Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. Den 28 Februari 1904 - »Gossar blå under Dannebrogen» af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
en tysk officer. Jag och två andra voro de som
sköto, hvem som träffade veta vi ej.–Denna
stad är så förstörd och uppbränd af inkastade
bomber och granater, att endast få hus äro oförstörda.
Få innevånare äro mera kvar, de flesta äro flyttade
öfver till Fyen. O, hvilken syn! med pennan kan
jag den ej beskrifva. Bomber och granater falla,
husen brinna, ruinerna ryka, människor ihjälslås,
kvinnor och barn skrika och flygta, männen söka taga
det reelaste med sig. Kreaturen gå omkring på
marken utan mat och utan vatten. Ingen mat finnes
annat än hvad som hitsändes till proviant, hvihen
dock är god och tillräcklig. Dricka har jag ej sett
och smakat sedan jag kom hit. Modet har ännu ej
för mig svigtat, måtte jag fortfarande få behålla det.
Danske soldaten är duktig och modig samt
känslofull, däremot ha de icke så godt och duktigt befäl
som kan anföra dem som vi ha i Sverige. Första
ögonblicken i går, då kulorna hveno om örona på
mig, var det ledsammaste jag någonsin upplefvat,
sedan blef det bättre då jag blef van därvid. Nu
fruktar jag icke kulorna mer, blott Gud, han, som
styrer öfver allt och äfven öfver striden, bevarar mig.
Jag och alla svenskar som finnas här uppmana Svea
folk att hasta sina danska bröder till hjälp, och det
snarliga, ty få de icke hjälp snart, så kunna de ej
uthärda längre; deras folk är i striden, deras land
härjas, krigskostnaderna äro stora, tillgångarne små,
öfvermakten är stor. Kl. 3 e. m. Just nu kom jag
från fästningsbastionen, där tyskarne beskjuta oss
rysligt. En kanonkula föll 3 à 4 alnar framför mig,
men träffade ej. 3 man äro i dag af kanonkulor
träffade, innan kvällen ha vi allt fler.–Kl. half
5. Just nu hviner det rysligt. Jag öfverger nu för
andra gången huset där jag bor; halfva staden är
brunnen. Här är man ej ett enda ögonblick säker.
Farväl och hälsa mina vänner och värden ni själfva,
älskade föräldrar, mäst hälsade från sonen och
krigaren Gustaf. Hur mår mina hundar? Hälsa
gumman Öhman i Hellby!»
Friherre Axel Lagerbjelke — en yngre broder
till grefve Gustaf Lagerbjelke, den siste
landtmarskalken och sedan mångårige talmannen i Första
kammaren — var född 1824 och löjtnant vid Svea
lifgarde samt tjänstgjorde som premierlöjtnant vid
l:sta danska förstärkningsjägarekåren; sårades dödligt
i slaget vid Fredericia och afled i Köpenhamn 11
augusti 1849. (Porträttet tillhör Svea lifgardes
porträttsamling.)
Om man frågar någon gammal svensk officer,
med minnen från Oscar I:s regering, angående vår
armés mera utmärkte officerare på denna tid, får man
nästan alltid i främsta rummet höra nämnas: Berndt
Salomon Lind. Han var född 1817 och fadern var
lagman. Som löjtnant vid Upplands reg:te samt
generalstabsofficer deltog han, premierlöjtnant vid l:sta
danska jägarkåren, i kriget från juni 1848 till aug.
1849, kämpade i flera drabbningar, blef två gånger bles
serad samt erhöll både dannebrogen och svenska
tapperhetsmedaljen. Blef kapten vid ofvan nämnda
reg:te. Drunknade i Stammsjön i Uppland 12 okt.
1861. (Porträttet — en handteckning i blyerts och som
man ser en karrikatyr, men enligt uppgift mycket
karaktäristisk — tillhör öfverstelöjtnant C. A. Budbeck.)
Fanjunkaren vid Första lifgrenadierregementet
Anders Wilhelm Möller deltog, då mekaniker vid
Motala verkstad, 1849 som skarpskytt vid 3:dje danska
jägarkåren i slagen vid Kolding, Gudsö och
Fredericia. Han afled i Skenninge nyårsdagen 1904, och
om hans ovanligt högtidliga och storartade jordafärd
har man nyligen i hela svenska prässen läst längre
redogörelser.
