Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30. Den 22 April 1906 - Agnes Lagerstedt. Af Laura Fitinghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES LAGERSTEDT
TILL PORTRÅTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Det har setat hårdt åt att få tillåtas få till stånd
en biografi öfver Agnes Lagerstedt.
Kunde allmänheten få kännedom om hennes
verksamhet på alla områden och därigenom komma
sig för med att intressera sig för dem och
understödja dem, utan att hennes namn eller person skulle
spela någon rol — ja, då skulle hon gärna medge en
skildring.
Men annars!
Emellertid ha vi henne omsider här nu, blid,
stark och energisk i anletsdragen, hvilka i osedvanlig
grad återspegla karaktären.
Så kunna vi att börja med nämna om att Agnes
Lagerstedt är född i Askersund där fadern då var
läkare. Att hon inom det lyckligaste hem tillbringade
sina barnaår i Karlstad dit fidem medicine doktor
Lagerstedt senare förlade sin verksamhet.
Den stora branden 1860 ändrade åter
uppehållsorten för familjen, som flyttade till Kristinehamn i
hvars flickptnsion unga Agnes erhöll det pensum af
vetande hvarmed hon vid ännu tidiga år kunde göra
sitt inträde på den privata lärarinnebanan.
Ganska snart drogs hon ifrån denna mera
begränsade verksamhetskrets i enskilda familjer till den,
hvartill hennes håg alltmera riktades,
folkskollärarinnans.
Vid det, genom enskild välgörenhet bildade
Kullens Barnhem nere i Göteborg blef hon under några
år lärarinna för de aderton barnen där.
Hon blef ej endast lärarinna, hon blef den
deltagande vännen till barnen och deras närstående.
Mer och mer vaknade hos Agnes Lagerstedt en
bestämd önskan, en oemotståndlig kallelse att som
ordinarie folkskollärarinna få helt ägna sig åt
barnauppfostran.
Efter att ha kompletterat sina kunskaper med
kurser i metodik och pedagogik samt tenterat i nämnda
ämnen sökte och lyckades Agnes Lagerstedt erhålla
dispens från seminariekurs och ganska snart erhålla
den plats hon eftertraktade som lärarinna vid
Östermalms folkskola.
O så många små bleka, hälsofattiga barn hon här
dagligen hade för sina ögon.
Vårsolen, som lifvar hvarje spirande planta och
kommer den att frodas tycktes på dem ha ett
mate-rielt inflytande.
Blekare och blekare, mera tynande syntes barnen
dag för dag. Agnes Lagerstedt gick i bönekamp och
grubbel öfver hur hon skulle kunna finna ut något
hjälpmedel för att låta äfven den lilla soltörstande
människoplantan komma i åtnjutande af ljusets och
naturens lifgifvande kraft.
Plötsligt, med ens kom hänförelsen som en
bestämd ingifvelse.
Tanken och idéen om skollofskolonier hade blifvit
henne ingifna. Tillsammans med sin kamrat och
väninna fröken Sohlman satte hon sig i skriftlig
förbindelse med bondgårdarna ute i Roslagen, den ort,
Agnes Lagerstedt genast ansåg passande för det
tilltänkta företaget, sund ursprunglig natur och folklig
samt med ringa afstånd från hufvudstaden, således
med billiga resekostnader för barnen.
Med aderton bleknosiga små stackare startade
Agnes Lagerstedt och fröken Sohlman det, man kunde
tycka vågsamma företaget. Med ångare bar det iväg
ut till Väddö till den stora bondgården i Släfverö
hvarest för en mycket måttlig afgift husrum för
sommaren var förutbetingad.
Friska halmmadrasser randade golfven rundt
väggarne. Renlighet och trefnad härskade i hvarje vrå.
Den mattande tiöttheten efter dagsvistelsen i ovand
stark sjö och landtluft öfvervanns i en blink af de
öfverlyckliga barnen, hvilka under jubel togo deras
sommarrike så utom som inomhus i besittning.
