Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 5 Augusti 1906 - »En finsk badstu» af Senex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FINSK BADSTU.
FÖR HVAR 8 DAG AF SENEX.
När jag på resa från Nederkalix en
lördagseftermiddag anlände till den första finska gästgifvaregården
inom svenska finnmarken, nämligen Kerasjoki,
nödgades jag vänta något längre än vanligt på den begärda
skjutsen till nästa gästgifvaregård, Kapikylä, men jag
väntade denna gång utan knot, så snart fått veta
anledningen till dröjsmålet, hvilken var för mig lika ny
som för mitt hygieniska intresse tilltalande, — hela
familjen befann sig i badstun — "Saunan", som det
heter på finska. Detta var första gången jag kom i
beröring med ett bruk, som jag visserligen förut hört
omtalas, men som jag på grund af min hittills
förvärfvade erfarenhet af svensk allmoge, ja för öfrigt
äfven af den s. k. öfverklassen, ansett såsom en
orimlighet.
Jag beslöt mig nu för att lära känna den finska
badstun i all dess rena och oförfalskade
ursprunglighet. I Kuivakangas by vid Torne älf, där jag höll
föredrag i skolhusei "om lungsoten och dess
bekämpande" lät denna min önskan utan svårighet realisera
sig. Efter föredraget stod finnbonden Isaki Järvenaitas
präktiga sauna uppeldad och redo för ett sällskap
bestående af föreståndaren för traktens folkhögskola,
agronomen och underläraren därstädes samt
undertecknad; vi tilltalades af finnfolket såsom
"förestàn-tari", "akronomi", "kantitati" samt "toktori".
Medan vi vandrade genom byn till Isakis gård
började minnena från Runebergs Elgskyttar att vakna.
Jag mindes det mörka, rökiga pörtet med dess
"förståndiga Anna" äfvensom den "brunskäggyfvige
Ont-rus" och alla de andra, särskildt syrsornas sång på
den sotiga muren omkring den ärlige tiggaren Aron.
Men ’ intrycket af pörtet blef ett helt annat. Vi
inträdde i ett mycket stort, ljust och gladt rum med
måladt golf; väggarne utgjordes af de nakna stockarna
med mossa i springorna, men utan spindelväf såvidt
jag kunde finna. Utefter väggarna hängde i sirlig
ordning allehanda slags slöjdredskap, sågar, yxor och
hyflar m. m , — köksattiraljen samt alla möjliga slags
husgeråd, men allt i den omsorgsfullaste ordning och
allt rent och om möjligt blänkande. I ett hörn stod
väfstolen, i ett annat hyfvelbänken. Och så den stora
präktiga finnmuren kritlimmad, snöhvit, och mellan
muren och väggen det varma liggstället, där de mest
stelfrusna lemmar måste tina upp; — ingen "tiggare
Aron" kunde åtminstone för tillfället upptäckas på
muren. 1 taket fanns upplagdt till torkning virke af
allehanda slag samt halffullbordade slöjdföremål. En
rent af betagande känsla af hemtrefnad, ordning och
snygghet var hufvudintrycket. Säkerligen var nog
pörtet denna gång för det väntade besöket något
"upp-städadt", n en jag fick äfven vid andra tillfällen, då
jag mera oförvarandes inträdde hos finnarne samma
intryck af sinne för renlighet i bostaden. — En
olägenhet, som för öfrigt är utbredd öfver hela vårt land,
är att familjen om den än är aldrig så talrik nattetid
packar ihop sig i ett enda rum, finnarne i sitt pörte,
landtbefolkningen i andra trakter i köket, — trots det
att god tillgång på utrymme ofta finnes.
Men vi återvända till Isakis pörte. Midt på
golfvet voro nu framsatta i en halfcirkel — ett slags
do-marering — fyra stolar, där vi anmodades taga plats,
sedan vi hälsat husets värdinna med handslag och
"peivä" — god dag! "Föreståntari", som är mäktig
finskan, började ett samtal med henne och under
tiden kunde vi andra såsom alldeles utanför samtalet
göra våra iakttagelser. Värdinnan en sannskyldig typ
för den "förståndiga Anna" gick under samtalet
omkring i pörtet, ordnade och plockade än med det ena
än med det andra, aldrig sysslolös.
