Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. Den 29 Oktober 1905 - Unionskrisen vid Donau. Af R. F—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSKRISEN VID DONAU.
kampministären féjervary och dess rösträttsprogram.
FÖR HVAR 8 DAG.
Efter portratt. Kliché: Bengt Silfversparre.
GENERAL GÉZA von FÉJERVARY. Regeringens chef.
Koalitionens motståndare.
Knappast någonstädes i Europa har den
svensknorska unionskrisen följts med så spändt intresse som
i Österrike-Ungern. Man har på de senaste
månaderna knappast kunnat öppna en österrikisk tidning
utan att finna spaltlånga telegram och artiklar om
tilldragelserna häruppe. Och intresset är lätt
förklarligt: nästan samtidigt har den länge hotande
konflikten mellan Ungern och Österrike brutit ut i full låga.
Fastän unionsförhållandena här och vid Donau
ingalunda äro likartade, finner man dock åtskilliga
analogier, och dei är otvifvelaktigt, att de ungerska
oafhängighetspartierna lifligt stimulerats af
händelserna i Norge. Några rader text till den här
meddelade serien porträtt af ledande ungerska politiker
torde därför kunna hafva sitt intresse.
Huset Habsburg, hvarmed vårt land en gång
stått i så nära, ehuru icke synnerligen angenäm
beröring, har nu kommit så pass på sidan om intresset,
att man lätt frestas att underskatta betydelsen af dess
nuvarande vedermöda. Det är emellertid ganska
tydligt att en söndersprängning af den
österrikisk-ungerska monarkien icke kan ske utan mycket allvarliga
konsekvenser och verkliga faror för Europas lugn.
Den underliga statskomplexen vid Donau är icke
blott det sammanhållande bandet för tjugo
rivaliserande nationaliteter, den är tillika en barriär mot de
stridslystna småstaterna, "Europas oioliga hörn",
liksom den fordom var det mot turkarne. Och
sammanhållningen är redan nu alltför bräcklig att utan risk
kunna tåla en så allvarlig stöt som Ungerns affall
skulle innebära.
Ungerns frihetskamp har af gammalt hälsats med
en viss sympati — den har en viss glans af 1848
med Petöfis dikter och alla frihetsorden. Och för dem
som rest därnere tillkommer intrycken af det vackra
Budapest, af tsigenarmusiken och en massa andra
irrationella faktorer, som så lätt inverka på det politiska
omdömet. Magyarerna ha också väl förstått att
begagna sig af dylikt och aldrig försummat att göra
reklam för sitt land. ^
Men närmare besedt förbleknar glansen betydligt.
Magyarerna, som så energiskt kämpa för sin frihet
utåt, äro inom sitt eget land ovanligt hänsynslösa
förtryckare. Enligt de senaste tillgängliga siffrorna (för
1900) stå 8,742,301 magyarer mot 10,512 258 ungrare
af annan nationalitet, germaner och slaver. Och denna
icke-magyariska majoritet undertryckes hänsynslöst,
bl. a. genom den bestämmelsen, att för rösträtt
fordras kunskap i magyariska. Men äfven inom den
magya iska minoriteten är det blott en liten grupp af
de genom börd eller rikedom eller oftast bägge
delarne mest framstående som härskar. Äfven det
magyariska folkets flertal förtryckes af sina "frihetshjältar"
med skatteutprässning och hänsynslösa klasslagar.
Icke utan skäl talar man om den ungerska
adelsrepubliken med dess grefveparlament. Och "Ungerns
friheiskamp" är närmast de höggradigt chauvinistiska
magnaternas kamp för siti välde. Visserligen också
för Ungerns storhet och oafhängighet, men blott
under föru sättning att det blir de själfva, som härska.
En ungersk magnat är icke att leka med — hans
officiella titel är hussar, hvilket betyder "jämngod
med tjugo" Och stolt öfver sina anor, öfver sina
egna och sitt lands traditioner, gör han vanligen skäl
för namnet. Det skall rättvisligen tilläggas, att han
ofta gör det äfven genom stor duglighet. Såväl i
förhållandet till Österiike som i arbetet på sitt lands
magyariseiing ha de ungerska ledarne ådagalagt en
öfverlägsen politisk skicklighet, som visserligen ofta
varit förenad med brutalitet men å andra sidan äfven
med styrka.
LUDVIG KOSSUTH, koalitionens främste man.
— 68 —
Efter porträtt.
KlichtBengt Si Ifrenpam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
