Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 27. Den 3 April 1904 - Karl Alfred Melin. Af —of - Tysk gåfva till Skansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karl alfred melin.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
I yttersta skären, där hafvet slår
mot skroflig häll och dyningens brus
ljuder som dän af fjärran åskor
såg jag den första dagens ljus.
Och fast jag sedan blef fastlandsbarn
och nöddes lefva i stadens prång,
min själ är för alltid fäst vid hafvet,
som stämt i min vaggsång in en gång.
Hemsjuk trår jag från larm och bråk
dit ut liksom till en älskad vän;
söker som fångad fågel undflykt,
söker — och kan ej finna den
Kvittrar som han en visa ibland,
fast sångarglädjen vi båda mist
längtar till ensamheten och hafvet,
hafvet det kära först och sist.
Så sjunger skalden Karl Alfred Melin som
inledning till sina vackra "Skärgårdsbilder", där man
finner väl hans mest själfständiga dikter, så äktsvenska
och gifvande så präktiga skildringar af naturen ute i
hafsbandet och hafvet själft, liksom af
skärgårdsbornas sträfsamma lif, goda ärliga hjärtan och trygga
humör. Långt från stadsdammet, från slitet och
släpet i staden, mellan skolhusets väggar, sjunger Melin
mera kraftigt än eljes, men därför icke mindre
innerligt, på det enkla och naturliga, berättande språk,
som han redan begagnade i afseende på de
sammanhållande delarne mellan de eljes fristående dikterna
i cykeln "Humleplockningen", och fjärran från staden
får han också ibland en piggt humoristisk syn på
tingen. Det eljes i hans diktning ofta förhärskande
veka draget, som tagit sig uttryck i många
förtjusande små sånger — t. ex. i "Signes visa" i
"Humleplockningen", i "Det klappar så sakta på himlens
port", i "Carina", o. s. v. -—, men äfven bidrager till att
göra Melins längre dikter, såsom "Prinsessan och
svennen" och sagospelet "Snöhvit" något färglösa och
enformiga, framträder mindre i de friska
skärgårdsbilderna.
Karl Alfred Melin fyllde helt nyligen 55 år —
och H. 8 D. har som ett apropos härtill velat visa bilden
af hans nobla yttre på sin första sida. F. den 11 mars
1849 på Utön — belägen utanför Dalarön vid
Stockholm — blef M. student i Uppsala 1868, fil. d:r 1875
och utnämndes 1883 till adjunkt vid Nya
elementarskolan i Stockholm. Från trycket har M. utgifvit
"Humleplockningen", 1882, i hvilken diktcykel de
olika beståndsdelarna i M:s skaldenatur, d. v. s. hans
sinne för det storvulna fornnordiska och hjältedraget
i Sveriges storhetstid, hans rena och veka naturkänsla,
hans trohjärtade uppfattning af "de små" på jorden
samt hans utmärkta formsinne, som gärna tar i
anspråk medeltidsartade versslag och älskar en melodisk
folkviseton, redan få ett klart och helt uttryck; vidare
"Prinsessan och svennen", 1885, öfversättningar från
Thomas Moore, 1885, "Dikter", 1888,
"Skärgårdsbilder", 1891, hvilka väl snart borde utkomma i en ny
upplaga med bättre illustrationer än förra gången,
enaktaren "Vid Breitenfeld", som många gånger uppförts
å Dramatiska teatern, "Snöhvit", 1897, en svensk
läsebok (tills, med rektor H. Hernlund), redigerat ett
bibliotek för ungdom, o. s. v. Åtskilliga af M:s dikter
ha tonsatts af L. Norman, E. Åkerberg, V. Svedbom
och V. Stenhammar.
I Svenska akademien invaldes Melin 1898 efter K.
A. Kullberg och kom sålunda att intaga den
sångar-stol, där Franzén och Gyllenborg suttit.
Såsom ett prof på den finkänslige skaldens många
"vackra visor" taga vi oss friheten att till sist anföra
SIGNES VISA.
I Svaneliden
om sommartiden
där är så vackert på bergets topp.
där kan jag sitta ibland och drömma
och tiden glömma
och stirra timtals i himlen opp.
I Svaneliden
om sommartiden
där hör jag göken från Vänsjö strand:
då kan jag sitta Guds långa dagen
och räkna slagen
och inte göra det minsta grand.
I Svaneliden
om sommartiden
där ser man milsvidt i världen kring:
där kan jag sitta till kvällen sena
så helt allena —
och gråta, gråta . . . för ingenting.
—of■
tysk gåfva till skansen.
H. S P:t SrOCKHULMSFOTOGRAF. AliclJ: Bengt Silfversparre.
En vacker gåfva har Skansen i Stockholm erhållit, i det att
för pangar, som insamlades bland de medlemmar af
Schiffsbau-technische Gesellschaft, hvilka i somras besökte Stockholm
ombord å jätteångarne Seydlitz och Feldmarschall och bl. a. voro
inbjudna till Skansen, en ståtlig silfverbål beställts och utförts. Bålen
skall få sin plats i den nya höganloftssalen. som skall uppföras
invid Bredablick.
— 426 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
