Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44. Den 31 Juli 1904 - Christian Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRISTIAN ASPELIN.
Det fanns en tid, då det var enkelt nog att
Vara chef på ett stort svenskt järnbruk. Snart
sagdt all världens land behöfde det svenska
stångjärnet, och brukspatronerna hos oss hade endast
att i lugn och ro mottaga de beställningar, som
ständigt ingingo. Det berättas också, att de stora
brukspatronerna icke ville smida, om de icke
förtjänade en riksdaler banko hammarslaget!
Men tiderna förändras. På många håll i
utlandet lärde man sig själf tillverka godt järn och
gjorde sig allt mera oberoende af det svenska
stångjärnet. Det blef nödvändigt att här hemma
förädla varan och frambringa färdiga produkter, som
alltid hade marknad så väl i utlandet som i
Sverige. Ett nytt, stort steg måste tagas i den svenska
järnindustrien.
En man, som mer än de flesta bidragit till,
att den svenska järnindustrien allt fortfarande,
oaktadt alla förändringar i världsindustrien och
världshandeln, står på en utomordentligt hög ståndpunkt
och liksom fordom intager en rangplats bland våra
exportvaror är brukspatron CHRISTIAN ASPELIN
å Fagersta. Med sin snabba uppfattning och sin
grundliga kännedom i branschen förstod han, att
det gällde att icke låta tiden gå om sig, och med
en ovanlig ihärdighet skydde han och skyr han inga
mödor och kostnader för att försöka nya metoder,
och uppnå tillfredsställande resultat. Han har också
alltid vetat att omgifva sig med de bästa fackmän.
Sålunda är nu till exempel hr Axel Wahlberg —
se HVAR 8 DAG n: r 10, IV årgången — anställd
som öfveringeniör å Fagersta. I lång tid har hr
Aspelin, som till fullo insett, att vetenskapen måste
stödja industrien, låtit anställa omfattande
undersökningar å järn och stål för att fastställa det inflytande
som deras kemiska sammansättning och olika
behandling ha på deras hållfasthet och så vidare, och
härigenom ha synnerligen viktiga resultat uppnåtts.
Man har också på in- och utländska expositioner
fått del af dessa undersökningsresultat beträffande
Fagerstastålets hållbarhet och af de vetenskapliga
undersökningarne rörande metallens hårdhet i
allmänhet m. m., hvarom verkets förre öfveringeniör hr
S. J. Brinell inlagt utmärkt förtjänst, och till
exempel vid 1900 års världsutställning i Paris väckte
dessa betydlig uppmärksamhet bland fackmännen.
Fagerstautställningen ansågs där vara bland de
förnämsta inom den metallurgiska afdelningen. Vid
Stockholmsutställningen 1897 såg man ju också
Fagerstas ståtliga exposition och Aspelin erhöll då
järnkontorets stora guldmedalj samt blef kommendör med
stora korset af Vasaorden.
Äldste kände stamfadern för släkten Aspelin var
guldsmeden Jonas Aspelin i Ystad, som lefde i
midten af 1700-talet. Sonen Thomas Anders var
grosshandlare i Stockholm och brukspatron; han ägde
Dåvö i Västmanland m. m. Dennes son Thomas,
född 1803, död 1877, likaledes grosshandlare och
brukspatron, inköpte det gamla Västmanlandsbruket
Fagersta, som erhöll sina första privilegier 1601.
Det ligger mycket naturskönt vid Strömsholms kanal
i Vestanfors socken och gamla Norbergs bergslag.
Thomas Aspelin, som var gift med den vackra
och behagliga Jeanna Peterson, hade fem barn, tre
döttrar och två söner, hvaraf dock den ene dog
i sin späda barndom.
Sonen Christian är född den 29 juli 1830. Han
genomgick åtskilliga klasser i Nya elementarskolan
i Stockholm samt aflade 1850 studentexamen. 1855
—56 genomgick A. Falu bergsskola och 1858—59
Ultuna landtbruksinstitut samt fick redan i början
af 1860-talet öfvertaga skötseln af Fagersta bruk.
Se här i korthet hvad Christian Aspelin uträttat
å Fagersta och därigenom för den svenska
järnhandteringen i stort sedt!
