Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25. Den 20 Mars 1904 - På björnjakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på björnjakt.
11VA R 8 DAGS STOCK no L MS FO TO OR A F. Kliehf: Krm. A.-B. henøt Silfversparre Sthlm—(lbs
BYTET FRÅN GREFVE ERIK von ROSENS BJÖRNJAKTER I KARELEN: Hur en hemförd, lefvande björnunge matas.
Jägaren och jaktbytet utanför Adelswärdska huset i Stockholm. Grefve von Rosen i sitt hem.
Grefve Erik von Rosen — yngste son till
öfverstekammarjun-karen grefve Carl Gustaf von Rosen och en broder till den
bekante sportsmannen grefve Clarence von Rosen — har, oaktadt
han ännu är blott 25 år gammal, hunnit med åtskilligt. Här om
året deltog han, som bekant, i Erland Nordenskiölds vetenskapliga
expedition till Sydamerika, och på den allra senaste tiden har
grefve von Rosen jagat björnar i Finland. Han hemkom från dessa
jagtfärder i slutet af förra veckan, och HVAR 8 DAGS fotograf
fick då genast taga en del fotografier af den unge jägarens rika
byte. Utom den mängd björnar grefve von Rosen nu dödat, har
han lefvande fångat tre björnungar, hvaraf han skänkt två till
Skansen. Den tredje tänker han behålla för egen räkning.
Resan till Finland eller, närmare bestämdt, Karelen, anträddes
den 6 februari, och bestod jaktsällskapet då af grefve von Rosen,
kapten Björkenstam och ingeniör Åke Sjögren, hvilka båda
sistnämnda emellertid, sedan de fått sitt lystmäte, vände hem igen.
Men grefve von Rosen stannade kvar och dödade sedan icke
mindre än tolf björnar, medan hans jaktkamrat, finske jägmästaren
Broberg, dödade två. Det är dyrt att bedrifva björnjakt. Ringarne,
inom hvilka björnarne äro uppdrifne, köpas nämligen på sådant
sätt, att 3 mark betalas för hvart kilo af björnen, när den är skjuten.
Grefve von Rosens största björn kom sålunda att kosta honom
nära 600 mark, ty den vägde 194 kilo och var alltså en riktig
bjesse.
Utrustningen vid björnjakt består af gevär, hirschfängare och
spjut. Grefve von Rosen har användt dels mauserstudsare dels
express-studsare — som han sätter högst — och dels med kula för
hagelbössa. Hirschfängaren kommer bra till pass, när en svårt
skadad björn skall aflifvas; att använda spjut är mera osäkert och
en sådan strid utsätter jägaren för stora faror, ty björnen är vig
som en katt och slår med ramarne oupphörligt. Ligger björnen i
jordide, sofver han vanligen tungt, och jägarne ställa sig då vid
idets mynning, medan medhjälparne gräfva hål i idets tak
och köra ned en grof stam däri. Björnen vaknar och vill upp ur
idet. Och då skjuter man på hans hufvud. Men icke sällan ligger
björnen ofvanpå snön, i det att en grop bildats genom värmen
från hans kropp. Då kan björnen jagas upp genom dreffolk, och
då kommer han springande, fullt slagfärdig, mot jägaren.
Grefve von Rosen har under sina björnjakter — som han i
höst ämnar fortsätta i svenska lappmarken — upplefvat många
spännande äfventyr. Han har skjutit somliga björnar så att säga
ansikte mot ansikte. Och två björnar har han genast vid jaktens
början stuckit med spjut. Vid ett tillfälle var den unge jägaren i
verklig fara. Han hade kommit djupt ned i snön och gjort ett
bomskott på björnen, hvilken uppretad rusade emot honom. Nu
gällde det att träffa ordentligt, ty eljes — ! I bössan fanns blott
ett skott kvar, men lyckligtvis gick kulan denna gång in i
björnens öga, så att nalle genast stop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
