Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. Den 21 Januari 1906 - Divornas toalettbekymmer. Af Artur Svale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
divornas toalettbekymmer.
FRÅN H. 8. D:s KORRESONDENT I PARIS.*
Efter fotograf. fA*- arngr Silfversparre
M:LLE ANNA HELD, den världsbekanta chansonettsångerskan på
den lilla profningsteaterscenen hos George Beer.
Ett nytt stycke på en stor scen är till och med
här i miliionstaden ett evenemang som sätter i
rörelse stora skaror äfven utom den egentliga
teatervärlden. Till generalrepetitionen samlas naturligtvis
först och främst tidningars och tidskrifters recensenter.
Dit kommer den gamle skalden-kritikern
Catulle-Mendès, Léon Blum, Athis och hvad de heta, herrar
kritici af guds nåde. Den stackars författaren har
många domare. Så alla hans yrkesbröder eller
snarare rivaler, som komma för att få glädja sig åt hans
missgrepp eller speja efter någon fint att lära Och
till premiären stämmer ånyo den fina litterära världen
möte, men nu är den förstärkt med den "fina världen",
kort och godt le beau monde. Det är gräddan af
allt hvad Frankrike kan bjuda af titlar och rikedom
som fyller logernas fåtöljrader i Théåtre Fran^ais eller
operan en premiärkväll. Ordensband och uniformer
i mängd, men framförallt luxuösa kvinnotoiletter. De
eleganta parisiskorna ha en alldeles särskild
anledning att mangra1 nt infinna sig här. Teaterscenen är
nämligen den förnämsta expositionen för de stora
skräddarnes nyaste mästerverk. Dt.n stora
skådespelerskan är den enda mondän, som vågar hålla sig med
en personlig smak i fråga om sin toalett, som våga
bära det aldrig förr sedda; det är hon som "lancerar"
hvarje nytt mod. Den strålande rampbelysningen
bör ju låta hvarje detalj komma till sin fulla rätt och
det intresse och den sympati, som en Sarah Bernardt
eller en Réjane ger åt sin hjältinnas person, bör ju
kunna väcka en viss förkärlek för just hennes yttre.
Premiären är modekungens stora dag, den är för
honom värd hundra- eller snarare tusentals francs.
Men då har han ock satt i rörelse ej blott sin egen
energi och hela den stab af medhjälpare som jag
redan förut haft tillfälle att presentera i H. 8. D.
Äfven och kanske mest skådespelerskan har fått offra
sig på det altare där modets låga brinner. Hon har
haft ej blott att välja sina dräkter — ett stycke
fordrar i regel fem och hon får ej komma med några
gamla sådana — att vända och vrida på mannequiner,
beräkna effekten i det eller det tragiska ögonblicket,
diskutera siden, sammet, tyll och spetsar — hon
måste äfven pröfva. Det är hennes stora martyrium,
fem profningar; naturligtvis måste hon pröfva kl. fem,
det är lika oundvikligt som det är omöjligt t. ex. att
man skulle kunna gå på Salongen eller någon annan
utställning annat än på fredag, den utvalda dagen,
le jour select. Hon må nu spela hvarje kväll, ha en
matiné torsdag och söndag, läsa in sin nya roll,
re-petira hvarje förmiddag, hon må vara aldrig så
uttröttad och enerverad — pröfva måste hon. Inte en
gång, tio kanske tjugu, ända till dess att maitre
Pa-quin eller Dæuillet och hans profverskor ej kunna
upptäcka det minsta lilla veck på hennes robe.
Under det hon "inte vet hvad hon skall ta sig till",
snäser hon af journalister och fotografer och blir
ohöf-lig mot själfva regissören af pur brådska, måste hon
finna sig i att tåligt i timtal vrida och vända sig
mellan trymåerna på modekungens särskildt för henne
installerade scen. När så vår difva, samvetsgrannt en
månad eller ett par bortåt pröfvat privat m, kommer
det viktiga ögonblick då hon får pröfva offentligt
Efter fotografi Kllshi • Itr.xr* Silfversparre.
M:LLE CÉCILE SOREL, Paris’ vackraste skådespelerska.
* i årg. VII: 11, meddelade vi en med stort intresse mottagen uppsats ’Från modernas verkstad" till hvilken ofvanstående är en
fortsättning och afslutning. Båda äro hvar för sig fullt själfständiga och skall säkerligen äfven denna senare blifva välkommen, speciellt för
våra läsarinnor, ehuru vår manliga läsekrets torde finna den ledigt skrifna lilla uppsatsen nog så underhållande.
— 269 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
