Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. Den 14 Januari 1906 - En svensk uppfinnare. Af M. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en svensk uppfinnare.
Den man, hvars drag
möter oss i vidstående
bild är nog mindre känd
för den yngre
generationen. För de äldre bland
oss, de hvilka erinra sig
1860- och 70 talens
händelser och den tidens
mera kända
personligheter, torde filosofie doktor
Martin Wibergs namn ej
vara obekant.
Då förra året nalkades
sitt slut, då slutade äfven
skaparen af den Wibergska
räknemaskinen sina dagar
och honom följde i
grafven många idéer af minst
sagdt lika stor betydenhet
som räknemaskinen
Det är en djup tragik
i de stora uppfinnarnes
öden att de själfva nästan
aldrig få skörda de
materiella frukterna af hvad de
sått. Med
uppfinnaregeniet är nämligen ytterst
sällan förenadt
affärssinnet Den sorgligaste
följden af detta är emellertid
att många af de idéer, som födas hos uppfinnaren
aldrig leda till något praktiskt resultat. Uppgörandet
af planen till en uppfinning, utarbetandet af denna
ända in i de minsta detaljer det förmår han. Men
sedan. Sedan gäller det icke att öfvertyga den i
ämnet hemmastadde vetenskapsmannen om planens
utförbarhet, nej det gäller att förmå pänningmatadoren
att nedlägga sitt kapital i företaget och det är en vida
svårare om ock mindre genialisk uppgift. Kapitalisten
placerar hellre sina pänningar i en fabrik som redan
innehar tillverkningspatent.
Idéen till den Wibergska räknemaskinen hade
sålunda nog aldrig kommit till utförande om icke
Konungen, då hertig af Östergötland, med klar blick
för detta faktum, tagit initiativet till bildandet af det
s k. Wibergska Tabellbolaget, i hvilket som
intressenter ingingo den tidens förnämsta vetenskapsmän
och mecenater. En tid af omkring 12 år förflöt innan
målet var nådt, nämligen att med maskinen uträkna
och trycka logaritmertabfller, räntetabeller m. m., men
då var äfven det verk slutfördi hvilket John Ericsson
i bref till uppfinnaren förklarade "vara den största
triumf af det mänskliga förståndet öfver materien".
Svenska riksdagen tilldelade uppfinnaren en
nationalbelöning. Samiidigt utnämndes han till riddare af
Nordstjärneorden, Hederslegionen och
Dannebrogsorden. En korrespondent till en ansedd fransk tidskrift
skrifver i öfversättning: "Då M. Wiberg lämnade
Sverige var han redan en ära för sitt land; det är med
en lätt förklarlig stolthet som vi nu vid hans
återkomst hälsa honom såsom en ryktbar europé."
De ännu i bruk varande själftömmande mekani-
ska breflådorna äro W:s
verk. Förargelsen öfver
att ett bref ej kommit
honom tillhanda var motivet
till att uppfinnaren
konstruerade dessa.
På af professor A. E.
Nordenskjöld därom
särskildt framställd begäran,
då han stod i begrepp att
begifva sig ut på den färd,
som ledde till upptäckten
af nordostpassagen,
konstruerade W. en s. k.
bottenhuggare, en apparat
afsedd till undersökning
af hafsbotten. N. som, på
grund af apparatens enkla
konstruktion, haft sina
dubier om dess lämplighet,
yttrade själf vid sin
återkomst till uppfinnaren "att
apparaten fungerat så
förträffligt att det nästan
förargade honom". Den
prisbelönades vid
världsutställningen i Filadelphia år
1876.
W har äfven skapat
den första maskinen för
tillverkning af tändsticksaskar. Askarne hade
dittills tillverkats för hand och maskinen blef af stor
betydelse för den svenska tändsticksindustriens
utveckling. En kontrollapparat för bestämmande af
tåghastigheten, en ny slags värmecylindrar, s. k.
remisskistor, en separator, se där ytterligare några af W:s
många uppfinningar.
För den stora allmänheten torde det vara af intresse
att erfara att W. redan för 40 à 50 år sedan sysslade
med försök att böta sjukdomar medelst ljus. Bristande
medel och det motstånd han såsom icke fackman
mötte, tvungo honom att upphöra härmed.
På 1880-talet gjorde W. upp planer och
patenterade en uppfinning som blef hans skötebarn och
om hvilken Alfred Nobel skref "att han ansåg idéen
vara så genialisk att han ej nog kunde gratulera dess
upphofsman". Den storslagna idéens grundtanke var
att liksom ljudvågorna i egenskap af toner på
hörselsinnet under vissa betingelser utöfva ett angenämt
intryck, så borde de äfven på synsinnet kunna utöfva en
angenäm verkan. Utgående från detta, sysslade han,
understödd af Nobel, med konstruerandet af ett s. k.
spektralinstrument eller populärt uttryckt ett färgpiano.
Tyvärr afled emellertid Nobel, och uppfnnaren fick bära
smärtan af att ej kunna realisera sin plan. Denna
plans utförande skulle för våra konstnärer, jag tänker
särskildt på våra målare, öppna ett nytt ofantligt
verksamhetsfält. Kanske om 100 år eller så idéen åter
födes i någon tänkares hjärna. Må vi då hoppas att
han möter en samtid mera mogen att uppfatta
storheten i en dylik plan!
W. R.
TEXT- OCH ILLUSTRATIONSBIDRAG
mottagas gärna samt honoreras i fall de an-
- 258 —
M. WIBERG.
F. 1826. † 1905.
REDAKTIONEN förbehåller sig fullständig
frihet att icke införa annat ån hvad den själf
finner lämpligt och af intresse. -
ÅTERGIFVANDET AF PORTRÄTT ELLER
FOTOGRAFIER — af hvad slag som hälst— i
HVAR 8 DAG (utom annonsafdelningen)
medför ingen som helst kostnad för insändare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