Om en stund kommer husbonden in, Isaki
Jär-venaita. Han stannar vid dörren, stampar och sopar
med noggrannhet snön af fötterna, hänger mössan på
dess bestämda pinne, sedan vantarne på en annan,
sist ytterkavajen på dess särskilda plats, allt med stor
omsorg och utan fjäsk. Därefter går han lugnt och
värdigt fram och hälsar oss hvar och en med ett
stadigt handslag och ett kraftigt "peivä". En
undersät-sig och synnerligen kraftig typ, bredaxlad och
hög-bröstad, ett öppet och hederligtoansikte och en
sällsynt sympatisk klang i rösten. Åtminstone det första
intrycket af denne man stod i skarpaste strid mot
finnfolkets rykte för inmarighet och opålitlighet, ty
ett öppnare och ärligare utseende kan knappast tänkas
än det som bars af denne hälsans son. Ett samtal
började mellan "husbonden" och "föreståntari" och
om en stund meddelade den senare, att husbonden
frågade, om vi ville se ladugården och stallet,
tydligen husbondens stolthet, och det gladde honom
syn-och hörbarligen mycket, då vi berömde hans sjutton
feta kor och hans trenne präktiga hästar.
Så fingo vi nu bud, att saunan var färdig.
Badstun är som bekant finnens lycka och paradis. Från
den ålder, då han tar sina första steg, till den, då han
af skröplighet ej längre orkar gå, tar han tillsammans
med familjens alla medlemmar åtminstone hvarje
lördag sitt bad, om sommaren vanligen ännu oftare.
Däremot — sades det mig — bada finnarne icke gärna
i öppet vatten; måhända delvis på grund af gammal
vidskepelse, ty jag hörde berättas, att då de någon
gång bada i öppet vatten, låta de gärna badet föregås
af en liten ceremoni, hvarvid de med händerna tre
gånger ösa vatten mot land och läsa en formel som
lär betyda: "Necken i land och jag i sjön". Och så
är necken bunden. Men skyldig hänsyn fordrar också
att han efter lyckligen afslutadt bad med någon annan
formel "löser necken".
Den kan väl icke förnekas att finnfolket med sitt
badande stundom går till öfverdrift. Det uppstår ej
sällan en täflan om hvem som kan tåla den starkaste
hettan, och många utsätta sig nog därvid för rent
abnorma värmegrader. Säkert är väl också att klena
och sjukliga personer — med lungsot och hjärtfel
behäftade kunna ådraga sig skada. Men ändå —
hvem föredrar icke någon öfverdrift åt det renliga
hå let framför all den storartade öfverdrift åt det
smutsiga, som så många af våra kära landsmän af alla
samhällsklasser göra sig saker till?
Alltså, vi styrde nu våra steg till saunan, ett litet
lågt trähus utan fönster. Det trånga
afklädningsrum-met var utan uppvärmning och rikligt med snö låg på
golfvet. Detta användes emellertid i regel icke af
finnarne för detta ändamål, emedan de vanligen
afkläda sig inne i bostaden och därifrån tåga ned till
saunan.
Inne i badstugan, som i regel är fu lständigt
kolmörk, men som på grund af högtidligheten nu
upplystes af en liten fotogenlampa, rådde en ljum,
behaglig temperatur och endast en svag antydan till rök
kändes. Emellertid sades att badstugorna ofta nog
äro betydligt rökiga. I ett hörn stod den låga ugnen
hopkommen af stora stenar, ofvanpå hvilka låg ett
högt lager af smärre, intill knytnäfsstora, genom
eldning upphettade så att det fräste för hvarje droppe
vatten, som stänktes på dem. En trappa ledde upp
till den s. k. laven. Omkring ugnen stodo tre såar,
innehållande vatten: varmt, ljumt och källkallt.
Vi erhöllo hvar sin liten kvast af torkadt
björkris med kvarsittande löf. Så togo vi plats uppe på
laven, hvarefter husbonden tömde vatten öfver den
uppeldade ugnens heta stenar. Med ett fräsande steg
den heta, hvita ångan upp och omslöt oss med en
behaglig värme, som stegrades för hvarje vattenmått som Isaki
tömde öfver stenarne. Det blef glam och glädje bland
— 725 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
