Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31. Den 29 April 1906 - Afliden Nobelpristagare - Presidenten Fallières - Hästutställningen i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFLIDEN NOBELPRISTAGARE.
Till illustr, å sid. 501).
Hästutställningen i
Stockholm, som sedan
åtskilliga år tillbaka äger rum
i april månad, har i förra
veckan afhållits.
Utställningen har dock icke denna
i^ång gynnats af det
sedvanliga vackra vädret, utan
regnet har fallit hvarje dag
under den samma. Denna
omständighet har
naturligtvis ofördelaktigt inverkat på
de täflingar och
uppvisningar, som varit förlagda
utomhus. Att taga några
särskildt lyckade fotografier
under dylik väderlek har
också fallit sig svårt, men
H. 8. D. lämnar i alla fall
några bilder från den stora
iiippologiska fästen.
tfter fotografi Kliché: Bengt Silfversparre.
PRESIDENTEN FALL1ÈRES öppnar årets Salon (Société Nationale des beaux-arts). Vid
presidentens högra sida den berömde målaren Roll, vid andra sidan Jean Béraud.
— 499 —
Från H. 8. D:s korresp. i Paris.
Aret 1906 tyckes för Frankrike blifva
ett olycksår. Det har sett Eugène
Car-rière lämna de lefvandes amal; minnet
af Courrières kan knappast blekas af
nyheterna från Vesuvius och Stillahafs
, stranden och djupt nere i de annars tysta
leden af hungerns fångar mumlas det
förvirradt om revolt och revolution. Så
kommer i förgår kväll den förstenande
nyhet att den franska vetenskapen
be-röfvats en af sina främsta representanter.
Pierre Curie had ryckts bort så där brutali,
utan mening skulle man vilja säga; han
hade fått hufvudet krossadt af hiulet på
en åkarkärra. — Det är på torsdag
middag nere vid Seinestranden. En
medelålders man, ytterst enkelt klädd och utan
den oundgänglliga hederslegionen, kort
sagdt en af dem, för hvilka ingen
pariser-kusk med aktning för sig själf saktar
farten, söker rädda sig undan hästen till
en i rasande fart framrullande droska,
slinter och tår sitt hufvud söndersmuladt
under bakhjulet af en i motsatt riktning
kommande lastvagn. Sådant sker alla dar,
sedan automobilerna kommit i bruk och
det är utan särskildt intresse polisen på
ett förslag att föra den förolyckade till
ett apo’ek, svarar: "Asch det l’">nar sig
inte; kar’n är död; vi lägga honom där
mot väggen". En assistent vid
universitetet sällar sig till de nyfikna, får syn på
den döde o<h ger till ett anskri: "Men
det är ju doktor Curie". Visitkorten i
den dödes fickor bestyrka hans uppi ift
och universitetets och institutets spetsar
stå snart förstenade kring den nu
igenkände döde.
Curie hade börjat sin bana som
anspråkslös lärare vid staden Paris skola
för industriell kemi och fysik. I
Sor-bonnes laboratorium hade han gjort
bekantskap med en polsk studentska Marie
Sklodowska. Hon blef snart hans hustru
och oskiljaktiga medarbetare. Deras
studier och experiment gällde radieaktiviteten och så får världen en
dag veta att det finnes ett ämne radium, som lyste och värmde
genom åratal utan att förlora vare sig tyngd eller värmeenergi.
Nobelinstitutet i Stockholm var den förste som skänkte den
anspråkslöse läraren och hans hustru ett storartadt erkännande.
Fäderneslandet fick följa det utländska exemplet och 1904
utnämndes Curie till innehafvare af den nyinrättade professuren i
fysik vid la Sorbonne. Madame Curie fick nöja sig med
befattningen som laborator hos sin man. Så följde pris och
utnämningar hvarandra. Hederslegionen kom dock aldrig att bäras af
honom, han afböjde densamma alldenstund den ej samtidigt erbjöds
PROFESSOR CURIE OCH MAKA.
Efter fotografi, tagen vid besök i Stockholm juni 1905 af H. 8. D:s fotograf därstädes.
åt den minst lika högt berättigade madame Curie. — Och
nu står Marie Curie ensam med sina två barn samtidigt med
mannen beröfvad sin vetenskapliga bana. Hon blir påmind
om att hon befinner sig i det land där kvinnan är uteslutande
en lyxvara eller en leksak utan eget ansvar. Att hennes
vetenskapliga kapasitet är jämngod hennes mans, och att hon bäst af
alla skulle kunna fullfölja deras gemensamma arbete gör
ingenting. Hans plats får hon inte och kemisten Berthelot fällde i dag
det klassiskt franska yttrandet: "Inte kan hon vara laborator
när det blir en annan professor i ämnet. Hvad skall det bli af
den stackars fru Curie?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
