Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36. Den 5 Juni 1904 - Gossar blå under Dannebrogen. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
kädja, sida vid sida. Närmast bredvid mig låg en
mulatt vid namn Snollelöw, från någon af de danska
besittningarne i Västindien; han blef sårad och kvidde.
Jag tog honom i axlarne och reste upp honom; kulan
hade träffat midt för hjärtat och blodet sipprade ut
genom hålet på rocken. Karlen fördes bort — i
förbigående må nämnas, att han, märkvärdigt nog, kom
sig, och i slutet af året råkade jag i Köpenhamn min
svarte vapenbroder som konvalescent. Emellertid hade
jag, när jag hjälpte upp min sårade kamrat, blottat
mig för den fientliga elden, och i ett nu kände jag
en häftig stöt och gaf till ett rop. "Hvad er det?"
ropade närmaste officeraren. "Underofficer Envall är
skudt!" svarade soldaterna, som sågo hur det rann
ur min vänstra sida. Det var dock ej blod som rann
utan — det härligaste danska kornbränvin. Min
"lommeflaske" hade mottagit kulan, gifvit denna en
annan riktning, men låg nu själf krossad i bitar —
den gamla hederliga pluntan, som följt mig hela
fälttåget, hade till sist offrat sitt eget lif och räddat sin
herres.
Nu blåstes till anfall, vi rusade upp och stormade
med fälld bajonett mot den fientliga linien. Den höll
sig tappert men måste dock snart vika tillbaka. En
tysk jägare var blott ett par tum från min bajonett
i det ögonblick han begaf sig undan. Det var
troligen hans kula som minuten förut pep förbi mitt
hufvud.
Klockan mellan 10 och 11 på förmiddagen kommo
vi till byn Kongsted, men dessförinnan utgjorde vi
betäckning åt ett i fullt engagement med fienden
varande half-granatbatteri. Härunder sammanträffade
jag med den ofvan nämnde frivillige grefve Sven
Löwen, hvilken under slaget tjänstgjorde som general
de Mazas adjutant; flera granater kreverade i vårt
nära grannskap, men vi blefvo oskadade. I den
nämnda byn stannade vi till aftonen, då vi, vid
10-tiden, åter ryckte in i fästningen. Vår bataljon hade
förlorat 4 officerare i döde och 5 i sårade samt en
mängd soldater; endast i mitt kompani hade närmare
40 man stupat.
Efter Fredericiaslaget följde vapenstillestånd, och
de svenska frivilliga aftackades. Mina afskedsbetyg
från bataljonen är af följande lydelse: "Frivillig
korporal Gustaf Envall har veret ansat fra den 1
janu-arii till den 28 augusti 1849 ved l:e Lette Bataillon
och i denne Tid fyldt sine Pligter med Nöiaktighed
og Dristighed og til sine foresattes Tilfredshed; han
har med Heder deeltaget i Affairen ved Gravenstein
d. 3 april og Slaget ved Fredericia d. 6 julii 1849,
hvor han viste sig som en tapper og dugtig Kriger;
og bevidner Bataillonen ham sin fuldkomne
Tilfredshed av dette i hans Tjenstetid udviste Forhold." Och
till sist kom utnämningen till sekundlöjtnant samt
dannebrogskorset. Till vår bataljon hade sändts ett
visst antal silfverkors med order, att soldaterne själfve
skulle medels namnsedlar rösta på hvilka de ansågo
gjort sig förtjänte af dekorering. En vacker dag kom
min overkommandersergeant, Danthe, emot mig och
sade: "de faar nok dannebroge, Envall: de fik saa
ohyre månge lapper". Jag har således att tacka, näst
Frederik den syvendes konungsliga nåd, förstås, för
min dannebrog, "den tappre soldat".
* *
Som täxt till de öfriga, till vårt förfogande ställda
porträtten af svenska frivilliga från den nämnda tiden
har Birger Schöldström lämnat korta biografiska data.
Friherre Jacques Cederström, född 1822, var
löjtnant vid Lifregementets dragonkår, då han, jämte sin
två år yngre broder Carl Olof, löjtnant vid Svea
lifgarde, gick ut som frivillig. Den senare af bröderna
blef dödligt sårad vid Fredericiaslaget, men Jacques,
hvilken under kriget med stor utmärkelse tjänat som
premiärlöjtnant vid 5:te danska dragonregementet,
hemkom lyckligt. Han tog transport till Jämtlands
hästjägarkår — det är i dess uniform han här synes —
och avancerade där till ryttmästare. Han deltog äfven
som officer i Nordstaternas armé i amerikanska kriget
1863—64. Blef major i armén 1872 och dog i
Östersund följande år. Han var en i hög grad tapper,
hurtig och rask militär, en äkta typ för Carl XV:s tid.
Gift med Julie Lagerstråle, nu bosatt å sin egendom
Verstorp i Blekinge.
Född 1826, deltog med stor utmärkelse furiren
Emanuel Kastengren, såsom sergeant vid 3:e danska
förstärkningsbataljonen, i kriget 1849, sårades mycket
svårt vid Fredericia samt fick dannebrogskorset och
löjtnantsfullmakt. Arrenderade 1857—98 den stora
egendomen Viby i Västmanland och afled i Uppsala
8 april 1904. Öfver honom har i dessa dagar både i
svenska och danska prässen meddelats längre,
sympatiska minnesrunor.
I major Envalls berättelse här ofvan nämnes en
hans kamrat Laquist. Denne var Carl Edvard
Laquist, en son af bärgsfogden Carl L. och Lovisa
Fredrika Bonnedal (apotekaredoktor från Arboga) samt f.
30 dec. 1823 å Krämbols bruk i östra Vingåker. Åren
1848—49 var han korporal vid l:a danska
reservbataljonen. Efter krigets slut tjänade han 1851—53 som
volontär vid Lifgardet till häst och ägnade sig sedan
åt bryggeriyrket, först i Stockholm sedan i Finland.
Dog i Helsingfors 12 nov. 1886. Gift i Finland med
Anna Katarina Grönholm.
Friherre Axel Reinhold Leuhusen, född 1815, och
premiärlöjtnant vid flottan, tjänstgjorde 1849 i samma
grad å danska örlogsflottan, avancerade till kapten och
var 1858—70 chef för västra lotsdistriktet. Dog i
Helsingborg 1886. Gift med den berömda
målarinnan Adelaide Valerius.
Friherre Peder Fredrik Ribbing till Zernava, f.
1820, deltog 1849, då löjtnant vid Andra lifgardet, i
kriget som premiärlöjtnant vid 6:e danska
liniebatal-jonen samt utmärkte sig för lysande tapperhet i slagen
vid Eistrup, Veile och Fredericia. Som f. d.
öfverstelöjtnant vid förstnämnda regemente afled han i
Stockholm 1882, den siste på svärdsidan af sin ätt. En
framstående officer och särskildt i hög grad populär
hos manskapet vid sitt regemente.
Underlöjtnanten vid Svea artilleri Erik Gustaf
Öhnqvist, född 1823, var 1848 sekundlöjtnant vid
danska batteriet Dinesen och fick för tapperhet i
affären vid Ullerup dannebrogens riddarkors. Blef
kapten vid nämnda regemente samt afled 1895. Han var
en duglig militär och känd för sitt ståtliga och
hurtiga utseende samt var en inom hufvudstadens kretsar
mycket känd personlighet.
— 581 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
