Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 38. Den 19 Juni 1904 - Carl Gustaf Patrik de Laval - C. T. Odhner †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL GUSTAF PATRIK DE LAVAL.
En stor utmärkelse har i dagarne tillfallit vår
berömde uppfinnare d:r Carl Gustaf Patrik de Laval.
Föreningen af tyska ingeniörer har nämligen på sitt
möte i Frankfurt-am-Main enhälligt beslutit att
tilldela d:r de Laval Grashofmedaljen, uppkallad efter
den tyske mekanikern Franz Grashof, född i
Düsseldorf 1826 och död i Karlsruhe 1893 samt i många
år ordförande i de tyska ingenjörernas förening,
hvilken 1896 lät uppföra en minnesstod öfver den
ryktbare professorn i Karlsruhe.
D:r de Laval är en af de nu lefvande svenskar,
som åtnjuta världsrykte. Tillhörande en gammal fransk
släkt, hvilkens förste med säkerhet kände stamfader
1622 kom till Sverige och ingick i armén, föddes d:r
de Laval den 9 maj 1845 i Orsa socken i Dalarne.
Hans fäder var kaptenen vid Dalregementet och förste
landtmätaren i Kopparbergs län Patrik Jacques
Ludvig de Laval, gift med Johanna Elisabet Martin.
Student i Uppsala 1863, tog L. 1866 afgångsexamen från
Teknologiska institutet med högsta betyg inom
mekaniska fackafdelningen. Den unge sällsynt
begåfvade mannen var därefter en kortare tid anställd hos
Stora Kopparbergs bergslag, men började så åter
studera i Uppsala kemi, fysik och matematik samt
promoverades 1872 till fil. d:r.
Med denna grundliga underbyggnad inträdde L.
ånyo i Stora Kopparbergs bergslags tjänst och var
1872—74 ingeniör vid byggandet af svafvelsyrefabrik
och kopparextraktionsverk i Falun. 1873—74 anlade
han för egen räkning ett glasbruk, som dock snart
måste nedläggas. Samma år uttog han sina första
patent, för tillgodogörande af fosforsyremalmer och
nickelmalmer.
Efter att ha varit privat konstruktör i Falun 1875
och ingeniör vid Klosters järnverk i Dalarne 1876—
77, samt ha uppfunnit en ny silbotten för
bessemerblåsning och en ny galvaniseringspanna, begaf L. sig
1877 till Stockholm för att uteslutande hängifva sig
åt experiment med hvad han länge grubblat öfver,
nämligen centrifugalseparatorn. År 1878 kunde han
också uttaga patent på en gräddskummare och 1879
på sin kontinuerliga centrifugalseparator. Samma år
kom Aktiebolaget Separator till stånd, och den stora
fabriken å Kungsholmen anlades. L. konstruerade
vidare laktokriten, emulsorn och den kontinuerliga
kärnan. Hvad Aktiebolaget Separator blifvit för svensk
industri, behöfver här icke särskildt betonas. Det är
ju utan all fråga ett af Sveriges finaste industriella
företag. Men i pekuniärt hänseende torde den
snillrike uppfinnaren själf icke dragit någon synnerligen
stor nytta af Separator.
L. har vidare grundlagt Olofströms
stålpressnings-fabrik, som blifvit en god affär. Länge
experimenterade han med en snabbgående ångbåt af ny typ, men
lyckades icke komma till önskadt resultat. Däremot
uppfann han en utmärkt ångtuibin, som roterar ända
till 30,000 hvarf i minuten, och en explosionsfri
ångpanna. Aktiebolaget de Lavals ångturbin kom 1893
till stånd och följande år de Lavals glödlampsfabrik
Svea samt 1895 Bångbro rörverk. 1895 och 1896
af-profvades L:s mekaniska komjölkningsapparat laktator,
och 1895 grundades ett bolag för exploiterande af
den samma. Men laktator visade sig snart vara i
praktiskt afseende mindre dugande.
L. har ytterligare i flera år bedrifvit omfattande
experiment för att ur malmen på elektrisk väg direkt
uttaga metallen och inköpte till detta ändamål i midten
af 1890-talet vattenfall i Norrland och mellersta Sverige.
Åren 1888—90 satt L. i Riksdagens andra
kammare som representant för Stockholms stad och valdes
1893 af Kopparbergs läns landsting till ledamot i
Första kammaren. Han är af utprägladt
protektionistiskt skaplynne, men har tagit föga del i
riksdagsdebatten. — L. är ledamot af vetenskapsakademien,
hvars stora guldmedalj han erhöll 1892, samt
hedersledamot af landtbruksakademien.
För Sveriges industri har d:r de Lavals arbete
varit af den största betydelse, i det att den genom
hans uppfinningar i hög grad utvecklats. Och det är
att hoppas, att hans metodiska arbete skall bringa
ytterligare många vackra skördar.
F. riksarkivarien Clas
Theodor Odhner, f. 1836, afled d.
11 juni i Stockholm. H. 8 D.
har förut innehållit helsidesbild
och utförlig biografi öfver den
framstående mannen. O., som
1860 som primus
promoverades till fil. d:r, erhöll för sin
gradualafhandling, "Bidrag till
svenska städernas och
borgarståndets historia före 1633",
Geijerska priset. Samma år
docent i historia vid Uppsala
universitet, blef han 1865 adjunkt
i ämnet i Lund och 1871
professor därstädes. 1887 blef
Odhner Malmströms’
efterträdare som chef för riksarkivet,
från hvilken befattning han
afgick 1901. Ledamot af
Vetenskaps-Akademien samt en af
de Aderton.
C. T. ODHNER. †
För den stora allmänheten är
O. mest bekant genom sina
historiska läroböcker, som
allmänt begagnas både i våra
lägre och högre skolor. Men
O. har också, särskildt genom
sin tyvärr oafslutade "Sveriges
politiska historia under konung
Gustaf III:s regering" visat sig
vara en stor historiker, om
han också icke haft några
vidare nya synpunkter på
förhållandena.
O. har äfven representerat
Stockholms stad i Andra
kammaren, där han var en af
ledarne för Nya centern. Han
var i allt synnerligen nitisk
och human samt i hög grad
anspråkslös.
Kliché: Bengt SUftmparrt.
* 17 JUNI 1836 — † 11 JUNI 1904.
— 602 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
