Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 34. Den 20 Maj 1906 - Studenternas rösträttsdemonstration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTERNAS RÖSTRÄTTSDEMONSTRATION.
HI’AR 8 oAfis fntnyrnj t sthlm. STUDENTER FRÅN STOCKHOLM, GÖTEBORG OCH LUND UPPVAKTA STATSMINISTERN FRAMFÖR KANSLIHUSET I STOCKHOLM. *’<"»> n^ sar~
Söndag.
Stockholm låg och badade i solsken, det var söndag och allt var blankare och ljusare än
om hvardagen. Våren var redan långt hunnen, det var grönt och gladt i parkerna, den ena
ångbåten efter den andra gled sakta ut mot skärgården. Men just vid Nationalmuseum var det
ovanligt mycket lif och människor; där samlades just som solen stod högst och glänste öfver
strömmen, stora skaror af studenter från Lund, Stockholm och Göteborg. Efter en rundlig tid
satte sig det långa tåget i rörelse, och som en enda hvit böljande ström drog det fram förbi
Kungsträdgården och öfver Norrbro fram till Kanslihuset. Här bildades ring kring trappan. På
vederbörligt afstånd stod folkmassan hufvud vid hufvud ända uppför Lejonbacken, ända upp på
taken och ur kansliets och riksdagshusets fönster tittade människor i klungor.
Studentkören sjöng så "Vårt land". Det var en ovanligt vacker kör med höga, skälfvande
tenorstämmor. Fil. lic. S. Wallengren, deputationens ordförande, trädde fram på trappan, där
utom statsministern en rad statsråd bidade talet. Herr Wallengren betonade framför allt
studentens ändrade ställning nu och förr. Att han inte längre vore det akademiska fåret som
betade fredligt på universitetets gräsvallar med förbud att tala politik, utan att han tvärtom drefs
af en stark lust att yttra sig just i politik och öfver hufvud i detta samtidens viktiga spörsmål
som kräfde i hög grad hans unga vilja, hur många de än voro som ansågo studenten-politikern
som en såpbubbla.
Statsministern svarade med ett anförande, som framfördes sällsynt värdigt och med en
imponerande stämma, som hördes vida omkring. Kanske är statsministern aldrig sä lycklig i att
träffa den rätta tonen, som då han talar till en krets studenter. Han talade om den rättvisans
fana, som var rösträttsreformens symbol, kring’ hvilken vi studenter nu fylkade oss. Och han
tackade med en af rörelse fylld stämma för den mäktiga hjälp denna hyllning från tre
studentkårer vore för honom, då nu inotn 24 timmar den stora kampen med mäktiga motståndare
skulle börja därborta. — Sången afslutade hyllningen och applåderna rullade som en åska från
gata till gata, från fönster till fönster uppöfver Lejonbacken och öfver det hela lyste vårhimlen,
det var en ovanlig stämning och ett minne som kommer att lefva. — Kollationen på Grand
Hötel var kanske ej präglad af någon särskild stämning, men dels voro gästerna trötta och
framförallt var anledningen till denna ovanliga studentdemonstration egentligen alls ej glädjande.
men väl synnerligen allvarlig. Ty för de mera intresserade bland oss var det ingen hemlighet,
att rösträttsreformen skulle falla dagen därpå.
Måndag.
I dag erbjuder storstaden intet ovanligt. Det dagliga arbetet rusar framåt öfver alla gator
och torg. Blott en rätt stor kö utanför riksdagen erinrar om att nå?ot är på färde. Jag kommer
in i huset med de många trapporna och de breda korridorerna och upp på en läktare, där hela
den förnäma salen som snait fylles, kan öfverskådas. Då och då lyftes ett af de gröna sam
metsförhängena och in kommer en ny ledamot, ett statsråd, eller en betjänt som snabbt banar
sig väg med en packe bref till riksdagsmännen.
Debatten inledes af hr Callerholm som talar för regeringsförslaget, ehuru ej alltför vältaligt.
Samlingspartiet instämde. Hr Elowson efterträder honom på talarstolen. Han har ett syn
nerligen långt uttalande. Han talar så långt därför att det är själfförsvar. Det är idel
matematik med siffror från utlandets val, som tydligen inte intressera kammaren. Det gäller ]u inte
bara siffror utan också en lifsfråga. Den förste, som väcker full uppmärksamhet, är hr Branting,
som talar högt och klart och säger sig vilja rösta på regeringsförslaget fast han uteslutande
betraktar detsamma som eii afbetalning — huru länge det sade han inte. Hans ord upprepas
längre fram — hr Branting är tydligen en makt i kammaren. Hr Hermelins långa afslagsyrkan
stämde mig icke sympatisk och t. o. m. från sin egen värmlandsbänk syntes han mig längre
fram få en stark reservation. Ett märkligt folkligt, handfast yttrande kom från hr Jansson i
Djursätra, som talade kammarens majoritet varm för majoritetsval. Hr Axén talade om religion
och p »litik utan att vinna gehör. Däremot väckte hr Wickström en viss slags munterhet.
Det starkaste anförandet från proportionalistiskt håll kom från hr Peterson, i Påboda. Som
helhet var förmiddagsdebatten tämligen matt, man hade den känslan att partierna redan sagt
sina bästa saker vid olika tilltällen. Vid 4 tiden hade det voterats i Första kammaren.
Regeringsförslaget hade samlat — 18 röster. Debatten där lär ha varit mera gifvande. Det väntas
att 125—130 röster skola afgifvas i natt för regeringen. Däremot lär det ej bli
riksdagsupplösning nu. Man har nu således endast att hoppas att nästa riksdag skall bringa frågans lösning
åtminstone ett steg närmare, sedan kammarens majoritet uttalat sig för regering-sförslaget.
C. D. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
