Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36. Den 3 Juni 1906 - Henrik Ibsen †. Af C. D. Marcus - Prinsessan Ena - Simplontunnelns öppnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
nämsta styrka är det rent konstnärliga. Den Ibsenska
tekniken och replikföringen är vidunderlig i sin ofta
osvikliga logik och skärpa, men det är dess
förbindelse med lifvets aktualitet som skapat seger åt hans
konst. Det kan hända att en replik eller en scen af
Strindberg är mera genial och originell, men
Strindberg har aldrig i världen förfogat öfver den
karaktärens osvikliga säkerhet som utmärker denne kritiker
af det modärna samhället, hvilken just genom sin
vistelse i utlandet blef en universell idéspridare i trots
af det norska blodet.
Och det var en skoningslös kritiker. Det var
intet som undgick honom. Han såg halfheten och
humbugen i denna brytningstid, där familjens
hörnstenar lades om och personligheten förde sin stora
strid öfver hela linjen emot gamla traditioner och
bleka ideal. Han för oss in i de mest hvardagliga
förhållanden mellan moder och son, make och maka,
individ och samhälle och öfverallt visar han oss
plötsligt hur allt blott är sken och gyckel, hur
människorna lefva i en lifslögn och gå ur vägen för hvarje
lifsuppgörelse. Det abstrakta personlighetskrafvet i
Brand har stigit ned i verkligheten och funnit sina
värsta aningar besannade. Det var en afgrund
mellan de lyckliga makarne Helmer och Nora (Et
Dukke-hjem) i samma ögonblick det gällde något allvarligt,
alla fädrens synder och alla döda ideal samla sig om
Osvald (Gjengangere) som inte en gång har någon
värklig känsla för sin moder, ja slutligen är det bättre
att dödas af sanningen än lefva i en lifslögn (Hedvig
i Vildanden). Det är i grunden samma stora
hufvud-fordran till människorna som hos Schiller, men här
bevisad med den obönhörligaste verklighet.
"Und setzet ihr nicht das Leben ein, nie wird
euch das Leben gewonnen sein". Schiller visade ju
i stället på de stora historiska gestalterna och häfdade
till och med, att poesien skall bekämpa verkligheten,
och ur denna synpunkt äro Schiller och Ibsen de två
yppersta representanterna för två tidsålders vidt skilda
poetiska uttryckssätt. Men innerst kämpa båda för
samma ideal. De vilja en ny människa. En
människa som förstår att utveckla sig till en harmonisk
helhet med hjälp af alla sina krafter och som vet att
förädla det hvardagliga så
att det inte finns en dylik
spänning mellan ideal och
verklighet. I denna längtan
efter den stora människan
berör sig Ibsen med
Niet-sche, hvilken aldrig ropat
till den grad i öknen som
man velat påskina, det är
därför båda håna och blotta
samhällets lust att dräpa och
trampa ned sina yppersta
personligheter, därför att de
vilja störa dess eviga
middagsslummer. Det är
slutligen det stora romantiska
draget hos dem bå la, att de
alltid se idealet öfver sina
egna hufvud och alltid
drifvas framåt i ett oaflåtligt
stegringsbegär.
Denna stora sedliga
utveckling fick hos Ibsen en
alltmera sällsam och mystisk
prägel, då han snart,
alltid ordkarg, förstummades
som människa för att i
stället med vissa mellanrum
samla allt hvad han kände
och led i ett starkt
koncentreradt drama. En präst
förblir han hela sitt lif och hvarje drama är en
själf-bekännelse Så blef han ett språkrör för de starkaste
impulserna i hela det andliga lifvet, och därför vore
hans förlust den största som kunde drabba oss, om
han inte för länge sedan vore odödlig genom sina
verk. Det gäller bara att fördjupa sig i dem på nytt.
Och dödsbudet, som väckt ett uppseende i utlandet
som intet skandinaviskt namn förut, vore en lycka för
oss härhemma, om vi nu sent omsider kunde rycka
upp oss ur vår sceniska dvala och införlifva med
vårt andliga lif de yppersta dramerna af den yppersta
tragöden efter Shakespeare.
C. D. Marcus.
Kfter fotografier Midti: Kern. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Ohg.
SIMPLONTUNNELN ÖPPNADES DEN 19 MAJ. Våra bilder visa tunnelöppningen vid Briga och kungliga tågets ankomst till denna
station samt konungens af Italien sammanträffande med Schweiz’ president.
— 575 —
PRINSESSAN ENA
på väg till Soanien.
Senaste snapshot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
