Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 24 December 1905 - På Madeira. Af O. A. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter fotografiet Kliché: Bevrrt Silfversparre
FUNCHAL PÅ MADEIRA.
Från vänster Casino med f. d. spelbanken,
Loo-klippan och Fortet.
A redden svenska korvetten Freja. (X)
Min steward knackade på
hyttdörren och skrek: — Madeira i
sikte, herre! Jag ångrade nästan
att jag suttit uppe så sent; men
nej! Den ljumma, stiärnklara
höstnatten och de från tyska
Sydvästafrika återvändande
officerarnes intressanta berättelser om sina
förfärliga strapatser och äfventyr
bland hottentotter och herreros
voro allt för ovanliga och
fängslande.
Jag hade drömt om Witbois och
Ovambos och att jag red på en
af skyddstruppernas kameler. Men
nu måste man upp och kika på
Funchal med dess hvita quintas,
som började belysas af
morgonsolen.
De berömda violetta och
purpurfärgade moln som omgifva ön
lära synas mest om sommaren. Inloppet är särdeles
måleriskt och bergtopparne af 2,000 meters höjd göra
sig storartadt.
Snart hade vi ankrat på redden och omsvärmades
som vanligt af indier som utbjödo broderier, af
frukt-och hotellbåtar samt af halfnakna pojkar, som ville
dyka efter silfverpengar. De simma som fiskar och
misslyckas sällan att fånga ett mynt. Fast sådant ses
öfverallt i södern.
I Madeira är tull på så godt som allting, äfven
på passagerare, men slugt nog ej förr än de skola
lämna ön. Jag får landstiga gratis, men vid afresan
måste pungas ut med cirka kr. 4.50 pr person.
Vi öfverantvarda oss åt en tullnär och om några
minuter stöter vår roddbåt mot den sandiga siranden,
där i ett nu ett par oxar spännas för och hala oss
under mycket hojtande minst tio meter upp på terra
firma.
- Önska kavaljererna åka i Carro?
— Nej tack, vi gå till fots.
Dessa carros äro suflettäckta fordon på medar och
dragas af två oxar. En pojke springer före och eggar
GATA I FUNCHAL.
KRINGVANDRANDE LÖKFÖRSÄLJARE.
Han bär och balancerar sin vara å en vanlig
bambukäpp.
med ständiga tillrop dragarne, och vid behof drar han
dem i hornen, då det går förbi mötande. Själfve
kusken springer vid sidan och "uppmuntrar" oxarne
med ett bambuspö eller vrider svansarne.
För att det skall glida lättare öfver, de små
kullerstenarne, få carrons medar ibland gå öfver en oljad
trasa eller slikt, men man skyndar ändå långsamt, så
vida ej oxarne få lust att "kesa". Genom oxslädarha
blir gatornas stenläggning mycket hal för hårda sulor.
Det är kanske orsaken hvarför folket bär mjuka skor,
utan särskild sula. Den som är svag låter bära sig i
hängmatta och det är otroligt hvad infödingarna kunna
lasta på skuldrorna och på hufvudet. En börda om:
50 kilo på hjässan är inte ovanligt.
Landkvinnor till och från torget balancera på
hvarandra staplade korgar af öfver två meters höjd.
Genom denna vana få de alla en rak och vacker
hållning samt nästan plastiskt sätt att gå.
Få främlingar försumma att i släde med plats för
två personer, i svindlande fart åka ner den branta
på madeira.
FÖR HVAR 8 DAG.
— 202 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
