Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25. Den 18 Mars 1906 - Svenska festen i Lund. Af J. Mbg - Sveriges äldsta målarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
A. Rodhe påminde om de under sista året aflidna
kamraternas obemärkta lif och talade i samband
därmed om värdet af den ensamma och obemärkta
kampen för en egen öfvertygelse, då den utkämpas ärligt
och af sanningskärlek, så att den kan bära ens
gärning och lif.
Programmet utmärkte sig i öfrigt för sällsynt
lyckliga proportioner. Som motstycke till talet för Sverige
kom prof. J. Thyréns för minnet och löftet. Med en
bravur, som ju är känd vida, tog talaren grepp på
urtidsmänniskans kamp mot en vild natur, hennes
karaktär och lynne, hennes kraft och stridslystnad, samt
ordade spirituellt och flödande om sambandet mellan
forntid och nutid för att slutligen öfvergå från minnet
till löftet och utveckla, hurusom aldrig några varaktiga
resultat vunnits annat än genom samling och dess
förutsättningar: offer och osjälfviskt sinne.
Talet öfver Hedin hade sin pendant i prof. E.
Wrangels tal öfver Gustaf Ljunggren. Dessa två
bortgångna — den eldige kämpen i dagens strider och i
händelsernas midt och den lugne, pröfvande forskaren
i det förflutnas häfder — gåfvo de båda främsta
namnen åt årets bautasten. Men hur olika! Ljunggren
skildrades af sin lärjunge och efterträdare
företrädesvis som lundensaren, som gjort viktiga insatser i sitt
samhälles och sitt universitets lif och spridt riklig
glans öfver båda. Och några karaktäristiska
uttalanden af den bortgångne märkesmannen om studieårens
betydelse för den enskilde och hans fosterländska
gärning samt om universitetet som bildningsanstalt
fingo ytterligare belysa Gustaf Ljunggrens åskådning
och roll i sin samtids vetenskapliga lif.
På slutet utväxlades hälsningar mellan de
representerade studentkorporationerna och Lunds
studentkår, i hvars namn prof. C. D. Bergendal uttalade
önskan om fortsatt och fruktbringande samlif mellan all
Sveriges studerande högskoleungdom.
Festen, som äfven lifvades af musik och
studentsång under kapellmästare Bergs ledning, förhöjdes
ytterligare genom en dikt af professor Clasen öfver
motivet "Varer svenske", och trots de 4 timmarna höll
sig stämningen mättad och intensiv ända till slutet.
J. Mbg.
SVERIGES ÄLDSTA MÅLARINNA.
BLIF MEDARBETARE I HVAR 8 DAG.
80 år fyller den 25 mars genre- och
porträttmålarinnan fröken Wilhelmina Lagerholm i Stockholm,
hvilken måhända är Sveriges äldsta nu lefvande
målarinna. Född i Örebro, var L. elev i Stockholm af
J. J. Ringdahl 50—51, i Paris 56—59 af A. Tissier
och T. Couture samt i Düsseldorf af F. Fagerlin 64
H S D:s STttCKH(tLMsn>TiHtRAr KUekit Bmfft Silfversparre.
WILHELMINA LAGERHOLM.
—66 och W. Sohn 69—71. Bland L:s arbeten märkas
"En gammal historia" i Nationalmuseum — replik
åtminstone tre gånger — "En slottsfru från
medeltiden", "Kung Märta och Malin Sture" samt åtskilliga
porträtt.
Foto Jaegtr, Kliehf: Bengt SilfperBparrf
»EN GAMMAL HISTORIA», Wilhelmina Lagerholms populära
genremålning på Nationalmuseum.
— 403 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
