Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Den 8 Maj 1904 - Johannes Eriksson. Af L. E. B. - Från 1:sta maj-demonstrationen i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES ERIKSSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Befolkningen i Älfsborgs läns sju södra härader
har sedan århundraden med förkärlek ägnat sig år
slöjd och köpenskap. Det säges, att dessa bygders
karga natur tvingat dess innevånare därtill. Men
naturen här är icke så karg, som mången föreställer sig.
Det finns inom detta område t. o. m. trakter med
verkligt bördig jordmån, men icke desto mindre ägnar
man sig äfven inom dessa lyckligare områden åt nämnda
binäringar. Folkets håg och fallenhet ligga nu en
gång åt det hållet och mindre åt jordbruksdrift.
I gamla urkunder omnämnes, att i Vedens härad
bedrefs i synnerhet handelssmide och gröfre träslöjd,
i Bollebygds tillverkning af laggkärl, i Ås och Kinds
härader svarfning af skålar och annan träslöjd, i
Gä-seneds väfning af nöthårstäcken, i Redvägs ox- och
viktualiehandel och i Marks väfning af lärft och
vadmal. Dessa olika hemslöjder efterträddes så
småningom allt mera af väfnadsindustri. Litet hvar odlade
lin, som spanns och väfdes. Väfnaderna uppköptes
och såldes af gårdfarihandlande eller s. k. knallar.
Men linet var dels för dyrt och dels var tillgången
på detsamma för mycket begränsad, för att det skulle
kunna utgöra råämne för en större industri. Det var
bomullen, som kom att spela den afgörande rollen
för dessa bygders industri, och var det en kvinna i
Marks härad, som först började använda den. Hon
hette Kerstin Andersdotter (född den 22 aug. 1772,
död den 22 aug. 1856) på Stämmemad i Kinna socken.
Hennes exempel smittade, och snart trängde
bomullsgarnet ut linet hos ortens väfverskor. Mor Kerstin
blef sedermera af konung Karl Johan såsom belöning
hedrad med presenten af en tjock guldkedja.
Mor Kerstin och hennes man Erik hade en
15-årig son, vid namn Sven, en vaken, intelligent och
företagsam pojke. Denne insåg, att här var något att
göra en handelsaffär utaf. Han köpte till en början i
Göteborg 2 bundtar bomullsgarn, som han lämnade
ut till väfning, hvarefter han sålde väfven. Så
småningom utvidgades denna affär, så att han 15 år
därefter (1830—1847) sysselsatte ända till 1,500 väfverskor,
och nu hade han förvärfvat sig ett vackert kapital.
Genom en tillfällighet blef han bekant med en engelsk
maskiningenjör, genom hvilken han fick kännedom
om mekaniska väfverier. Nu ingick han kompaniskap
med grosshandlare J. Francke i Göteborg och
handlanden J. C. Bäfverman i Borås, köpte af den senare
en plats vid Rydboholm med del i vattenfall och 1843
hade det första mekaniska väfveriet i Sverige sett
dagen. Detta öfvertogs sedan af Sven Eriksson
ensam. Sedan anlade han yttermera en fabrik vid
Viskafors. Under hans ledning anlades 1853 vid Rydal
det första bomullsspinneriet i Mark. Dessutom köpte
Sven Eriksson en hel del hemman, hvilka ännu
tillhöra Rydboholms bolag och upptaga en areal af
omkring 5,000 har, hufvudsakligen skogsmark.
Vid Rydal var anställd en engelsk verkmästare
vid namn Edvard David. Denne anlade den första
textilfabriken i Borås, nämligen Viskaholms väfveri.
Den andra fabriken i ordningen anlades af P. A.
Åkerlund (torpareson från Åkra i Kind), nämligen
Drufve-fors väfveri. Nu finnas i Borås bortåt 30 textilfabriker.
En hel del sådana finnas i Mark och äfven några i
Kind och Ås härader. Många af fabriksägarne äro
"selfmade men", som genom egen duglighet arbetat
sig fram.
När Sven Eriksson vid 65 års ålder afled 1866,
efterlämnade han en boupptecknad förmögenhet af
1,057,156 kr. 53 öre, men i verkligheten mycket mera.
Han hade dock före sin död utdelat 300,000 kr. till
sina 6 barn. Det var en förmögenhet, förvärfvad
genom ärligt arbete och utan gnideri, så att Sven
Eriksson efterlämnade ett i alla afseenden hedradt minne.
Hans son och efterträdare i verksamheten direktör
Johannes Eriksson, fyllde sistlidne 22 april sitt
65:te lefnadsår. Detta har gifvit oss en välkommen
anledning att i dag visa våra läsare en bild af denne
industriens storman, och att på samma gång kasta en
blick på textilindustriens utveckling i södra delen af
Älfsborgs län, med hvilken hans namn är så nära
förbundet. Född den 22 april 1839 i Kinna, där
föräldrarna bodde, innan de flyttade till Rydboholm,
inträdde han vid 9 års ålder som lärjunge i privata
elementarläroverket i Göteborg. Sedan detta var
genomgånget, äfvensom en kurs vid Handelsinstitutet,
blef han faderns biträde på kontoret på Rydboholm
och 8 år efter faderns död, då arfvingarna bildat ett
bolag — Rydboholms aktiebolag — blef han detta
bolags disponent.
Redan under faderns lifstid flyttades väfveriet till
Viskafors och å Rydboholm anlades tryckeri, färgeri
och appreturverk. År 1879 anlades å Viskafors äfven
ett spinneri, hvarjämte såväl här som å Rydboholm
samtliga äldre inrättningar nybygts och utvidgats.
Förhållandet till arbetarna har alltid varit det bästa
och någon sträjk har aldrig förekommit vid dessa
fabriker. En vacker, egen kyrka äger Rydboholm. Den
byggdes af Sven Eriksson och har sedan blifvit
tillbyggd och kompletterad. En pensionskassa har
bildats för arbetarna, och uppgå dess fonder till
omkring 60,000 kr. Afkastningen af tvänne bolaget
tillhöriga handelsbutiker tillfaller denna pensionskassa.
Bolaget har egen fattigvård och eget skolväsende,
skilda från socknens.
Skötseln af detta stora bolags angelägenheter
skulle vara tillräckligt för en vanlig människokraft,
men direktör Eriksson är dessutom ordförande i
Ry-dals manufakturaktiebol., Skandinaviska
gummiaktiebolaget (Svaneholms fabrik) och Kungfors
Spinneriaktiebolag samt verkställande direktör i Varberg—
Borås järnvägsaktiebolag. Därjämte är han ledamot
af hushållningssällskapets förvaltningsutskott och af
styrelsen för "de 7 häradernas kulturhistoriska
förening" samt har åtskilliga kommunala uppdrag.
Till nämnda kulturhistoriska förening har E. skänkt
25,000 kr. till uppförande af en museibyggnad.
På 1880- och 1890-talen var E. landstingsman,
1884 och 1885 ledamot af riksdagens Första
kammare och 1892 och 1893 ledamot af Andra kammaren.
Mandatens förnyande undanbad han sig på grund af
bristande tid att ägna sig åt dessa uppdrag. E. är
kommendör af Vasaorden, 11 kl.
L. E. B.
B. 8 ß.» s7 OCK Hin. MSWTOGRA F. KOM: Bengt Silfversparre.
FRÅN l:sta MAJ-DEMONSTRATIONEN I STOCKHOLM
visa vi en miniatyrbild af samlingen å Norra Bantorget. I
förbigående nämnes att i byggnaden med de två tornen är
inrymdt Nobelinstitutet och dess bibliotek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