Grefve Albert Ivan Valfrid Mörner till
Morlanda, född 1828 samt son af fänriken gr. Otto
Mörner och Juliana Catharina Lillja, deltog i kriget
1849 som menig vid 2:dra danska lätta bataljonen;
blef därefter verkmästare vid en mekanisk verkstad
i finska staden Björneborg samt sedermera
lo?omo-tivförman vid svenska statsjärn vägarne; afled i Örebro
1878. Gift med Hedvig Margareta Malmberg.
(Porträttet tillhör grefvinnan Cidi Strömquist, f. Mörner.)
Född å Tullgarn 1820, son af hofmarskalken gr.
Claës Erik Mörner och Eva Margaretha Charlotta Silf
versparre samt buren till dopet af prinsessan Sophia
Albertina, var grefve Albert Stellan Mörner till
Morlanda löjtnant vid Södermanlands reg:te, då han
i juni 1848 blef premieilöjtnant i danska armén, först
vid l:sta reservbataljonen, därefter vid 2:dra lätta
bataljonen; deltog bl. a. i slaget vid Fredericia och
erhöll för tapperhet därstädes dannebrogens riddarkors;
sin militära bana slöt han som kapten i armén och
place-major å Vaxholms fästning, hvarefter han
anstäldes vid statens järnvägar. Afled i Stockholm
1875. Gift med Eugenia Theodora Bolin. (Porträttet
tillhör grefvinnan Nadeschda Cedergren, f Mörner.)
Studenten Carl Psilander, född 1818 samt son
af hofpredikanten N. C. Psilander och Annetta Giese,
var en bland de talrika unge akademiske medborgare,
hvilka som frivillige 1848 gingo ut i kriget; från
kommandersergeant vid 2:dra danska lätta bataljonen
avancerade han till sekundlöjtnant vid 3:dje reserv
jägarkåren och deltog som sådan i slaget vid
Fredericia; efter krigets slut kvarstannade han som
premierlöjtnant i danska armén, därifrån han 1861 i
följd af sjuklighet erhöll afsked med tillåtelse att
fortfarande bära dansk officersuniform. Bosatte sig som
landtbrukare i Björserud i Dalsland samt afled i
Vänersborg 1863. Gift med Fredrika Nycander.
(Porträttet tillhör redaktör Albert Psilander i Stockholm.)
Son af en med tapperhetsmedalj prydd veteran
från Carl Johans fälttåg, kaptenen C. G. Schenfelt,
deltog den 21-årige Henning Gustaf Schenfelt i
i kriget 1849 som underjägare vid l:sta danska
förstärkningsbataljonen; blef sedan kanslist vid Smålands
hypoteksförenings expedition samt afled 1868. Gift med
Mimmi Koraen. (Porträttet tillhör den sistnämnda.)
Löjtnanten vid Värmlands reg:te Alfred af
Wetterstedt, född 1819 samt son af riksheraldikern N.
J. af Wetterstedt och Charlotta von Heland, ingick
1848 som premierlöjtnant vid l sta danska jägarkåren
samt bevistade flera affärer nämnda år; blef sedan
kapten i armén, lärare i matematik, mekanik och
astronomi vid krigsskolan å Karlberg samt
öfverlärare vid Slöjdskolan i Stockholm; afled 1874. Gift
1) med Sophie Olivecrona, 2) med grefvinnan Clara
Ulrika Spens. (Portr, tillhör kapt. Gustaf af Wetterstedt.)
Hvarken sin faders eller sin moders adliga namn
hade Fredrik Wirén »laglig» rättighet att bära,
men det namn, han själf tog — efter sin födelseort
Wirestad, där han 1831 först såg dagens ljus — gjorde
han aktadt och äradt, först genom sitt tappra delta
gande, som menig vid 8:de danska liniebataljonen, i
kriget 1849, sedan genom en mångårig och plikttro
gen tjänstgöring som fanjunkare vid Kronprinsens
husarer. Afled i Malmö 1902. Gift med Johanna
Maria Holmberg. (Porträttet tillhör fröken Malin Wirén.)
Tjugo år gammal gick friherre Gustaf Johan
Wilhelm Akerhjelm till Blombacka ut som frivillig
och tjänstgjorde 1849 som kadett å danska linieskeppet
Skjold; hemkommen, blef han 1851 sekundlöjtnant
vid svenska flottan och premierlöjtnant där 1858; han
tjänstgjorde äfven som lärare vid krigsakademien;
han var en af vår örlogsflottas utmärktaste officerare
och noblaste personligheter samt ansågs hafva inom
sjövapnet en lysande framtid, men afled redan 1863,
blott 34 år gammal. Gift 1859 med änkegrefvinnan
Mary Bell Ehrensvärd, f. Scott. (Porträttet tillhör
ryttmästaren grefve Augustin Ehrensvärd.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
