Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21. Den 18 Februari 1906 - Carl Magnus Groth. Af E. A. - Svenskar i fjärran länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl magnus groth.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
75 år fyllde den 6 februari f. professorn C. M.
Groth i Stockholm.
Så långt tillbaka, som urkunderna hafva något att
förtälja om människosläktets vedermödor och lidanden,
antyda de också mer eller mindre öppet, att alla tiders
kvinnor drabbats af den straffdom, som ljöd i tidernas
morgon till släktets moder: "med smärta skall du föda
dina barn". Papyrus Ebers och Rig-Veda, Gamla
Testamentet och Eddan vittna alla om, att urtidens kvinna
fruktat barnsbörden och fått känna dess vånda likaväl
som nutidens.
Ingen är så hjälplös som hon, inga klagorop
af de många, som uppstiga från plågades läger,
komma så hjärtat att vekna och fyllas af
medömkan, som den vändande barnaföderskans, ingen
kan vägra att efter sin förmåga stå henne bi. Men
ofullkomligt i hög grad var det bistånd som
äfven sakkunskapen kunde lämna i gamla tider.
Barnmorskorna voro de som sutto inne därmed och
i allmänhet visste att göra sig oberoende af läkarna,
hvilkas verksamhet i förlossningskonsten därför också
till följd af otillräcklig erfarenhet måste blifva litet
värd. Men äfven barnmorskornas utbildning måste
blifva underhaltig, så länge den hufvudsakligen
bedrefs på det sättet, att de yngre blott åtföljde de äldre
i deras arbete men ej åtnjöto någon systematisk
undervisning och handledning. Detta blef möjligt först
i den nyare tiden, då läroböcker för barnmorskor
började skrifvas och då barnbördshus började
grundläggas, på hvilka yrkets både praktiska och teoretiska
sida kunde tillgodoses.
Den som i vårt land blef den förste utöfvaren af
vetenskaplig förlossningskonst, var Johan von Hoorn,
som icke blott genom utgifvande af förträffliga
läroböcker utan äfven oförtrutet undervisande af
barnmorskor, utgifvande af det första reglementet för dessa
m. m. under de första decennierna af 1700-talet
beredt sig ett namn, som både vetenskapens och den
svenska odlingens historia skall länge skydda för
glömska. I hans spår hafva sedan en mängd läkare
gått och gjort sig högt förtjänta om de svenska
barnmorskornas utbildning, hvilken inträdt i ett vida
gynnsammare läge, sedan den 1775 blifvit förlagd till det
allmänna barnbördshuset i Stockholm. Omkring midten
på 1860-talet flyttades barnmorskeundervisningen till
en af Stockholms stad till barnbördshus nödtorfteligen
apterad byggnad på Söder vid Vollmar Yxkullsgatan.
Här var det som Groth började sin långa verksamhet
som lärare, först med F. A. Cederschjöld till förman
och ifrån år 1880 såsom professor och öfverläkare.
Väl förberedd tillträdde han denna syssla, enär han
då sedan närmare tjugu år arbetat på
förlossningskonstens område, dels såsom adjunkt vid Karolinska
Institutet, dels såsom biträdande lärare för
barnmorskorna och dels såsom förlossningspraktiker i
hufvudstaden. Det var under ganska svåra förhållanden, som
den nya sjukvårdsinrättningen började sin verksamhet
och den förtjänade väl det namn, den bar,
Provisoriska Barnbördshuset. Upprepade flyttningar företogs,
tills inrättningen slutligen inhystes i den byggnad,
som nu inrymmer Maria sjukhus, men som ifrån
början var en fabrik! Samtidigt bedrefs den teoretiska
undervisningen för barnmorskorna uti ett på samma
tomt liggande gammalt växthus, där smuts mörker och
köld samverkade till att göra både lärandet och
åhörandet odrägliga. Lyckligtvis fanns hos Groth både
praktisk duglighet och ett varmt intresse för
undervisningens tillgodoseende och det dröjde ej länge,
förrän han lyckades öfvertyga vederbörande
myndigheter om det trängande behofvet af mer tidsenliga lokaler
för såväl barnaföderskorna som för undervisningen.
För båda ändamålen inreddes då enligt Groths
förslag det nuvarande södra barnbördshuset på ett
sätt, som efter den tidens fordringar måste anses
tillfredsställande. De ljusa, rymliga salarne och den
stränga ordning, som G. där upprätthöll, gjorde, att
allmänhetens förtroende för sjukhuset var i stadigt
växande och de skaror af fattiga mödrar, som där
funno hjälp, för hvarje år ökades.
För sin uppgift som lärare hade G. alltid ett ston
intresse och tröttnade aldrig på desamma, icke ens
på äldre dagar, när arbetet som läkare började
kännas tungt. Men kanske ännu mer än själfva
saken intresserade honom de personer, hvilkas
undervisande och handledning var honom anförtrodd.
Det välvilliga sinnelag, som hos honom utgjorde
ett starkt framträdande karaktärsdrag och som på
mångfaldigt sätt i råd och dåd tog sig uttryck,
bibringande snart den ena generationen af hans unga
åhö-rarinnor efter den andra den öfvertygelsen, att de i
sin lärare och förman hade en pålitlig vän, om de
också understundom med fruktan och bäfvan
samlades omkring honom. Det intresse, hvarmed han följde
sina elever, var ej slut med lärotiden utan räckte vida
därutöfver. Erbjöd sig ett tillfälle, såsom vid
besättande af lediga platser, att förbättra barnmorskors
ofta eländiga aflöning, gjorde G. allt hvad han kunde
för att förmå kommunen att gifva sin barnmorska ett
anständigt lefvebröd, likaså var han mycket mån om
att af de unga barnmorskorna få underrättelse om.
hur de redt sig vid svårare förlossningstillfàllen.
En synnerligen stor förtjänst hade professor
Groth i den nya barnmorskelärobokens tillkomst. I
flera år saknades alldeles en lärobok, sedan den af
Cederschjöld utgifna och för öfrigt i många stycken
föråldrade, ej längre stod till att ens få köpa. I
förening med den energiske doktor Frans Petter
Lindblom utarbetade han den nu använda läroboken.
Och hvad det betyder för undervisningen, behöfver
knappt påpekas.
1896 drog sig professor G. vid uppnådd
pensionsålder tillbaka från barnmorskeundervisningen, bevarad
i tacksam hågkomst af de månghundrade, som han
undervisat i det sköna yrket att lindra födandets vånda
och att trygga det nyfödda lifvets första tillväxt.
E. A.
svenskar i fjärran länder.
En person som
sannolikt en
äldre generation i
Stockholm
erinrar sig, är Georg
Gustaf
Gran-feldt. Född 28
nov. 1839, gick
han där skoltiden
och seglade så till
hafs vid„ 17 års
ålder. Återkom
och tog examina
vid Stockholms
Navigationsskola
och for sedan ut
igen öfver all
världens
farvatten. Var sista
gången hemma
1864 och har nära
nog sedan dess
vistats i Chili.
Här har han med
företagsamhet,
kunskaper och
redbarhet arbetat
sig till en
framskjuten såväl
ekonomisk som
social ställning.
Är guvernör och
stadsfullmäktig i
den stad där han bor — Coronel — samt svensk (sedan 82) och
portugisisk vice konsul. Gift med en spanjorska har konsul G.
och hans fru ett gästfritt hem för landsmän som han i öfrigt ofta
nog bistått med råd och dåd.
G. G. GRANFELDT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
