Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50. Den 13 September 1903 - Harald Hjärne - Amerika-pokalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALD HJÄRNE.
Åter har Svenska akademien beredt världen en
öfverraskning, men denna gång af högst angenämt
slag! Sedan grefve von Rosen på ett värdigt och
manligt sätt dragit sig tillbaka från den honom
erbjudna platsen efter grefve Snoilsky i akademien,
har denna i stället tilldelats den genialiske
historiske forskaren och utmärkte skriftställaren, processor
HARALD HJÄRNE i Uppsala.
Litet hvar, utom de som makten hafva, hade
ju helst önskat se den lediga stolen intagas af »en
med Snoilsky möjligast jämnbördig ska’d», men denne
skald — ty som man väl vet, finnes han — har
nu en gång för alla gjort sig omöjlig i
akademi-sternas ögon. Det blef alltså en annan Carl
XII:s-skildrare, som korades till efterträdare åt de
svenska bildernas författare — en historiker, men en
sådan af säreget slag, en historiker, som
jämn-sides med sin djupa lärdom har en så originell
blick och så mycken fantas;, att ban i viss mån
måste räknas som skald. Och dessutom är denne
ovanlige vetenskapsman en stor språkkonstnär,
antingen det gäller det skrifna eller talande ordet. Ingen
människa tviflar på, att Harald Hjärne kommer att
hålla ett lysande tal öfver sin företrädare i
akademien I
HVAR 8 DAG har redan år 1900, i sitt
nummer för den 29 juli, gifvit en utförlig biografi öfver
professor Hjärne. »En akademisk vikinga g esta’t» blef
han där kallad. »Den dristiga liugen, för hvilken
fejden med hvem det vara må ter sig som en
lifvande lek, har han tagit i arf, och den
obändiga lusten att med sitt drakskepp plöja upp
böljor.» Och det sades vidare om honom: »Ingen
svensk universitetslärare bär upp sin akademiska
värdighet med en sa imponerande öfverlägsenhet som
han, ej med låter blott, utan med personligt innehåll,
personlig gärning. Den historiska undervisningen vid
Uppsala universitet har under hans ledning fått en
läggning, som gör densamma till en helt annan
vetenskap, än den gemenligen uppenbarar sig som.
Professor Hjärnes historiska undervisning ger i breda
drag öfversikten af de historiska krafternas spel.
Detaljerna, som hos andra bli allt, få af honom
sin rätta plats som kuggar i de hjul, hvilkas axlar
han aldrig glömmer att utpeka!»
Detta är i korthet granddraget i prolesor
Hjärnes vetenskapliga gärning. Hans blick omfattar
alltid vida rymder, han ser alltid stort, skildrar stort,
dömer stort. Icke sällan kommer det något
paradoxalt öfver hans framställning, kanske därför att
den utgör en sammanfattning af så mycket.
Professor Hjärne genomlöper så lätt de historiska
tids-åldrarne, framlägger med sin kolossala beläsenhet
så lätt essencer ur så mycket, att det för ett
vanligt förstånd stundom är svårt att följa med
honom. Detta paradoxala drag har särski.dt kommit
iill synes i de tidningsuppsatser rörande dagens
stora frågor, som han på de senare åren
offentliggjort, och hvilka med sina icke säban
öfverraskande meningar utgjort något af de mest intressanta
den svenska prässen haft att bjuda på. Ty en
verkligt stor ande har där gifvit sig luft och, så
att säga, blåst hvardagsdammet från de polifska
förhållandena. Originell är professor Hjärne alltid,
och man kan vara öfvertygad om, att han i
Svenska akademien kommer, liksom annorstädes, att gå
sin egen väg. De synpunkter, han där kommer att
framställa, skola nog icke sammanfalla med hvad
sOm hittills därstädes fått gälla som lag. Svenska
akademien har med Harald Hjärne icke blott fått
en genialisk ledamot, utan också en energi och en
vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
