Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44. Den 2 Augusti 1903 - Den gamla dragkistan. Af E. Walter Hülphers - Påfven Leo XIII å dödsbädden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
man kunde komma betingelserna för hans
uppträdande på spåren.»
»Tror doktorn då verkligen, att han öfver
hufvud taget existeran>, frågade grosshandlarn. »Så att
det inte bara är hallucinationer eller hvad ni kallar
det. Tryck på synnerven.»
»Det också!»
»Du retar mig med ditt också», sade kandidaten.
»Ut med hvad du menar!»
»Gäma! Jag hade härom året en patient, som
jag behandlade med hypnotism. Det var ett
fruntimmer, alldeles särskildt mottaglig. Till slut kom
jag underfund med att jag kunde sofva henne på
afståni utan att personligen besöka henne. Jag skref
bara ett bref. Då och då skall ni somna, så och
så länge sofver ni. Då min patient läst brefvet,
skedde det som jag ville.»
»Men hvad har det där för sammanhang med
mannen på logen? Jag förstår det inte», sade
kandidaten.
»Vänta litet. Låt mig alltså fastslå, att jag
förmår att suggerera förmedelst döda ting, en bit
papper och en smula bläck, visserligen i form af ord,
som uttrycka min vilja. Men hvem säger också,
att min vilja ej på något sätt i koncentrerad form
tinnes magasinerad i just själfva papperet och
bläcket. Jag kan magasinera ljus, ljud, elektricitet o. s.
v. under vissa betingelser. Låt oss anta en
suggererande kraft, utgången från hjärna och mottaglig för
hjärna! Jag förstår inte hvarför den skulle vara
omöjligare att maganisera än andra krafter.»
»Nå, låt oss anta allt det där, osannolikt bör
det ju inte vara, så få vi höra, hvart du vill komma»,
afbröt kandidaten.
»Godt!»
Doktorn tände på nytt sin cigarrett, drog några
djupa bloss och så började han berätta, under det
ban då och då nervöst vickade upp och ned på foten.
»Strax efter det jag tagit min examen, medan
jag var praktiserande läkare uppe i en
norrlands-bvggd, var det som det här hände. Och jag ger er
mitt hedersord på, att allt är sannt från början och
till slut.
Där uppe äro afståndena afstånd. Tiomila skog
och myr med gulröda tufvor, där fjäll-lemmeln
skriker under hvarje steg, och skogar af ripris, som
slår vandraren kring ljumskarna. Här och där
brusar en hvitskummig bäck med brunt vatten, på
hvilket svanar simma i edorna som stora
skumfla-gor. Här och där en vid sjö med källvatten.
Ljusblå snöfjäll som fantastiska moln i fjärran.
Stugorna ligga glest vid sjökanter och bäckstränder, trän-
gas inte med hvarandra om utrymmet, och vägarne
dit äro smala stigar, tilltrampade öfver åsarne, med
sanka myrdrag eller sjö eller å på ömse sidor.
Folk föds därinne utan att världen vet om det.
Folk för där sitt lif utan att just någon mer känner
till det än prästen, som antecknat deras namn i
kyrkoböckerna, och de som drifva in skatten. Folk
dör helt lugnt därinne utan att läkaren får bud
efter sig. Och hur skulle denne för öfrigt komma
dit att möjligen förlänga ett lif, som för det mesta
är fullständigt utbrunnet. Lifven förbrukas
omsorgsfullt där uppe. Då det är slut så är det.
Oljehuset är sönderrostadt då oljan är utbrunnen. De
veta det själfva och därför tro de föga på läkare.
För rästen ha få råd att kosta läkare och
medikament på gammelfar eller gammelmor, som håller pä
att dö.
Långt inne i en flik af Kajtumsjön låg ett större
torp, där en ung kvinna låg på sitt yttersta efter
att ha födt ett barn till världen. Mannen måtte
ha varit ovanligt fäst vid henne, ty en dag stod
lian inne i mitt mottagningsrum, med någonting
för-stelnaclt i ansiktet, så orörligt var det, och bad mig
att jag skulle följa med honom och se på
kvinnan. Och om jag kunde böta lifvet på henne, var
ban villig att i ersättning för besväret ge mig en
af deras kor. De hade visst fyra stycken.
Ute stod en hel flock af skidlöpare med en
släde, som de bäddat med fällar och hö. Folket är
mycket hjälpsamt med hvad de kunna mot
hvarandra. Där låg jag som en kung och de drogo
mig sex mil långt i risslan genom snö så djup,
att jag mer tyckte mig ligga i en båt än i ett
fordon på medar.
Vi kommo fram i kvällningen. Det låter lustigt
att tala om kvällning, där solen under högvintern
aldrig kommer upp på dagen. En gammal gumma
gick omkring och pysslade kring den sjuka, som
för rästen tagit sig för att krya till sig under
mannens bortovaro, fast hon ännu var mycket svag
efter det. genomgångna, som måste ha varit
förfärligt, Ni skulle ha sett ögonen på mannen, då
jag sade honom att hon skulle vara på benen om
ett par dagar.
Stugan var rätt stor. Åt mig hade de bäddat i
den så kallade kammaren, helgdagsrummet. Och
karlarne gjorde det bekvämt åt sig i storstugan, så
godt de kunde kring väggarne. De flesta af dem
somnade så snart de ätit.
Jag gick in till mig för att sköta om
instrumenten, efter den långa färden i kylan. En del
af medicinen var fördärfvad, ty jag hade varit en
Klichét Kem A.-R. Brrojt Silfversparre Sthlm—Gbff
AF PÅFVEN LEO XIII Å DÖDSBÄDDEN togs ofvanstående ögonblicksfotografi, hvilken HVAR 8 DAG blifvit
satt i tillfälle återgifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
