Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 38. Den 19 Juni 1904 - Tornedalens folkhögskola och dess kulturuppgift. Af Hugo Samzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
och länets hushållningssällskap samfäldt lämnade
bidrag. Studieresorna hafva blifvit ledda af skolans
nitiske lärare, i jordbruk, agronom M. Bergström, som
äfven jämte folkhögskolans vakne och upplyste
föreståndare, direktör Ludv. de Vylder, anordnat af
allmänheten mycket omtyckta landtmannamöten /jämte
utställningar i byarna och på skolan.
Skolinrättningen utgör redan en större
byggnadskomplex, för hvilken vi i korthet vilja redogöra, dels
medan denna skolas många vänner i skilda delar af
landet däraf skola få en föreställning om
organisationen här uppe i höga norden, dels enär vissa
anordningar äro karaktäristiska för finnbygden.
Hemmanets gamla hufvudbyggnad inrymmer två skolsalar
och ett rum för åtskilliga samlingar,
undervisningsmateriel o. d., äfvensom bostäder för föreståndaren
och de kvinnliga eleverna. Ekonomibyggnaden
innehåller skolkök och matsal samt rum för mejerska,
tjä-narinnor och skolkökets föreståndarinna.
Elevbyggnaden, uppförd hufvudsakligen med anslag af Aug.
Röhss i Göteborg, upptar bostadsrum för 27 manliga
elever och agronomen, äfvensom en rymlig och präktig
gymnastikssal och landtmannasal med bibliotek.
Vidare ett hus med väfsal, mejeri och bostad för rättare,
slöjdlärare och slöjdlärarinna samt ett annat med en
stor snickeriverkstad. I öfrigt finnas ladugård (som
dock nu tarfvar ombyggnad), badstu, smedja, båthus,
ria, bagarstuga, stolpbod, magasin o. s. v. samt
därtill ett 20-tal lador och sommarladugård (kenttä) på
fäbodstället.
Tornedalens kombinerade landtmanna- och
folkhögskola öppnades den 15 oktober 1899 och har sedan
dess öfvat en synnerligen nyttig och befruktande
verksamhet i dessa aflägsna nejder, där upplysning och
svenska väckelser äro af behofvet påkallade. När
skolan kom till, säges ett af de tidigare bygdeljusen
haft en uppenbarelse i drömmen, att skolans
föreståndare och lärare voro Baals präster. Såsom ett bevis
på framåtskridande bör man under sådana
förhållanden äga anledning tolka den försäkran, samme man
numera afger, nämligen att det vore mycket lyckligt,
om en dylik folkhögskola funnes i hvarje by. Äfven
det äldre prästerskapet torde till en början sett skolan
med oblida ögon. Så t. ex. berättas det, att en präst
i denna ort presterat följande katederblomma:
"bildningen tränger in öfverallt, och jag står maktlös".
Emellertid hafva förhållandena sedan dess förändrats,
och i regel kan sägas, att skolan är föremål för
mycken sympati och att hon däraf är förtjänt.
Naturligt är, att en skola sådan som den här
ifrågavarande haft och har att kämpa med betydande
äfven ekonomiska svårigheter. De anslag, som komma
henne till godo från staten, landstinget och
hushållningssällskapet, äro otillräckliga. Årliga totala
utgiftsposten för läroanstalten är omkring 19,000 kronor, och
då endast omkring 14,750 kronor inflyta genom
anslag och ordinarie inkomster, måste skillnaden
anskaffas på enskild väg, hvilket både är vanskligt nog
och för öfrigt i längden alldeles olämpligt beträffande
en skola af denna höga betydenhet. Bland sina
välgörare räknar skolan framlidne konsul E. Broms och
öfverste C. O. Bergman, äfvensom grosshandlarne
August Röhss och M. Frænckel, professor A.
Quennerstedt m. fi., som tid efter annan ihågkommit henne
med vänliga gåfvor. Önskligt vore, om med snaraste
en garantiförening kunde bildas till skolans
upprätthållande, så att penningbekymren kunde aflägsnas.
Till byggnaders fullbordande och inventariers
anskaffande behöfvas nu medel — men för detta ändamål
saknas tillgångar.