Inte kände hon häller i denna stund trötthet, hon
som under ifrig ångestfull spänning fått företaget så
långt och nu ensam med sin väninna hade att
fullfölja det under den långa sommaren. Någon
tjänarinna hade de ej råd att bestå sig med, blott tillfällig
hjälp.
Att koloniidén var lyckligt funnen, var verkligt af
en högre makt därom vittnar den välsignade
utbredning den vunnit hos oss. Ty många äro nu de
kolonier och tusenden af barn hvilka genom varma
hjärtan och gifmilda händers försorg hvarje sommar
få andas och röra sig i solmättad stärkande luft.
Men till hvilka hem skulle dessa, nu vid
renlighet, sund föda, god tukt och mild ledning småningom
invänjda barn återkomma!
Det var för Agnes Lagerstedt en hjärteskärande
förnimmelse det de fleste af barnen skulle mötas af
den grufligaste, icke blott lekamliga orenlighet, att
exemplet af superi, liderlighet, lättja och råhet i alla
former skulle ställas dem för ögonen i de armodets
boningar där människor, deras närmaste anförvandter
tillsammans med inneboende voro hopade samman
tio, tolf, till femton i hvarje rum.
I ångest och betryck vände sig Agnes Lagerstedt
till det håll där hon visste att hon skulle erhålla
förståelse. Till fru professorskan Anna Hierta Retzius
som vidsynt, varmhjärtad genast satte sig in i idéens
genomförande här. Redan förut ägde fru Retzius
någon kännedom om sådana arbetshem i England, där
den store filosofen, konstkritikern och
människovännen John Ruskin tillsammans med miss Octavia Hill
kommit upp med och lifligt ägnade sig åt den stora
idéen.
Genom fru Retzius frikostiga bemedling sattes
Agnes Lagerstedt i stånd att tillbringa ett par
månader i London och var hon lycklig nog att som snart
blifven vän till miss Hill i själfva arbetshemmets
centrum få göra de studier och iakttagelser som hon
sedan på ett så värdefullt sätt visste att tillämpa på det
nya företaget i eget land.
Oförskräckt, med hjärtat fyllt af deltagande och
lust att gagna flyttade nu Agnes Lagerstedt sin bostad
till Nybergsgränd för att öfva tillsyn öfver de sex små
af fyrtiotvå familjer bebodda hus hvilka ägdes af
staden och där man hittills till hela traktens fruktan
och fasa lefvat röfvarlif.
— Men, säger Agnes när man tillspörjer henne
om denna tid, de voro icke alls svåra att komma till
rätta med. Den tiden var en lycklig tid ändå. De
voro så tacksamma, förstodo så väl nyttan af att bli
hjälpta upp ur elände, laster och dåsighet.
Det lyckliga resultatet äfven här uppmuntrade
Agnes Lagerstedt till att i förening med
öfverstelöjtnant H. Alméen och doktor S. Carlsson sätta sig i
besittning af en byggnadstomt vid ett smalt, nybildadt
kvarter vid Sibyllegatan.
Ett bolag, hvilket insåg företagets vikt inköpte i
sin ordning tomten. Med den för all nöd ömmande
herr Oscar Hirsch som ordförande lyckades bolaget
inom ganska kort tid få till stånd Stockholms första,
klokt och väl ordnade arbetshem.
Och här, vid förenämda gata 52 är det Agnes
Lagerstedt äger sin förvisso mest maktpåliggande
verksamhet, hvilken ökats i ej ringa grad sedan det andra
hemmet vid Freygatan, färdigt sedan våren 1905,
fullständigt blifvit taget i besittning af hyresgäster.
Att uppgiften som värdinna är kräfvande med
afseende å tid samt krafter, ej minst andliga, framgår
af att de uthyrda lägenheterna utgöras af ej mindre
— 474 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
