Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 6 Mars 1904 - »Lilla mor» af E. Walter Hülphers - Från nationella vinteridrottsfesten i Uppsala - Det senaste biskopsvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
DET SENASTE BISKOPSVALET.
Till biskop i Luleå
stift utnämndes i konselj
d. 29 febr. kyrkoherden
i Gellivare, Olof
Bergqvist. Född i
Brunskog 1862, blef B.
student 1884 i Karlstad,
studerade vid Uppsala
universitet, aflade teol.
examen 1886, teol. kand.
1892 samt prästvigdes
i Karlstad samma år.
Kyrkoherde i Gellivare
sedan 1896.
tid bedragit er, ty ni ha trott att den var
någonting annat än en docka och hoppats och hoppats.
Och hvart har ert hopp fört er. Sjung ni, ni äro
inte värda något annat öde än det som ni tigger
om. Ni äro odugliga, därför ska ni nog få er dom
hvad det lider .. .
Dom?
Var väl det som kunde träffa dem öfver hufvud
taget tiondelen i lidande mot det som träffat andra,
som voro dömda att endast långsamt tyna bort i
neslighet ooh utan hopp. Var väl en lott att dö
af sönderslitna lemmar värre än den att släpa fram
en tillvaro, hvari hvarje dag var en enda lång
förbannelse. Var det dom det att dö för Hyssland ?
Byssland, Ryssland öfver allt. Det väldiga hvita
Ryssland från Lena till Indiens gränser, det väldiga
hvita Ryssland från Baltiska hafvet till Asiens yttersta
gräns. Slavernas väldiga land med hundrade
folkslag, från folket i den eviga snön till dyrkarne af
den heliga elden och solens barn. Och medan
tåget åter drog ut på esplanaderna hörde han röster
stämma upp en sång, den som hans förfäder läto
spela upp, då de på sina hvita hästar med långa
hofskägg från segerrikt krig åter drogo in på sitt
gods. Han såg de purpurfärgade schabraken lysa
med gyllene tofsar, hörde vapnen rassla och lädret
knarra i sadlarne. Framför gingo lifegna, och deras
pipor skuro vildt och på samma gång vemodigt
genom stillheten öfver slätten ända bort till floden
som likt en lång grå spegel krökte sig mellan
sädesfälten. Voro de inte också af Rysslands blod, var
inte han af deras ? Jo, och tusen gånger jo!
Ryssland, som en gång skulle frigöras, som en gång
skulle stiga fram på kulturens mark lika mäktigt
som det var emellan sina gränser. Där var
Rysslands framtid, där var Rysslands plats. Var det
ej hans skyldighet att uppoffra sig för att det
målet skulle vinnas 1.. . Hvad var då han, hvad var
då zaren, hvad var då hon med de blå ögonen?
Intet, intet, och Ryssland var allt! Lefve Ryssland.
Ryssland var i fara, nu kände han att han ville dö
för Ryssland.
Och gripen af en mäktig stämning, instämde han
i de andras sång.
Men än en gång hejdade han sig bränd af
sitt hat och minnet af henne, som nu försmäktade
någonstans däruppe i norr. Han knöt händerna och gick
framåt med sammanbitna tänder och nedböjdt hufvud.
Men i detsamma började klockorna ringa sakta
och högtidligt, den långa ljusraden tändes som i
ett trollslag och under snön som började falla med
tunga flingor drog folkskaran framåt som ett tåg af
mörka skuggor. Sången hade tystnat. Klockorna ringde.
Då steg ett oändligt jubel upp mot staden, bort
öfver taken, hän mot Vinterpalatset, där en
grubb-lare med blekt ansikte ännu kvardröjde i ett
fönster, så högt att han blott nådde upp till det med
sina axlar. En släde hade kommit tåget till mötes
i yrande fart. Då den kom fram till detsamma höll
den och tvänne leende och rosiga ansikten stucko
fram ur fällarne.
»Fan ta mej är det inte storfurstinnorna», ropade
en grof lifländare. »Vi ska slåss för dej, lilla mor!»
Det var storfurstinnorna Olga och Tatjana som
voro på väg till slottet efter en promenad.
Då blef skaran som rusig.
»Lilla mor, lilla mor», brusade det under snöfallet.
Zaretski gjorde som de andra. Nu hörde ingen
klocksången mer.
Nu visste ’han att ärret som han bar på sin
panna inte skulle smärta mer.
»Lilla mor» .. .
Det var inkarnationen af allt hans väldiga hvita
Ryssland, som nu gick faran till mötes.
Skulle då inte han vara med?
OLOF BERGQVIST.
HVAR 8 DAGS STOCKHOLMSFOTOGRAF. WHekfi Ken. A.-H. Bengt Silfversparre, StUm—Gbg
FRAN NATIONELLA VINTERIDROTTS-FESTEN I UPPSALA DEN 21 FEBRUARI: Jaktlopp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
