Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. Den 29 Oktober 1905 - »Den vansinniga» af Gustaf Janson - Betty Nansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
(Forts, från sid. 75.)
gjorde de bägge kompanjonerna osäkra. Då hela
båten genomsökts och ingenting hittats återstod blott
att visitera äfven dem. Bättre att förekomma än
förekommas resonnerade de, men i stället för att låta
paketet med tjufgodset försvinna i hafvets djup, narrade
snikenheten dem att inlåta sig i underhandling med
ett par pojkar, som med sin båt låg på ett styckes
afstånd från ångaren. Det mötte ingen svårighet att
öfvertala ungdomarne ro för brinnande lifvet, de
fattade genast hvad saken gällde, och hade icke det
minsta emot att föra litet smuggelgods till ett säkert
ställe, där de sedermera skulle invänta äfventyrarne.
Strax före båtens afgång ämnade dessa duka upp en
historia om, att den sjuka ej tålde sjögången, för den
skull önskade de från första hamn, som anlöptes,
fortsätta resan landvägen. Hade icke ungraren råkat
stå på en plats där ingen under ångarens kvardröjande
i hamnen plägade finnas, skulle stölden antagligen
blifvit oupptäckt. Nu hade slumpen och en ovanligt
flitig ung mans ifver att lära ett främmande språk
dragit ett streck öfver det lika skickligt planlagda
som djärft utförda brottet. Kvinnan smålog, då hon
medgaf det, och hennes följeslagare malde sönder en
ed mellan tänderna.
Hvad tyskens ur angår, hade tjufvarne blifvit
öfvermodiga, när de sä lätt lyckats bestjala millionären,
och kvinnan företog ett ströftåg äfven genom några
andra klass hytter. I den första gick allt enligt
förväntan och en klocka blef bytet men i nästa hytt
hade den passagerare, under hvars hufvudkudde hon
trodde sig sticka handen, ändrat läge, så att hon i
stället vidrörde hans fötter. Det hade föranledt, att
hon litet närmare reflekterade öfver den iisk, för
hvilken hon utsatte sig, hon afstod från vidare försök,
nöjd med hvad som vunnits.
Det föll ingen in att kontrollera nennes uppgifter
och fastän jag nu blifvit viss om, att det jag under
natten ansett tör en dröm, var en mycket påtaglig
verklighet, nämnde jag ingenting.
Litet senare förde karabiniärerna den f. d.
vansinniga ned i båten, med hvilken de anländt, och
passagerarne samlades vid relingen för att ännu en
gång se dem. Mannen blickade surmulen ned
framför sig, men kvinnan log, som det tycktes smickrad
öfver den uppmärksamhet, hon väckte. Hon satt
bredvid den trygge sergeanten och när roddarne sänkte
årorna i vattnet, vände hon ansiktet mot fartyget och
sade på välklingande italienska uppåt åskådarne.
— Medgif att planen var ypperlig, men. . . Hon
höjde ringaktande på axlarna öfver det oförstående,
som mötte hos alla dessa hederliga bourgeoisies där
uppe. Och långt efter det båten lagt till vid kajen
tyckte jag mig se hennes spefulla min och föraktfullt
krökta läppar. Det är hvad jag minns af
äfventyr-skan, hennes vackra stämma och blanka, utmanande
ögon. Om ma nen erinrar jag mig ej det minsta,
kvinnan var hufvudpersonen i den komedi, hon
författat och satt i scen. Hon spelade sin roll utmärkt
och hon bar sitt misslyckande med öfverlägsen humor.
Men på ångarens däck utförde italienskorna med
de förnäma släktförbindelserna en dramatisk
afskeds-tablå. De kastade sig gråtande i hvarandras armar
och därefter i famnen på en hel del medpassagerare.
De gräto och kysstes och tackade helgonen och
officerare och besättning och alla andra ombord. Hade
de varit litet yngre skulle kanske också jag ställt mig
i deras väg, nu makade jag mig försiktigt undan.
Och när de ändtligen hunnit ned i en roddbåt,
hif-vades Carriddis ankar och medan de båda
italienskorna kastade näftals med slängkyssar efter den
präktiga båten, där de upplefvat något utomordentligt,
rusade samtliga passagerare ned till den försenade
frukosten. Vid den berättades dussintals dramatiska
resäfventyr, särskildt utmärkte sig de, som för första
gången voro ute i världen genom att omtala hårre-
R. S />.•» STOCKHril.wm-rnnR/IP KllrM; Bengt Silfimparre.
I »LIFVETS DAL»; Senaste porträtt.
Fru Betty Nansen, den danska utmärkta
skådespelerskan, uppträder allt fortfarande på Svenska
teatern i Stockholm med allra största framgång. Hennes
djupgående framstäPning af Agnete, i fru Skräms
stycke, eröfrade hela Stockholm, och hennes kvicka,
skälmska mark grefvinna i Max Dreyers lustspel
"Lifvets dal" är ett värdigt motstycke till fru Nansens
Cyprienne i "Vi skiljas". — H. 8 D:s fotograf har
blifvit satt i tillfälle taga en speciell bild af den
utmärkta skådespelerskan i hennes roll som den unga
markgrefvinnan, hvilken vi härmed gifva som ett minne
åt alla fru Nansens beundrare och beundrarinnor.
sande historier. För egen del tänkte jag —
åtminstone fem hela minuter till — på den vackra
äfven-tyrerskan och drack i jolmigt afrikavin en skål för
fantasien, trots att den ibland också leder vilse.
BET FY NANSEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
