Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51. Den 20 September 1903 - Jörn Uhl-författaren Gustav Frenssen - Kärnfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRN UHL - FÖ RF A TT ÄREN GUSTAV FRENSSEN.
att den nästa romanen skulle få sin handling förlagd
till Helgoland och närmast befatta sig med
sjöröfveri :
»Nej, visst inte! Jag har verkligen ännu ej
hunnit bestämma nästa roman, och hur i all världen
tidningarne ha f,\tt ihop notisen om
helgolandshisto-rien är mig en fullständig gåta. Jag var visserligen
med mina fruntimmer på ön för ett par veckor
sen och gästade en bekant där, men några
sjöröfvar-planer har jag sannerligen inte!»
»Nå det var ja väl det — röfvareromaner finns
det ju redan alldeles för godt om!»
Vi andades båda lättare, och hur det nu var:
samtalet öfvergick på Svenska akademien. I
parentes kan anmärkas, att denna institution är i utlandet
vida bekant — öfverallt känner man till Nobelpriset,
och hvarje prisutdelning kommenteras lifligt af
särskildt alla litteraturintresserade. Alltså tog jag
tillfället i akt och frågade Frenssen, åt hvilket håll
han ansåg att årets litteraturpris helst borde
utdelas.
»Ja, hvem kan säga det -— — —, men — och
plötsligt blef han riktigt entusiastisk, de trohjärtade
blå ögonen lyste och han lade lifligt sin arm i min
— ni har ju hos er i Sverige en alldeles ypperlig
författarinna, Selma Lagerlöf! Hon har den äkta,
stora poesin -— inte behöfver akademien söka efter
andra, när den i sitt eget land har en sådan diktare
som hon. Nobel var ju dessutom svensk själf —
mot henne skulle ingen ha något att anmärka.»
»Men är hon verkligen så mycket känd i
utlandet ?»
»Åh, alla bildade människor känna och beundra
Selma Lagerlöf — ja, själf har jag visserligen endast
läst hennes »Gösta Berlings saga», men hvilken
rikedom har inte den — den är en ursprunglig dikt af
en stor begåfning!»
»Sen har hon skrifvit många till, det är skada
att ni ej läst hennes senare verk.»
»Ja, jag tycker så själf också, men jag har
ej-hunnit med det. Jag skall emellertid verkligen skaffa
mig det som är öfversatt — jag minns hur jag kände
det som ett stort nöje att läsa hennes »Gösta Berling».
»Och af andra svenska författare, hvilka tycker
ni bäst. om?»
»Ja, vet ni», och Frenssen log ett skämtsamt
leende, »jag får verkligen erkänna, att jag inte har
just så stor kännedom om era förhållanden. Tegnér
minnes jag ju från ungdomen. Hans Frithiofs saga
ha vi alla läst. Ja, och så har ni en som heter
Hedenstierna! Jag har läst hans berättelser från
bondehemmen. De äro också bra. Jo, och så —
— — — — hm, men säg mig, hvad har ni för
några andra ?»
»Åh! Heidenstam, Lundegård, Levertin,
Hallström, Hedberg, Geijerstam — — — — —»
»Ja visst, Geijerstam! Har inte han skrifvit en
berättelse om sin lille son? Jo, det erinrar jag mig:
nu. Men annars, som ni ser, känner jag föga till
era författare. Jag har nästan haft nog med att
själf skrifva, och nu när jag bara fått ordning här
i mitt nya hus, så skall jag taga i med nya krafter.»
Frenssen lät blicken glida öfver det vackra huset,
som med sitt torn och sina ståtliga gaflar såg
riktigt imponerande ut.
Vi vände kosan åter mot den lilla staden.
Tiden går raskt när man kommer i intressant samtal,
och isynnerhet när man har att tala med en sä
munter och liflig man som Gustav Frenssen, en
man som gärna skrattar, som gärna ser allt från
den glada och soliga sidan, och som nog aldrig,
trots all ära och berömmelse, kommer att hemfalla
under den bland germaner så ofta förekommande
högfärds- och uppstyltningssjukan!
KÄRNFOLK.
Efter fotografi. Kliché: Bengt Silfversparre„
FYRA SYSTRAR OM TILLSAMMANS 325 ÅR.
I prässen ha i dagarna under ofvanstående
rubrik omnämnts fyra systrar, hvilkas sammanlagda
ålder är 325 år, och har HVAR 8 DAG blifvit satt
i tillfälle lämna en gruppfotografi af denna säregna
»fyrväppling». Med ett porträtt i handen sitter
87-åringen, fru Andersson, den kryaste af dem alla;
närmast henne fru Perzonn, nyss fyllda 83 år, af
reumatism bunden vid sängen. Den tredje systern,
fru Meurling, täflar i raskhet med 87-åringen. I
oktober fyller hon 81 år. Och så slutligen fru
Köllerström, stående, rak och spänstig trots sina
fyllda 74 år. Sin mesta tid ha dessa fyra systrar
1 illbringat i den fagra köpingen vid Lagans strände^
Värnamo, dit föräldrarna, ingeniör Sven Magnus
Bergström och hans maka Sara Margareta Berg, på
1830-talet inflytlade från närgränsande landsbygd.
Alla fyri ha där blifvit änkor, och deras män hvila
i därvarande kyrkogård. De tre äldsta äro ännu
bosatta där och den fjärde har först på senare åren
llyttat därifrån.
— 817 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
