Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 46. Den 14 Augusti 1904 - Något om Reykjavik och isländarne. Af V. Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR <S’ DAG
Foto Ami Thorsteinson, Reykjavik. kikH: Bengt sii^w
FRÄN REYKJAVIK: Gammal torfkoja med skjul för torkning af fisk.
ner sig väl bra där man är, och har just intet att
resa för.
Så har också Reykjavik bevarat mycket af det,
som de modärna samfärdsmedlen låtit försvinna
annorstädes; som än i dag lägger något af "den gamla
goda tiden" öfver förhållandena här.
Icke blott att man alltjämt går klädd i den
ned-ärfda dräkten — särskildt är kvinnans karaktäristisk
med de nedhängande hårflätorna, upphäftade vid
ändarne under den enkla hättan, hvars silkestofs faller
ned öfver axeln — folket är, fast slutet och tänkande,
fullt af den öppna beredvillighet, som glades öfver
att kunna göra andra en tjänst. På barnen ser man,
att släktet är friskt och lifskraftigt. Det är rara,
hurtiga barn, som ta af sig mössan för främlingen och
se på honom med sina blå ögon som för att säga
honom: ja, vi ha det bra här, det kan du gärna låta
världen veta, den värld, som vi icke känna och som
vi näppeligen någonsin få se. Och många äro
barnen; Reykjavik har nu åtta tusen invånare, för tio år
sedan hälften.
Hvad som i den stora världen kommit till i
öfverflöd, det har här ännu nyhetens behag — om det
öfver hufvud taget nått hit. Järnvägar, elektricitet,
fabriker — vatten- och afloppsledningar, det är
något här ännu okändt. Men det ligger nydaning i luften,
och äfven Island hinnes väl af utvecklingen, om det
äfven kanske längst
af alla kunnat bevara
det gamla — så som
det en gång kunde
gömma på det, som
kom en hel värld till
godo. Men
islända-ren tål icke, att
någon tror honom stå
tillbaka för andra.
Tyvärr förmås han
därigenom att
tillägna sig äfven sådant
utländskt, som ej är
värdt att taga efter,
glömmande att den
nationalitet, han så
starkt vill hålla på,
just därigenom tar
skada och förlorar sin
säregenhet, sitt
behag.
Någon
klass-skillnad känner
islända-ren knappast till; alla
kallas vid sitt
förnamn, och de flesta
känn i hvarandra väl.
Man bebor
merendels sitt eget lilla
plåttaktäckta
trähus, och med
undantag af stadens
midt, där husen ligga
mera samlade, hör
alltid ett stycke jord
till hvarje byggnad.
Blott helt fa at de
gamla torfkojorna
finnas ännu kvar; i
stället äro offentliga
och större byggnader
nu byggda af sten.
Sådana äro
alltingsbyggnaden, med ett
ypperligt bibliotek, domkyrkan, posthuset, bankerna, af
hvilka den ena byggnaden äfven inrymmer ett
intressant museum, gamla isländska saker; latinskolan är
däremot af trä.
Nere vid landgångsbryggorna kan ibland ett rätt
rörligt lif råda, särskildt då nya ångare anländt, eller
då fisken föres i land. Trakten häromkring är
världens rikaste fiskvatten, och för 25 öre kan man få en
spann riktigt vacker torsk, 10 kilo eller mer; och
farvattnen vimla af utländska trawlare. Dessutom löpa
såväl tyska, franska som engelska krigsfartyg tidt och
ofta i hamn här; de ligga här uppe för att i de
farliga, ofta stormiga vattnen i nödfall bispringa sina
landsmän; också en dansk kryssare tillbringar
sommaren här för att se efter, att ej "trawlarne" fiska för
nära land, på olagligt område. — Men den kan ej
vara allestädes på en gång!
Den klippiga stranden glänser ofta helt hvit af
den till torkning utlagda fisken, och väldiga förråd
lagras för utförsel. Fisk är ju så godt som landets
enda inkomstkälla. För hvad fisket och fårafveln
afkastar skall Island köpa allt hvad det behöfver från
utlandet.
Det enda sättet att beresa landet är på
hästryggen, och de små isländska hästarne måste ha ett
särskildt omnämnande. Det fins väl få så tåliga och så
uthålliga djur som dessa, och de ha också för islän-
(Forts. å sid. 743).
Foto. Ami Thorsteinson, Reykjavik.
FRÅN REYKJAVIK: Vy af stadens omgifningar.
— 741 —
Kliché; Bengt Silfversparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
