Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 26. Den 25 Mars 1906 - Svenska nationaldräkt. Af Eva Kulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA NATIONALDRAKTER.
jag hört
tjogtals [-utländin-gar säga-]
{+utländin-
gar sä-
ga+} att [-Rättviksdräkten-]
{+Rättviks-
dräkten+}
vore den
enda
svenska natio-naldräkten.
Hur vackra
dessa
förut-nämda dräkter än äro,
har det ändå
i ländgen
verkat tröttandi
att nästan
uteslutande se dem
representerade;
visserligen ha
lappdräk’erna varierat från
hvitaste hvitt till mörkblått,
men ändå!
Det är denna brist på
verkligt äkta, vackra dräkter,
som gifvit mig tanken på
att försöka åstadkomma
någon reform i denna sak, ty
de dräkter, som nu
förekomma i handeln äro Jill
största dekn oriktiga, både
till form, färg och material.
Jag har nu startat ett
företag som har till ändamål
att anskaffa och
tillhandahålla för alla fullt riktiga
nationaldräkter och jag tror
och hoppas att jag är fullt
rustad för ett sådant
företag genom det intresse och
mångåriga studier jag
nedlagdt därpå. Visserligen
har jag haft och har ännu
stora svårigheter att
öfvervinna, därigenom att
materialet till åtskilliga dräkter
är mycket svårt att
åstadkomma, men sedan jag nu
till stor del själf väfver
tygerna, har den svårigheten
blifvit löst. En annan
svårighet ligger hos de
kvinliga bärarne af
nationaldräkter; alla vilja vara
smala och nätta äfven om
karaktären hos dräkten
fodrar att midjan skall sitta
högre upp än på en vanlig
klädning, och det behöfves stor öfvertalning och ansträngning
innan man lyckas öfvertyga att just sådan skall en dräkt vara för
att verka ursprunglig.
De minst kända af våra folkdräkter äro de skånska och ändå
äro dessa så vackra! Det är många år, sedan man i södra
Sverige slutade bära sina originella dräkter. Visserligen har en och
[-dräkter-]
{+dräk-
ter+} eller [-smycken.-]
{+smyc-
ken.+}
Det
lyckades i
alla fall
för min
man att
skaffa sig
åtskilligt
därifrån, och
om jag icke
misstager
mig, var det
han, som till
Nordiska
Mu-séets stiftare, d:r
Hazelius,
öfverlämnade den
första skånska
dräkten. Som jag nämt
förut, äro de
skånska dräkterna dem
man minst känna
till och dem man högst sällan söker eftergöra. Dessa
hafva en alldeles särskild karaktär, beroende på de korta
ofta s’rax under armarna slutande lifven samt de
pompösa hufvudbonaderna och de rika smyckena. Detta
gäller isynnerhet de sydskånska dräkterna; där nere på
slättbygden var bönderna mäktigare och rikare, och hur
gärna ville de ej visa sin rikedom genom mängden af
smycken och mängden af kjolar, ty skulle en
bondkvinna vara riktigt fin, kunde hon hafva 6—7 kjolar
ofvanpå hvarandra, den ena något längre än den andra.
Jag vill nu icke prisa detta sätt, hvarken ur estetisk
eller hygienisk synpunkt, och vare det långt ifrån att
jag skulle vilja tvinga någon att bära 7 kjolar på en
gång, — jag ville endast nämna detta som ett bevis på
böndernas originella sätt att visa sin rikedom. I norra
Skåne voro kvinnodräkterna annorlunda, lifven voro
längre, snitten, enklare och smyckena färre, dock med
undantag af Ö. Göinge härad och trakten däromkring,
hvaräst utmärkt rika broderier och präktiga smycken
voro vanliga. Längre upp i skogsbygderna förde
bönderna ett hårdare och sträfsammare lif, och kanske till följd häraf
voro deras kvinnor enklare klädda och mindre besmyckade än
söderut.
För det nya företaget är jag tacksam för all hjTlp och alla
upplysningar och ber om allmänhetens intresse för saken.
Eva Kulle.
– 421 —
annan burit den ända in i vår tid,
men detta har dock varit något så
ovanligt, att jag, då jag var barn,
sprang nära en mil för att få se en
gammal gumma som ännu bar sin
"klut" (hufvudbonad). En af de
första, som intresserade sig för att
studera och taga reda på dessa
gamla dräkter var min aflidne man
Jakob Kulle, och för honom har jag
gjort mina första studier. Han
vistades i början af 1870-talet nästan
hvarje sommar i Skåne för att där
taga studier för sina
genremålningar, och det var, då han kom i
nära beröring med allmogen, som
han fick idéen till det s*ora
banbrytande arbete inom
täxtilbran-schen, för hvilket arbete han
offrade årtionden af sitt lif. Det var
ej så lätt att komma åt att få se
hvarken väfnader eller dräkter ty
de gömdes med den största omsorg,
att ej säga svartsjuka, i stcra
därtill afsedda kistor, och man fick stå
mycket väl med bondgummorna för
att få se och möjligen
köpa några af deras
väfnader.
Ett af vår uppväxande ungdoms största
nöjen är att sammansluta sig och bilda
sällskap eller klubbar, där de iklädda en eller
annan landskapsdräkt, roa sig med att dansa
våra gamla folkdanser. Detta har nu blifvit
så vanligt, att knappast någon burgen
familj finns, där icke åtminstone en medlem
af familjen tillhör någon dansklubb. Under
många år ha Rättviks, Österåkers och
Lappdräkterna varit de
förhärr-skande, ja, till den
grad att
EVA KULLE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
