Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 52. Den 27 September 1903 - Augustinatt. Af H-Dur - Några idrottsbilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AUGUST I NATT.
ett »jag är så trött, fröken, kanske ni tillåter ?»
tar jag plats vid hermes sida.
Hon spritter häftigt till, reser sig till hälften
och böjer stumt på hufvudet, så fortsätter hon att
stirra ned i djupet. Jag sitter endast och undrar
öfver, hvar jag sett detta ansikte förr och hvem
hon kan vara.
»Louise Hallmén», ropar jag plötsligt ifrigt, och
lägger handen hastigt på hennes arm.
Hon ser nu upp förvånad, men ändå med en
skymt af intresse i den blick, som möter mina
frågande ögon, säger hon lågt:
»Det är min mor, ja, jag är Berta Hallmén.
»Och jag är Frida Ljung, kanske har er mor
talat med er om mig någon gång, jag är en
gammal ungdomsvän till henne.»
»Ah, Frida Ljung», utropar hon lifligt, och ett
litet leende glider öfver det bleka ansiktet. Jag
såg på henne, att våra glada ungdomsminnen inte
voro hemligheter för henne och jag gladdes öfver
att mina upptåg kunnat locka fram detta lilla leende,
som klädde henne så väl. Vi talade länge med
hvarandra, hennes far hade dött under hennes
bortvaro och nu kom hon hem för att..bevisa honom
den sista tjänsten. Jag satt och gaf akt på det
orörliga, allvarsamma ansiktet, fastän hon talade
rördes knappast en muskel, minspelet var alldeles
stumt.
Det var Louise Hallmén och dock icke hon.
Jag tänkte med vemod på den skälmska blicken
som vid de 20 åren glimmade i Louises ögonvrår,
leendet som likt en spegelblänk insjö en
sommardag låg i kindens och hakans gropar.
Hvar hade leendet tagit vägen här, hade det
aldrig haft sin plats i dessa stora blå ögon eller
var det något som så helt blåst bort det?
»Lilla barn», säger jag vänligt, mitt medlidande
hotade att öfverväldiga mig. »Ni har haft sorger,
förtro er åt en gammal vän.»
»Tack», säger hon enkelt och ser på mig med
en förtroendefull blick, »det är ej mycket att tala
om, men det känns ändå så tungt att bära det
ensam..
NÅGRA IDROTTSBILDER: Den öfversta bilden är tag-en vid de stora täflingarne i Stockholm den 13 sept. just då starten till
400 meters löpningen sker. Den duktige tyske löparen Werkmiiller är den mtd vapnet å tröjan. Förste pristagaren Elliot
(idrottsför. !>withiod) är ytterst t. h. å bilden. A häcWöpniagin därunder återfinnes belgiern Hautekcet (I:sta pris) innerst å
bilden. Den tredje bilden togs vid velocipedtäflingarne i Göteborg tteB.j2 sept. och visar italienaren Calevaro (på cykeln, 3:dje
pris) och dansken Axel Haits’en (l:sta pris).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
