Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. Den 4 Februari 1906 - Hugo Hammarskjöld. Af Erik B. Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hugo hammarskjöld.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Sextio år fyllde nyss en af Andra kammarens
mest bemärkte ledamöter, hvilken trots en
jämförelsevis kort riksdagstid anses vara en af dem, som i denna
stund betyda något verkligt i svensk politik. Arkitekten
Hugo Hammarskjöld, representanten för Sevede och
Tunaläns domsaga af Kalmar län, föddes i Tuna
församling af nyssnämnda län år 1845, blef student i
Uppsala 1863, utexaminerades som arkitekt från
Konstakademien 1869 men återvände sedermera till
hembygden, där han som delägare i familjegodset Tuna
ägnade sig åt landtbruket och snart spelade en
framstående roll i länets allmänna angelägenheter. Från
1884 upprepade gånger ledamot af Kalmar läns norra
landsting, blef 1897 dess vice ordförande och har
jämväl både som ledamot och i sistnämnda egenskap
ägnat sina krafter åt de betydelsefulla ekonomiska och
samhälleliga uppgifter, som åligga
hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Den verksamhet, han på dessa
och andra områden af offentlig natur utöfvat inom
länet och hembygden, har erkänts äfven af politiska
motståndare såsom i hög grad förtjänstfull och präglad
af erfarenhet, praktisk blick, klokhet och takt. I
kyrkomötet har han dessutom deltagit såsom
lekmannaombud från Linköpings stift 1893, 1898 och 1903.
När man från en politiskt oliktänkandes
ståndpunkt skail bedöma Hugo Hammarskjölds verksamhet
som riksdagsman, kan man svårligen undertrycka den
uppfattningen, att han är en mera utpräglad partiman
af konservativt skaplynne, än han själf torde vara
benägen att vidgå. Den konservatism han företräder är
ju i och för sig ingalunda outrerad, och med den
förenas liksom hos landtmannapartiet, äfven sedan det
blifvit ett tämligen utprägladt högerparti, en starkt
framträdande sparsamhetstendens. Men
konservatismen är hos honom i alla händelser uppenbarligen
den starkaste tågan i personlighetens innersta.
Sådana personligheter ha i alla tider och i alla länder
funnits också inom de liberala partierna, till hvilka
de, trots den medfödda läggningens inre motstånd,
efter hand anslutit sig på grund af småningom vunnen
öfvertygelse om rättvisan och samhällsnyttan af en
beslutsamt frisinnad reformpolitik. Ofta, torde man
kunna säga, ha just dessa af naturen försiktiga och
mot det gamla pietetsfulla män blifvit de främsta
bärarne af en sådan politik. Om det verkligen vore en
allmängiltig sanning, att "den, som vid 20 års ålder
ej är radikal, har intet hjärta, och den som vid 40 år ej
är konservativ, har intet hufvud", skulle Gladstone
vara fråndömd både hjärta och hufvud. Hos honom
och många de ypperste målsmännen för en målmedveten
liberal politik var det föreningen och
sammansmältningen af dylika motsatser, som utgjorde sjäfva kraften
i deras verk, och vår egen inre historia under det
gångna seklet har talrika exempel i mindre skala på
riktigheten af denna iakttagelse. Bland dagens större
och smärre personligheter inom svensk politik kunde
man, med måttens vederbörliga reducering, lätt finna
ytterligare bekräftelser härpå, och det liberala partiet
i Andra kammaren har alltifrån sin tillkomst för 6 år
sedan räknat åtskilliga ledamöter, och det
ingalunda bland de sämste, som af natur och skaplynne
kanske äro lika konservativa som arkitekten
Hammarskjöld. Skillnaden mellan den och honom torde
vara den, att de fått blicken mera öppnad för rådande
orättvisor och missförhållanden i samhället och lärt
sig se det enda varaktigt verksamma botemedlet i fri-
het och demokrati. Icke som skulle Hammarskjöld
vara starrblind i detta afseende, men många yttre och
inre omständigheter torde här ha skapat en
gradskillnad, som är afgörande nog.
Under den riksdagsperiod, som omfattar åren
1894—96, tillhörde H. för första gången riksdagen
och blef genast invald som suppleant och sedermera
som ledamot af tillfälligt utskott i Andra kammaren.
Redan framträdde de framstående och vinnande
personliga egenskaper, isynnerhet i debatten, hvilka
förskaffat honom den ställning han har inom
riksdagspolitiken. Framför allt var det emellertid under denna
tid praktiskt ekonomiska frågor, som lade beslag på
hans intresse, och särskildt förtjänar det nämnas, att
han genom sina tre motioner åren 1894, 1895 och
1896 — de enda han väckte under denna period —
mer än de flesta torde ha bidragit till att förbereda
den omfattande skogslagstiftning, som ändtligen år
1903 blef en verklighet. Utpräglad protektionist, satte
han dock gränser för sin tullifver och blef på grund
af sitt motstånd mot fläsktullen icke häller omvald
under de två följande perioderna. År 1902
återbördades han emellertid till Andra kammaren, där han
genast under remissdebatten vid 1903 års riksdags
början väckte uppmärksamhet med ett stort anlagdt
anförande om landets ekonomiska och finansiella
ställning, som han fann betänklig på grund af den
tilltagande "sporten att rulla med millionerna".
Omedelbart härefter valdes han till suppleant i
statsutskottet, bibehöll denna post äfven år 1904 men
insattes 1905 som ordinarie ledamot i
konstitutionsutskottet. Det proportionella valsättet har i honom haft
en öfvertygad anhängare — om han och hans
meningsfränder vilja gå därhän att fortfarande och inför
den situation, som inträdt från och med höstens
allmänna val, vilja uppställa detta valsätt som ett
oeftergifligt villkor för själfva rösträttsreformen, skall snart
blifva uppenbart.
Under den första urtima riksdagen förlidet år
uppträdde Hammarskjöld mot det förslag till
unions-afveckling, som framlagts af den Ramstedtska
ministären. Hans anförande, liksom justitierådet Tryggers
och sedermera statsrådet G. A. Bergs i Första
kammaren, innebar ett ogillande af en så långt drifven
beskedlighet gentemot norrmännens flagranta
rättskränkning, men liksom de nämnda båda talarne gjorde han
på samma gång bestämd front mot vissa extrèma
yrkanden, som framkommit från högerhåll, och då Frithiof
Nansen inför sin engelska publik kännetecknat
Hammarskjölds uppträdande såsom obehärskadt och
våldsamt, så är detta ett lika godt prof på norrmannens
sanningskärlek och vederhäftighet, som när han
samtidigt uppger att den sålunda karaktäriserade var en
af den svenska regeringens delegerade vid
Karlstadskonferensen !
Från och med innevarande riksdag tillhör H. ej
längre landtmannapartiet, hvari han förut under hela
sin riksdagstid varit ledamot, utan står som en af de
ledande männen i det nya högerparti, som under namn
af Nationella Framstegspartiet för kort tid sedan
framträdde. I hvad mån partiet skall göra skäl för sitt
anspråk på framstegsvänlighet kommer att pröfvas den
dag då rösträttsfrågan afgöres i Andra kammaren, och
därvid torde ej litet komma att bero på den ställning
hr Hammarskjöld ämnar intaga till frågan.
Erik B. Rinman.
- 294 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
