Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. Den 21 Januari 1906 - Nyheter i zoologiska riksmuseum. Af C. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
dess första vetenskapliga namn Budorcas
{= oxantilop) taxicolor, gifvet af
engelsmannen Hodgson, anger också denna
ovisshet genom antydningar om djurets
frändskap såväl med boskapsdjuren som med
getter och antiloper. Enligt prof. Lönnberg
hör Takin emellertid otvetydigt tillsammans
med gemsen i Europa, goralerna i Asiens
berg och den nordamerikanska
"mountain-goat", men den skiljer sig från alla dessa
genom flere karaktärer och särskildt genom
formen på hornen, hvilka som ett diadem
kröna pannan. Man känner ännu helt litet
om Takins lefnadssätt, men särskildt torde
den kraftfulle bocken efter utseendet att
döma vara ett vildt och farligt djur att
komma i delo med.
En varelse af vida älskvärdare utseende
och säkerligen också mildare naturell är den
lilla vackra antilop, som under namnet
Knut-soni af prof. Lönnberg beskrifvits som ett
nytt subspecies af Tragelaphus scriptus.
Hans hemland är Kamerun, där han först
upptäcktes af herr G. Knutson, den jämte
G. Waldau bekante svenske kolonisten på
Kamerunberget, och hans anspråk på att bilda
en egen art eller varietet af västra
Centralafrikas antiloper ha först blifvit tillgodosedda
HVAR S Vaus fotograf i Sthlm.
NY ANTILOP från Kamerun, Tragelaphus Knutsoni.
af prof. L., som vid granskning af några i museet
sedan ett par decennier förvarade kamerunska
antilop-skinn fann att Knutsons antilop i åtskilliga hänseenden
var olik den typiska scriptus och andra fränder. Det
lilla vackra djuret gör med sina smäckra former och
sin fina skrud i rödbrunt med små hvita fläckar och
strimmor ett behagligt intryck, förträffligt uppstoppadt
som det är af riksmusei erfarne och skicklige
konservator hr A. Svensson.
Denne har äfven hedern af det naturtrogna
åter-gifvandet af de djur, som ses å våra öfriga bilder.
Vi fästa oss först vid den vackra Pauda-gruppen,
där vi se två exemplar, hane och hona, af den i
bergstrakterna söder om Himalaya lefvande lilla
kattbjörnen Ailurus, hvars inhemska namn är Pauda och
som verkligen gör skäl för sitt latinska artnamn
ful-geus. Hans täta och mjuka päls, som är mycket
eftersökt och högt skattad, är nämligen på ryggen och
sidorna glänsande mörkbrun eller rödbrun med
guldglans och på underkroppen och benen glänsande svart.
TRETAIG STRUTS från Aru-öarne,
Casuarius beccaru.
Till vänster om de små björnarna
synes å vår bild en svart figur med
lifligt spelande ögon och ej så litet
mänskligt i utseendet i öfrigt. Man
skulle nästan kunna tro att det är
någon nära frände till våra utdöda
antropoida förfäder, men Indris
ecua-datus är blott en halfapa, hemma
liksom de flesta af sin ätt på
Madagaskar Hon hör till detta zoologiska
underlands många märkvärdigheter
och intar nu en framskjuten plats
bland museets lemurider.
Till sist ha vi en präktig kasuar,
Casuarius beccaru Sel., hvilken
liksom sina släktingar af familjen
Casu-aridæ tillhör den australiska regionen,
men ej som de närmaste fränderna är hemma på Ceram
och Nya Guinea utan på Aru-öarna. Från denna
intressanta ögrupp hade ödet någon gång fört honom till
Köpenhamns zoologiska trädgård, orh därifrån
förmedlade döden hans förflyttning till Stockholm och
nya anställning som en prydnad för riksmuseum.
Då dettas förvärf af samlingar från den
Nordenskjöldska expeditionen till sydpolsregionerna, från
konservator Sörlings färd till Syd-Georgien och från
prof. Sjöstedts ännu pågående forskningsresa till
Kili-mansjaro hunnit ifrån undersöknings- och
magasinsstadierna, torde vi få tillfälle fästa uppmärksamheten
på åtskilliga nya och mycket intressanta djurformer
till. Visst är, att man både af dem, som redan
finnas att beskåda, och af dem, som väntas, kan draga
den slutsatsen, att prof. Lönnberg redan nu med
framsynthet rustar sig att möta de förändringar och kraf,
som skola möta, när museets flyttning till nya lokaler
står på dagordningen.
C. F.
Kliché-’ Bengt Silftiertpam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