Fagersta var, att börja med, endast ett vanligt
stångjärnsbruk med Lancashirehärdar och vatten-
hammare, .men har sedermera utvecklats till ett fullt
tidsenligt järnverk med ånghammare, som tillverkar
järn- och stålmanufakturer af en mängd olika slag.
I flere år på 1860-talet var Fagersta, utom
Sandviken, det enda järnverk, som lyckades vinna så godt
resultat af den sedermera epokgörande
Bessemermeto-den — om hvars utveckling Göransson hade så stor
förtjänst — att dess tillverkning till större delen
kunde baseras på den nya färskningsmetoden. Och
att man på Fagersta uppnådde så lyckade resultat
berodde, som sagdt, på de ändamålsenliga
förbättringar och de stora ekonomiska uppoffringar, som
A. gjorde med klar blick på framtiden. Produkten
blef också allmänt erkänd, och i slutet af 1860-talet
kunde A. använda den till sådant, hvartill blott det
bästa materialet anses tillräckligt godt. När de nya
Remingtongevären vid den tiden skulle tillverkas,
erhöll han också beställning på så många gevärspipor,
som kunde medhinnas vid de för denna fabrikation
särskildt anlagda verkstäderna.
I början af 1870-talet började man tillverka
sågblad och fjedrar, år 1884 ståltrådslinor, specialiteter,
för hvilka Fagersta blifvit världsberömdt. På
1890-talet tillkom fabrikation af valsade ståltuber,
velociped- och kalldragna ångpannerör, m. m. Större
delen af det utmärkta Fagerstastålet tillverkas
numera genom den s. k. Martinmetoden.
Klart är, att de olika verkstäderna vid Fagersta
under årens lopp vuxit alldeles ofantligt. Sedan i
början af 1860-talet har i nybyggnader nedlagts ett
kapital af omkring 5V2 millioner kr. Sålunda ha tid
efter annan anlagts, utom masugnar med
bessemerverk, martinstålverk, flere valsverk för stål,
stångjärn, tuber och plåt, tråddrageri, linslageri för
järntrådslinor, sågbladsverkstad, ånghammarverk med
flere ånghammare för nedsmidning af göt, m. m.,
tubdrageri för kalldragning af tuber, o. s. v.
Dessutom finnas gjuteri och mek. verkstad, kvarn och
såg. Och för ett par år sedan anlades ett
storartadt valsverk i samband med två väldiga
kraftstationer för elektrisk kraft.
Fagersta med underlydande egendomar
förvandlades 1873 till ett aktiebolag med ett kapital af
2V2 mill. kr., men tillhör fortfarande Aspelinska
familjen. Bolaget äger bl. a. Fagersta järnverk samt
Vestanfors masugnar och bessemerverk. Malmerna
tagas dels från de grufvor i Norberg, i hvilka
bolaget är delägare, dels från grufvor å brukets egen
mark. Vid Semla finnes ett större turbinverk med
elektrisk kraftöfverföring till Fagersta och till dessa
grufvor.
Några siffror lämna en klar inblick i den
storartade utveckling, som Fagersta undergått sedan
början af 1860-talet. De årliga arbetslönerna utgjorde
då 93,300 kr., i början af 1900-talet 850,000 kr.
Malmbrytningen var vid den förra tiden 2,800 ton,
vid den senare tidpunkten 34,800. Tillverkningen
af stål, smidesjärn och manufaktur resp. 1,372 och
12,000 ton; försäljningssumman för samtliga
fabrikater 215,000 och 3,150,000 kr.
Fagerstas arbetarebostäder bilda en hel liten
stad med gator och kvarter. Antalet personer, som
bo i bolagets hus, har från 1860-talets början vuxit
från 800 till omkring 3,100, och antalet husrum
från 250 till öfver 1,100. Förhållandet mellan
arbets-gifvaren och arbetarne har alltid varit synnerligen
godt. En god man, en gentleman, har den
anspråkslöse Christian Aspelin varit i alla dagar, i med- och
motgång lika. Ty förvisso har ödet icke alltid varit
honom blidt, men hans sinne- och hjärtelag ha
därför icke förändrats. Nu på ålderdomen kan han
med berättigad stolthet se tillbaka på ett lifsverk,
som uppskattas af hela den civiliserade världens
fackmän. Och man kan endast önska, att Fagerstas
chef, spänstig och arbetsduglig som han fortfarande
är, ännu i många år skall få lefva och ha hälsan,
fosterlandet till gagn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
