Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 47. Den 21 Augusti 1904 - Karl Fredrik Piehl † - S. H. Wikblad †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL FREDRIK PIEHL. †
TILL ’PORTRÄTTETA FÖREGÅENDE^ SIDÄ>
Den 9 augusti afled i Sigtuna en af vårt lands
mest skarpsinnige och för sitt fack entusiastiske
vetenskapsmän, e. o. professorn i egyptologi vid Uppsala
universitet, fil. d:r Karl Fredrik Piehl.
P. såg dagens ljus i Stockholm den 30 mars
1853-Föräldrarne voro bagaremästaren Carl Theodor Piehl
och Carolina Cecilia Skarstedt. Efter att ha aflagt
mogenhetsexamen vid Stockholms gymnasium, blef
han 1876 fil. kand. i Uppsala och 1881, efter aflagd
licentiatexamen, fil. d:r, hvarvid han erhöll
fakultetens pris för förtjänstfull gradualafhandling,
behandlande ett egyptologiskt ämne. Han blef senare år
docent i egyptiska språket vid Uppsala universitet och
utnämndes 1893 till e. o. professor i egyptologi
därstädes, sedan Riksdagen beviljat anslag till en e. o.
professur i nämnda ämne för Piehl — ett vackert
erkännande från statens sida af den redan då europeiskt
berömde mannens verksamhet.
I maj 1889 blef P. prefekt för det på hans
initiativ grundlagda museet för egyptiska fornsaker i
Uppsala, hvilket sedan maj 1895 benämnes
Victoriamuseet efter Kronprinsessan, som skänkt stora samlingar
dit. Genom anordnande af populära föreläsningar och
på annat sätt samlade P. för museets räkning en
byggnadsfond af omkring 20,000 kr., och det är att hoppas,
att de dyrbara föremålen i framtiden skola få ett dem
värdigt hem.
P. har själf en gång berättat, huru han kom att
ägna sig uteslutande åt det forskningsfält, hvarpå han
vann ett så stort namn.
— Som ung student — yttrade han — kom jag
i början på 1870-talet att deltaga i de utgräfningar,
som då leddes af nuvarande riksantikvarien Hans
Hildebrand. Mitt intresse för arkeologien vaknade,
och jag beslöt att ägna den ett grundligt studium,
börjande från början.
Jag hann emellertid aldrig längre än till de
gamla egyptierna. Där råkade jag fast för lifvet. —
P. var hufvudsakligen autodidakt som egyptolog.
Endast under några få månader på 1870-ta’et åtnjöt
han utrikes undervisning af andra. Han besökte
sommaren 1877 med Sederholms resestipendium Lund
och Köpenhamn för studier i därvarande
egyptolo-giska och förhistoriska samlingar samt reste 1878—79
i Frankrike och Italien, hvarvid Louvrens samt Fiumes,
Bolognas, Florens’, Roms och Neapels egyptologiska
samlingar studerades.
Först i november 1882 kom P. till sina
drömmars land, Egypten själft, där han vistades till juni
1883 och åter uppehöll sig okt. 1883-mars 1884 med
Thuns resestipendium och understöd af statsmedel för
studier i Kairos museer och i öfre Egyptens tämpel
och forntidsgrafvar. Juni 1887—maj 1888 uppehöll
P. sig, som Letterstedtsk stipendiat, för tredje gången
i Faraonernas land, där Nilen befors med dohabije
— en seglande flodbåt — till första katarakten, och
så väl Fajüm som deltat besöktes.
År 1892 utförde P. med statsunderstöd arbeten i
Leidens och Londons egyptologiska museer. Han
deltog vidare som Sveriges ombud i flere utländska
orientalistkongresser och blef medlem af åtskilliga
utländska vetenskapliga sällskap.
Outtröttligt verksam för sin vetenskap, som i hans
ögon var den viktigaste af alla, såsom utgörande en
grund till både historia och naturvetenskap, religion
och filosofi, men därför visst icke föraktande annat
slags lärdom, har den originelle, ja i sitt väsen
stundom bizarre professorn, hvilken med sin framstående
musikaliska begåfning nog var ett stycke artistnatur,
så väl utgifvit en mängd vetenskapliga afhandlingar
som ett par populära verk. I de förra meddelar han
sina upptäckter och iakttagelser på den egyptiska
grammatikens, ordbokens och syllabarets områden,
samt framstår i sina "Inscriptions hiéroglyphiques"
som den främste kännaren på sin tid af
ptoleméer-och romaretidens inskrifter. Han utgaf också sedan
1896 den af honom uppsatta tidskriften "Sphinx,
Revue critique embrassant le domaine entier de
l’égyptologie", genom hvilken han i viss mån gjorde
Sverige till ett centralland för sin vetenskap.
P:s populära verk bestå af "Från Nilens stränder",
1895, och "Bilder från Egypten", 1896, och kunna
varmt rekommenderas åt litet hvar, såsom varande
lika underhållande som på ett lättfattligt sätt lärorika
arbeten. I det senare får man t. ex. en briljant
lektion "Om hieroglyfer", så att ingen behöfver sväfva
i okunnighet om dessa teckens beskaffenhet och sättet
hvarpå man lyckats tyda dem. Det är för resten en
svensk, diplomaten och orientalisten Johan David
Åkerblad — f. 1763, död 1819 — "den förste
egyp-tologen", såsom han kallats, hvilken gifvit klaven till
hieroglyfernas tydning, i det att han kom till ett
någorlunda riktigt resultat beträffande en del af
inskriften på det stora basaitblock, som vid staden Rosette
upptäcktes af 1798 års franska expedition till Egypten,
och hvilket numera — "Rosettestenen" — förvaras i
British museum i London. Svensken Åkerblads
upptäckt har varit epokgörande för egyptologien — och
svensken Piehls verksamhet har bragt densamma allt
längre framåt.
S. H. WIKBLAD. †
Den 13 aug. afled å Dalarö nära Stockholm
presidenten i kammarkollegium Sven Herman Wikblad.
Född i Stockholm d. 7 juli 1841, blef W. student
i Uppsala 1860, där han 1863 afl. hofrättsex., utn. 1868
till v. häradsh. och 1873 till sekr. och ombudsman i
riksgäldskontoret, hvilket ämbete han innehade tills han
d. 12 sept. 1889 kallades att såsom konsultatativt
statsråd i ministären följa den dittillsvarande ordf. i
riksgäldskontoret frih. Åkerhielm, som då blef statsminister.
W. var vidare 1875 89 sekr. å statsutskottets
riksgälds-afdeln. och 1884-89 i själfva utskottet, var ledamot
af skatteregleiingskommittén 1880 82 samt af
kommittéerna för afgifvande af förslag till ny instruktion
för riksdagens revisorer 1884 och till ny
bolagslagstiftning 1886—89. Under 1880-89 var W. led. af
teatrarnas pensionsinrättn. styrelse och deltog 1889 i
stiftandet af teaterbyggnadskonsortiet. 1876—89 var han
ordf. i Musikaliska konstföreningen och blef 1884
ledamot af Musikaliska akademien, i hvars
förvaltningsutskott han hade plats
1885-89.
I ministären var W.
särdeles nyttig på
grund af sin
inträngande författningskunskap och sin stora
erfarenhet på flere
områden. Han blef 1901
Hans Forssells
efterträdare som president
i kammarkollegium.
I ovanlig grad
musikalisk var W. en af
stödjepelarne för det
musikaliska lifvet i
Stockholm.
afled den 13 augusti.
— 746 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
