Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42. Den 19 Juli 1903 - »Petite Mignon». Af Th. Randal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
(Forts. fr. siil. <i73.)
Då »Petite Mignon» skulle konfirmeras gick hon
först och läste »privat» hos prästen — och
därnäst gick hon alldeles ensam fram i kyrkan — som
på konfirmationsdagen var till öfverdåd prydd med
kostbara blommor och växter.
Efter högad]ighe’en var prästen inbjuden till den
lukulliska familjedinéren, och då han under denna
reste sig upp och höll ett längre, blomstersmyckadt
’.al för konfirmanden, fattade hon sitt glas och
svalade :
»Xäre herr pastor, det är mycket vackert hvad
i i där säger, m?n det förvånar mig, att ni, som
’ n Herrens tjänare, hvilken predikar likställighet
:’n-,ör Gud kan tillåta att jag afsöndras från alla de
i friga, läsbarnen och konfirmeras med en prakt och
s tåt, som närmast liknar en teaterföres ällning. Hade
jig varit som ni, herr pastor, så hade jag sagt:
Antingen konfirmeras flickan tillsammans med de
i friga barnen, eller också vill jag icke ha’ med saken
a t göra.’!»
»Petite Mignons» mamma blef hvit långt ned
pl den blottade, diamantprydda halsen — och
»Petige Mignons» pappa blef röd uppöfver de
utstående öronen och prästen såg ut som om han
tagit allt för mycket för sig af de delikata ät
tiksgurkorna, under det att »Petite Mignon» med största
sinnesro åt sin kyckling.
Det är icke »comme il fant» att gräla på
barium i gästers närvaro — därför tego »Petite
Mignons» föräldrar — men de fördubblade samtidigt
sin älskvärdhet gentemot den illa åtgångne
själasörjaren.
Nu var »Petite Mignon» stor och skulle
inforas i sällskapslifvet. Föräldrarne hade redan ett
s orartadt parti i kikaren åt henne — och ansträngde
t sig därför till det yttersta för att göra sin dotters
» mtré» så lysande som möjligt.
Deii stora dagen var inne och pariserdräkten
Lån Worth låg väntande inne i toalettrummet.
»Petite Mignon» kom in friserad — färdig att
krypa i »otassen» — men då hon fick syn på den
oerhörda massa af brusande siden, chiffon, spetsar
och band som betäckte dräkten, utstötte hon ett
litet kort skratt, kastade röben åt kammarjungfrun
och bad henne hämta fram en enkel, hvit
klädning.
Iförd denna — invecklad i en extravagant
soupé-kappa — åkte hon i sällskap med sina föräldrar
I ill festen.
Dessa hade redan stått och väntat en stund,
då »Petite Mignon» kom ut från kapprummet iförd
sin hvita dräkt.
»Men livad är det för en dräkt?» utbrusto de
l åda på en gång.
»Det är den dräkt, som passar bäst för mig!»
svarade hon kort.
»Jag går icke in med dig!» protesterade »Petite
Mignons» mamma.
»Så går jag ensam, ma mère!» svarade den
unga flickan lugnt och gick förbi henne.
För att undgå skandal, följde »Petite Mignons»
föräldrar efter — röda och skamsna öfver dotterns
tarfliga toalett.
Men »Petite Mignon» gjorde furore i sin hvita
spetsklädning. Alla funno henne söt och ehic och
ministern — föremålet för föräldrarnes dröm —
inledde genast en konversation med henne.
Han fann henne både orginell och intressant
— i synnerhet då hon utvecklade sina
likställighetsteorier för honom.
»Men, min kära fröken, ni är ju en fullständig:
socia’is’:!» utbrast han slutligen, halft road, halft
förargad. »Hvad säger edra högvälborna föräldrar om
dessa edra åsikter?»
»Mina förä drar!» hon log en smula bittert. »De
känna intet ti!l mitt inre lif — de tänka endast
på att få mig riktigt superfint gift — och» —
till-lade hon, med sin öppna, klara blick riktad på
honom — »jag tror att ni är målet för denna deras
ädla sträfvan!»
»Tag! Ser man på!»
Den fulländade världsmannen och diplomaten
skrattade cn smula generad. Han kände sig
förlägen inför »"e Le Mignons» rättframma ord och klara
bückar.
»Och ni då, frjken?» sporde han lågt. »Huru
ställer ni er geniemot edra föräldrars
ansträngningar ?»
»Jag! Jag gifter mig blott med den jag
håller af — så må han för mig gärna vara
skor-stensfejare I»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
