st—st— - Carl Fritiof Svedelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

john arsenius. †

Kliché: Bengt Silfversparre,

JOHN ARSENIUS.

»Sveriges äldste målare» är ej mer.

Gunnar Wennerbergs skolkamrat, Fredrik
Vilhelm Scholanders, Hans Kristian Andersens, Zakris
Topelius, John Fredrik Höckerts, Vilhelm von Brauns,
Talis Qualis vän har gått ur tiden. Den unge
studenten, som lyssnade till Erik Gustaf Geijers
föreläsningar, den vackre husarofficeren, som valsade
så käckt i Napoleon Hirs Tuillerier, är själf blifven
till ett minne, liksom den tid, af hvilken han gaf
oss ett så vackert uttryck.

»Det är ej blott ett långt, utan äfven ett
lyckligt och — hvad som faller tyngst i vågskålen —
ett nyttigt lif, på hvilket Arsenius kan blicka tillbaka»,
så sade en gång en af hans biografer. Den hårda
striden för tillvaron har han icke lärt känna.
Solbelyst var den väg han tillryggalagt. Men om detta
ock underlättat hans arbete, så har han dock aldrig
tagit arbetet lätt. Samvetsgrann som få och flitig
som en för sin utkomst trälande dagsverkare
ansåg han det alltifrån sin första ungdom som en
plikt och en njutning att genom rastlöst arbete
utveckla de gåfvor goda genier nedlagt vid hans vagga.

Hästen blef den ledande faktorn i hans tillvaro.
Som kavalleri officer, som sportman, som hippologisk
skriftställare, som målare och skald, alltid var det
denna människans bästa och ädlaste vän, vid
hvilken hans intresse främst knöt sig.

Student 1836 utnämndes han två år senare till
underlöjtnant vid Lifregementets husarer, där ban
under sin fyratioåriga tjänstgöring avancerade till
öfverstelöjtnant. Officer och kavallerist till lif och
själ, ägde han sedan barndomen afgjorda
konstnärliga anlag, hvilka han sedermera utvecklade och
skolade under sin vistelse i Paris på femtiotalet, där
han i synnerhet studerade de ryktbare hästmålame
Horace Vernet och Alfred de Dreux.

Hans flitiga pänsel har sedan framtrollat
hundratals konstverk, scener från kapplöpningar och
kavallerimanövrer, fullblodets spänstiga grace och
ar-dennerns trygga lunk, fullblodets otämda glädje, där
han galopperar öfver den tusenskönprydda
sommar-grönskan och den uttjänta husarkampens spattbrutna
ålderdom. • | i \ ’ fi

Äfven som praktisk hästkarl ägde Arsenius goda
förutsättningar, hvilket nogsamt framgick af alla de
uppdrag, hvarmed han härutinnan hedrades. Så har

han varit ledamot af kavalleri- och
stuterikommitté-ema. Dessutom har han tillhört Allmänna Svenska
Kapplöpningssällskapet från dess början till dess
upplösning, varit ordförande vid det trettonde och
fjortonde Allmänna Svenska Landtbruksmötets
hästutställningar samt tjänstgjort som prisdomare inom
fullblodsklassen vid landtbruksmötet i Stockholm 1868.

Gift 1854 med Charlotte Bildt och änkling 1887
efterlämnar Arsenius tre söner: Georg, vår bekante
hästmålare, Sam, ryttmästare vid Norrlands
dragoner samt Fredrik, mariningeniör vid Kongl. Flottan.

Vestgöte född, var han bunden vid hembygden
med de starkaste band. Ett vackert prof härpå bar
han gifvit med de »Minnen från Vestergötland», hvilka
för några år sedan publicerades af Vestgöta nation
i Uppsala. Ty utom det bidrag han lämnade till
detta verk, var han själf, ehuru redan då öfver
80-årig, en synnerligen intresserad och verksam medlem
af redaktionskommittén.

En gammaldags grandseigneur i såväl inre som
yttre måtto efterlämnar den bortgångne minnet af en
sällsynt ädel och varmhjärtad personlighet, hvilken
helt visst aldrig ägt någon fiende utan som ständigt
mötts och mött med vänskap och förtroende.

Och nu har det då gått i fullbordan detta som
Carl David af Wirsén för några år sedan i ett
längre poem sade till sin gamle vän:

Lef länge kvar! — Och när en gång
Ock du vid aftonklockans sång
Till uppbrott hör kommandoordet,
Så tror jag, att som ung husar
Med kristligt mod du vägen tar
I full parad till mönstringsbordet! —

—st—st—.

CARL FRITIOF SVEDELIUS.

Kliché: Bengt Silfversparre’„

CARL FRITIOF SVEDEMUS.

75 år fyllde den I juni f. d. justitierådet Carl Fritiof
Svedelius i Stockholm. S. blef student i Uppsala 1844, juris
kandidat 1855, e. • o. kanslist i justitierevisionsexpeditionen,
e. o. notarie i Svea hofrätt s. å. samt e. o. fiskal därstädes
1857, v. häradshöfding 1858, adjungerad ledamot i hofrätten
öfver Skåne och Blekinge 1859, assessor därstädes 1862, t f.
revisionssekreterare 1863, revisionssekreterare 1866,1.1,
justitie-kanslär under en del af åren 1870, 1871 och 1873; samt
förvaltade gom justitieombudsmannens suppleant
justitieombuds-mansämbetet under en del af år 1872. Justitieråd 1874 samt
juris hedersdoktor 1893. Justitierådet är sedan 1885
Kommendör m. st. k. af Nordstjärneorden.

— 594 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:38:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/4/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free