Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. Den 15 November 1903 - Vår beskickning och landsmännen i Konstantinopel. Af Gustaf Åsbrink
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Europa, lia de upproriska macedonierna icke ryggat
tillbaka för några medel, såsom sprängning af
europeiska järnvägståg och ångbåtar, och i själfva
Konstantinopel hotades alla ambassader och legationer
den 1 sept. af bombkastning, hvilken komplott dock
i tid upptäcktes. Under dessa förhållanden är vår
beskickning i Konstantinopel ett ämne för dagen,
oafsedt att densammas medlemmar i sommar tillträdt
sina platser.
Det har mången gång uttalats att det är onödigt
för Sverige och Norge att hålla diplomatiska
representanter vid Bosporen. Men Sveriges förbindelse
med Turkiet är af gammalt datum, ty långt innan
Karl XII gjorde den riktiga slutsatsen, att Turkiet
skulle vara en naturlig bundsförvant till Sverige mot
den gemensamma fienden, existerade politiska
relationer. Bl. a. sände Gustaf II Adolf 1632 ett
sändebud till sultanen för att söka hans bistånd. Från
1657 har Sverige oafbrutet eller med obetydliga afbrott
varit representeradt, och det kan mer än väl hända,
att sådana tilldragelser inträffa, att det är en
oomtvistlig fördel att de förenade rikena äga en
beskickning i Konstantinopel.
Bland Sveriges och sedermera Norges
representanter härstädes märkas flera med namnet Celsing,
vidare namnen Sibbern, Burenstam, grefve C.
Wachtmeister, 0. M. Björnstjerna m. fi. F. d. ministern i
Köpenhamn, frih. Lave Beck-Friis, var
legationssekreterare och chargé d’affaires i slutet af 1850-talet. En
brorson till honom har nu efter grefve Steenbocks
långvariga tjänst intagit posten som envoyé
extraor-dinaire et ministre plénipotentiaire vid Höga
Ottomanska Porten.
Den svensk-norska legationen, hvilken äfven
öf-vervakar Danmarks intressen, har ett residens, som
Foto Berggren. Konstantinopel. Kliché.• Bmnt sufmparre.
TJÄNSTEPERSONAL VID SVENSK-NORSKA
BESKICKNINGEN I KONSTANTINOPEL: Portvakten och Kavasserna.
Foto. Berggren, Konst awinnpel. Kiichi.- Bengt silfversparre.
SVENSK-NORSKA KONSULATBYGGNADEN I
KONSTANTINOPEL.
På trappan står attachén D:r Martin.
är ett af de vackraste i Konstantinopel. Beläget vid
Grande rue de Péra, omfattar det en stor och
värdefull egendom, som blifvit skänkt till svenska staten af
en Celsing på villkor att om beskickningen skulle
indragas och egendomen säljas, penningarna skola tillfalla
familjen Celsing. Ministerhotellet är, såsom bilden visar,
en prydlig trevåningsbyggnad, i hvars nedre våning
expeditionslokalerna äro belägna. Bakom
hufvudbyggnaden är en terrass, nedanför hvilken sträcker
sig en trädgård, där både fikonträd och vinrankor
trifvas. Till vänster ligger en flygelbyggnad, där vice
konsuln har sin bostad, och längst ner i trädgården
finnes en liten träkyrka, upplåten åt protestantiska
greker.
Envoyén frih. Hans Joachim Beck-Friis
liar endast några få månader varit på sin post men
har redan genom sin ovanligt sympatiska
personlighet och sin på många områden, äfven utom det
diplomatiska, framstående begåfning vunnit berättigad
popularitet. Frih. Beck-Friis är son till framlidne
grefve Beck-Friis å Börringe och hans maka, f.
Nordenfelt, samt har förut tjänstgjort i Paris, Berlin,
Petersburg, Washington m. m.
Attaché vid beskickningen är fil. d:r Fredrik
Robert Martin. D:r M. innehar sedan länge ett
uppburet namn som forskare — vi behöfva endast
erinra om hans undersökningar i Moskva rörande
svenska skatter i ryska statens ägo. I Orienten är
d:r M. genom talrika resor väl hemma, och han
utbildar sig som bäst i turkiska språket för att blifva
drogman, en post som fordrar verkliga studier och
— 101 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
