Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18. Den 28 Januari 1906 - Stenhammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stenhammar.
STÄMNINGSBILD FRÅN SÖRMLAND FÖR HVAR 8 DAG AF — N.
Foto. Kindborg. Gnesta
STENHAMMARS SLOTT.
Solen har i den klara sommarmorgonen nyss
gjutit sina första strålar öfver hjärtat af Sörmland,
trakten kring Flens station, där den härliga
Sörmländska naturen framträder i sina täckaste skiftningar.
I den af morgobrisen lätt krusade sjön bryta sig
sol-strålarne. Vattnet skimrar guldglänsande. Vägen
slingrar sig under lummiga björkar vid sjöns strand
fram mot det vid dennas norra ände liggande
Stenhammar, Sörmlandshertigens arrendegård, om hvars
egenskaper många tvistat, under det att alla dock varit
ense om, att slottets omgifningar äro de mest täcka
naturen i dessa trakter har att uppvisa.
Snart är jag framme i ekparken, omfluten af
tvänne vattendrag, förbindande Gårdsjön och sjön
Valdemaren. Den vackra tafla, som fotografen här
förevigat, ligger då strax framför mig.
Det jublar i naturen, sommarmorgon, sol,
fågelsång. Fiskarne slå i den lilla viken till höger nedom
slottet, en roddare nalkas morgonfrisk efter att ha
vittjat sina garn. Till hälften gömdt i de hundraåriga
trädens lummiga grönska ligger slottet, hvitt, solbelyst
men — öde. Den välmenade gåfvan har ej ännu
tagits i besittning. Mellan syrener och jasminer går
den smala trappan upp från vägen nere vid bron till
kullens platå, där slottet ligger. Allt bär spår af en
pietetsfull vård. Den tafla som österut härifrån höjden
utbreder sig för ens blickar är värd en målares pensel.
En glittrande sjö, å hvars högra strand den täta
barrskogen växer ända ned till vattnet och den vänstra
kransad af lummiga björkar, i fonden Flens kyrka
med sin glimmande kupol och längre till vänster ett
och annat rödmåladt hus framstickande ur grönskan.
Man tröttnar ej att betrakta den leende taflan. Solen
värmer starkare, fåglarna ha tystnat. Jag vandrar åter
mot samhället, dit plikten kallar mig, men jag har en
fond af härliga intryck från sommarmorgonen på
Stenhammar.
Det är midsommarafton. Den värmande solerr
har längesedan dalat. I den ljumma, ljusa kvällen
har jag stannat med min cykel vid andra sidan af
Stenhammar.
Valdemarens vatten, som på denna sida omger
slottet, ligger spegelblankt. Vikarne och de smala
sunden äro mörka af skuggorna från den omgifvande
barrskogen. Aftonrodnaden förlänar det hela en trollsk
glans.
Slottet är på denna sida nästan bortskymdt af
löfverket. I midsommarnattens ljusa skymning sitter
jag här vid en af de vackraste sjöarne i Sörmland.
Vid kornknarrens entoniga musik, emellanåt tystad
af de skarpare framträdande tonerna från fejlan å
logen där dansen trådes njuter jag här i
midsommarnatten tills trastens toner börja drilla från skogen å
andra sidan och göken väcker mig ur mina drömmar.
Det är en högsommarkväll. Månens klara ljus
silar mellan de täta löfträden i backen bakom
Stenhammar. Dofter af nyslaget hö genomanda luften vid
min hviloplats å soffan invid stenen i löfdungen.
Lugn och stillhet råda. Valdemaren ligger här
mån-belyst i en större furuomkransad fjärd framför mig.
Det är mörkt och trollskt mellan de hundraåriga
furorna å Ulfnäset å andra sidan.
Sagobilder växa fram i den månljusa natten..
Det är svårt att slita sig från den förtrollande
stämningen men jag måste bryta upp. Stenhammar ligger
som ett trollslott om möjligt vackrare än eljes då jag
passerar förbi. Månstrålarne leka i fönstren, i viken
och i åns vatten. Det täta löfverkets skuggor äro»
mörka, allt är trollskt, hänförande vackert.
- 280 —
tUteAé Kern. A.-B. tsengt Silfversparre Sthlm—Gbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
