Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37. Den 10 Juni 1906 - »Barnet» af Allan Wide - Veckans porträttgalleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORTRÄTTGALLERI
J. E. RÅDBERG. †
F. d. auditören, v. häradshöfding
Erie Rådberg afled i Stockholm den
15 maj 81 år gammal, v.
Häradshöfding 5<, notarie i Göta hofrätt
s. å., t f borgmästare i Askersund
59, auditö vid Nerikes reg:te 61,
tådman i Örebro 81, styrelseledamot
i Örebro sparbank sedan 83, m. m.
J. H. SCHULTZ. †
F. d fabriksidk. och v. konsuln
Henning Schultz afled i Norrköping
den 20 maj, 78 år gammal. Under
sin krafts dagar anl i ofientliga värf,
led af Norrk fabrikslörening,
han-delsför., handels- och sjöfartsför,
handels- o. sjöfartsnämnden,
landstingsman m. m. 73—78 led af Riksd.
A. K. f. Norrk. portug. v. kons 67—91.
A. P1PON. †
Landssekreteraren i Norrbottens
län Alrik Pipon alled i Lultà d. 22
maj. Stud-ex. 73, holrättsex. 75, t f.
brottmälsnotarie i Norrbotten 85—87,
t f tullrättsdomare 85—88,
kronofogde i Torneå lögderi 88, t f.
landssekreterare 89. ord V3. Led af
styrelsen för Riksbankens
afdelningskontor i Luleå sedan 89.
F. E. D. PETERSON. †
Den 19 maj afled i Norrköping
f. d. disponenten Daniel Peterson
i Norrköping Sedan 93 disp nent
för Gamlabro A.-B. Sedan 98 led.
af Norrköpings Sparbanks styrelse.
C. E. GERNANDT. †
Den 2 juni afled å Saltsjöbaden
f. bokförläggaren Christiar Emanuel
Gernandt, 75 år gimmal. G., som
är mest känd som utgifvare af
Nordisk familjeboks första upplaga,
har sysselsatt sig med
egyptoto-giska forskningar. Biografi
återfinnes i n:o 32, årg. VII
JONAS BÄCKMAN. †
F. d seminarieadjunkten Jonas
Bäckman afled den >6 mai i
Hernösand. Född 32, folkskollärareex.
53. stud. ex. 61, arjunkt 66,
folkskoleinspektör, led. i styr. för V.
Norrl. läns döf-tumskola i
Hernösand Läroboksförfattare.
C. V. LARSSON. †
Den 14 m?j af ed i Ploncsta,Vallsö
socken, landtbrukar n Carl V ltielm
Larsson, 61 år gammal. Under en
följd af år ordf. i socknens
kommunalstämma o. kon munalnämnd,
landstingsman för Åkers härad och
nämnd, man Innehade dessutom
allehanda förtroendeposter i
kommunens och häradets tjänst.
BLIF
MEDARBETARE
i
HVAR 8 DAG
Skrif aldrig och fråga
först — tid går därvid
förlorad — utan insänd hvad
Ni tror lämpar sig för
tidningen, vare sig
berättelser, uppsatser eller goda
fotografier af tilldragelser
m. m.för dagen.
(Forts fr. sid. 597).
lade åter bort till sin plats vid sjuksängen. Hon
tyckte inte ens att flämtriLngarne och de ojämna
andetagen längre ljödo så orofyLda och
skrämmande — han skulle ju strax vara här. Och då —
skulle hon känna sig trygg. Ty måste han icke
lyckas — skulle han icke kunna rädda sitt eget
bam, då han kunde rädda så många andra?
Å, hur hon längtade — längtade efter honom!
Det var längesedan, hon kände en sådan längtan
efter den make, hon dock varit på väg att svika.
Och då han stod i dörren! Och på sitt
vanliga, tysta, behärskade sätt skyndade öfver golfvet
och fram till barnet, och som han brukade, strax
öfvertog ledningen af det alltsammans! Hon
stirrade ifrigt upp i hans ansikte för att tyda dess
uttryck. Det skulle ju säga henne lif eller död.
Han såg henne knappast, trodde hon, på de
timmar som föijde. Det var inte tid med henne
nu. Hon var för honom ingenting annat än
maskinen, som automatmässigt räckte honom de
instrument, han behöfde, och utförde hans tillsägelser.
Han var ju hufvud personen, som kämpade om
barnets lif.
Ja, hon hade aldrig förstått det så som nu.
hvilken hufvudperson han var. Denne andre med
alla sina braskande ord och stora gester — hvad
var han egentligen? I ett sådant ögonblick som
detta, då s.riden gällde lifvets stora värden — dà
var han ingenting. Glömd var han — fullkomligt
borta för henne.
Men när allt var öfver, och barnet räddad I
åt lifvet — då först vände läkaren sig till sin
hustru. Och nu var han icke läkaren längre utan
enbart man. I ett enda ögonblick stod det klar;
för henne — hvarför visste hon ej — att han
länge vetat, hvad hon ansett som sin hemlighet.
Han lade blott helt lätt och liksom försiktigt sin
arm om henne, då han förde henne bort för att
hvila, och det låg en outtalad fråga i hans ögon.
Men innan han hunnit säga något, hade hon
afgjort det. Hon kastade sig plötsligt i hans famn,
som genast villigt öppnades för henne, och utbrast
oreflekteradt: »0, Axel, du har räddat vårt barn
— och mig med! Säg vill du hjälpa mig — hjälpa
mig att bli mig själf igen — och först och sist
— kan du förlåta?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