Tornedalens folkhögskola är ingen ensidig
teoretisk läroanstalt, utan den lägger an på att utveckla
individen till att i hvarje hänseende inom hans
verksamhetsfält varda en kunnig och intresserad person,
som har att ute i bygden låta hvad han vid skolan
inhämtat komma vidare till allmän båtnad. Vid sidan
af undervisningen hållas diskussioner och föredrag,
hvilka senare äro omtyckta och besökas från hela
orten, minnesfester och årligen en "nordisk fest till
fädrens minne" firas vid skolan, och emellanåt
företagas längre eller kortare utfärder, vintertiden på skidor,
sommartiden till fots eller i båt, hvarvid sånger och
lekar utföras och oskyldig glädje råder i de ungas
leder. Skolans redan ganska betydande boksamling anlitas
flitigt, och till kringliggande och äfven mera aflägsna
orter i finnbygden försändas hela boklårar såsom
"vandringsbibliotek" i syfte att intressera för bildande
läsning i de hem, där man eljest sofver bort en god del
af den långa vintern.
Ett utomordentligt stöd har skolan i länets
outtröttligt nitiske styresman, landshöfding K- J.
Bergström, som satt på sitt program att upphjälpa
landtbruket och höja företagsamheten med afseende å
hemslöjden m. m. Genom hans initiativ hafva bildats
inköpsföreningar socknevis, grundats hemmamejerier,
föredrag hållits i slöjd och slöjdindustri, anordnats
utställningar o. s. v.
I samband med förestående redogörelse för
Tornedalens folkhögskola må ändtligen skildras några
företag och rörelser, som med henne äga samband och
äro af synnerligt intresse, främst egnahemsfrågan i
den bördiga älfdalen.
Konsul Broms hade, närmast därtill föranledd af
häradshöfding Kronlunds upplysningar, år 1901 köpt
och tillträdt en större ägokomplex i Karungi vid Torne
älf, inalles åtta hemmansdelar i Karungi, fem
hemmansdelar i Keräsjoki, en ägolott Kukkola samt hela
Keräsjänkkä by, inalles omkring 3,000 hektar, däraf
halfva arealen utgöres af andel i en utgräfningsmyr.
Denna myr skall nu torrläggas med understöd af
statsmedel — dikena upptaga enligt planen en
sammanlagd längd af 20 svenska mil, och företaget är det
största i sitt slag i vårt land — och skall efter
hufvud-afdikningen uppdelas i kolonier, hvars framtida
innehafvare själfva få utföra detaljdikningen. Beträffande
hemmansköpen må nämnas, att de af konsul Broms
upprättade kontrakten äro mycket liberala. I vissa
fall få nämligen de ursprungliga innehafvarne af
hemmanet behålla inägorna och åbyggnaderna i 50 år
eller till sin död, i andra fall har egendomen
utarrenderats till de förra innehafvarne mot erläggande af
skatten. Säljarne ha fått rikligen betaldt och i många
fall köpt sig andra gårdar eller ock användt
pengarna till att förbättra jordbruket och sin ställning.
Ortens jordbruk har sålunda icke, såsom man sökt att
göra troligt, gått tillbaka genom konsul Broms’
hem-mansförvärf, utan alldeles bestämdt i stället
utvecklats, och afsikten med det hela har varit att genom
den stora Keräsjänkkäs afdikning och uppdelande i
kolonat befordra bosättning och bärgning. Vid
hufvudplatsen i Karungi har Broms år 1903 uppfört en
ladugård för 112 kor, men framdeles behöfvas flere
ladugårdar, som skola byggas år 1905. Innevarande
år uppföres manbyggnad i två våningar samt bygges
stall, ångmejeri, ångsåg och tegelbruk. Smöret
försäljes i Malmberget och Gellivare. Förvaltare är
agronomen A. Nydahl.
Det andra egnahemsföretaget i älfdalen skall
grundas i Haapakylä i närheten af Öfvertorneå
kyrk-plats, där häradshöfding Kronlund såsom ombud för
ett konsortium i Göteborg nyss inköpt ett hemman
till kolonier för mindre jordbrukare, i hvilket
hänseende elever från Tornedalens landtmannaskola
företrädesvis skola komma i åtanke. Lotterna skola säljas
— 606 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
