Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44. Den 29 Juli 1906 - Island. Af Viggo Zadig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
stort som smått, från husbjälkar och möbler till
kaffesockret och sytråden, lastas på hästryggen, och de
små starka hästarne, så behagliga att rida, visa trots
markens oginhet en enastående uthållighet. De vä
gar, som hittills funnits, voro blott sådana — gator
kallade —, som de i samma fotspår gående hästarne
småningom fårat den gräsklädda marken med. Nu
skola, där sådant är möjligt, alla stråkleder förbättras;
många banade körvägar ha redan lagts.
Men oaktadt det myckna som i den vägen redan
medhunnits — icke blott för turisternas skull, utan
fastmer för dem, som ej för sitt nöjes skull draga
med sin långa rad hästar genom landet, invånarne
själfva —, så ha dock resor än allt det behag som
ett i orörd natur liggande land kan erbjuda den
resande, — allt det behag och allt dess obehag. Oak
tadt man nu slagit broar ö’’ver de stridaste åarne, som
ofta med lifsfara måst korsas; oaktadt de farligaste
ställena där man rider fram öfver de vidsträckta
myrarne, blifvit uppfyllda till en "bru", en stenväg, å
hvilken man med någorlunda säkerhet — ibland har
den på sina ställen sjunkit ett par fot under
vattenytan — kan komma öfver den sviktande, sega
sumpmarken; oaktadt den upptornade, skrofliga lavan, som
täcker stora vidder af ön, med stort besvär brutits
farbara "vegar", svåra bergspass, och krön gjorts så
tillförlitliga som möjligt med gärden och utjämningar;
oaktadt man, där ingen "braut" kunnat brytas (ordet
braut, bröt, kvarlefver än hos oss i (gå) bort, jfr
tyskans (geh)weg), blott genom stenrösen utmärkt den
ungefärliga vågriktningen öfver höjderna eller på annat
sätt genom märken gifvit de farande en ledning: så
skall dock främlingen alltid under resor på Island
finna ställen, där naturen fritt talar till honom, där
"ofarbara’ leder ge något af äfventyr till nöjet.
Några fotografier jag tagit under en dylik färd
i fj°l skall säkert intressera en större allmänhet,
isynnerhet dem som äro något förtrogna med de gamla
isländska sagorna. De "myndir", som i detta nummer
visas, äro nämligen delvis från en särskildt
sagoberömd trakt, skådeplatsen för Njals och Gunnars på
Lidarände saga, öns mest uppburne och ädlaste
forntida söner. För öfrigt torde bilderna få tala för sig
själfva, jag skall blott vid deras "förevisande" anföra
ett och annat.
Först och främst får man ha hästar. Många
turister, amerikanare, engelsmän, tyskar, förskaffa sig
däraf en hel karavan för äfven mindre resor; en hel
hop lastdjur för allt sitt resgods, kläder såväl som
matvaror, och flera löshästar i reserv; äfven
följemännen och andra medhjälpare måste ha sina hästar
och sin utrustning. Det blir på så vis ett ganska
dyrt nöje att resa på Island; enbart hästarne betinga
ett pris af hvardera två kronor om dagen, till dess
ägaren får dem åter, och manskap och utrustning är
ingalunda "odyrt" — som isländaren säger.
Andra få färdas mindre anspråksfullt; är man
riktigt förslagen köper man sig ett par hästar vid
färdens början för att åter sälja dem vid dess slut,
ett tillvägagångssätt, som nog ej alltid är så lätt, enär
det dels är svårt att välja, dels utsikten att kunna tå
ett antagligt pris igen är ganska tvifvelaktig; om
vintern användas ej hästarne och kosta blott foder, de
få sommarmånaderna bli de ofta uttröttade och kunna
beta hvarhälst gräs växer, där de komma. Hästens
pris växlar sålunda med årstiderna.
Men äfven i utrustningen kunna stora
inskränkningar göras. Visst måste man vara beredd på att
f*T fotografi.
EN ISLANDSFÄKD : ISLANDSLANDSKAP, 4,503 fot högt.
— 707 —
Klichéi Kern. A.-B, Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
